måndag 24 mars 2014

Westland Lynx Mk. 90B, Airfix 1/48


Brukar ibland påstå att jag bygger en hel del helikoptrar. Lögn och förbannad dikt är det, rätt ska vara att jag gillar helikoptrar, köper en del modeller föreställande sådana, men att jag alltför sällan får tummen ur och bygger dem. Bättring utlovas. På stört, faktiskt. Denna godbit från Airfix har legat högt på min önskelista ända sedan den släpptes.

Lite byggbilder först: Man får ju lite extra bonus när man bygger helikoptrar. Det är inte bara kontoret som ska inredas, man får ett helt vardagsrum på köpet!




Eftersom jag byggde den danska versionen behövde en del justeringar göras. Bland annat scratchbyggdes ramen under bakstolen. En del andra smådetaljer lades till, men så mycket behövdes egentligen inte. Detta är en fantastisk modell. Det enda som är lite synd är att instrumentpanelen är i dekalform.

Rotorbladens framkanter avviker i färg från resten av bladen. Formen på dem är lite knepig, men Airfix har skickat med dekaler för att underlätta. Tyvärr är de i helt fel färg, de ska vara lite gråmetallaktiga, men av någon anledning är de gula. Däremot funkade de bra som underlag för att skära ut masker.



Ett annat av modellens få tillkortakommanden är skydden för luftintagen. De är en slags nät, lite som fågelburar, nästan. Det här är ju ett ganska vanligt problem med helikoptermodeller och Airfix har i likhet med många andra tillverkare valt att göra dem i genomskinlig plast.
Ingen aftermarkettillverkare har lyckats lösa problemet så som byggare ställs man inför valet att antingen försöka scratchbygga dem, eller att avbilda maskinen med det plastskydd som sätts dit med tryckknappar(!) när kärran står parkerad. (Ja, man kan förstås använda originaldelen rakt av, men det känns inte särskilt lockande.) Eftersom jag dels är en rätt lat byggare och dels då detta är i stort sett ett OOB-bygge, valde jag välja alternativ 2. Lite frystejp applicerades på "näten" och utblåsen...



...och resultatet blev faktiskt rätt bra. Lade till ett par remove-before flight-vimplar och på köpet fick modellen några färgklickar i det i övrigt rätt enahanda färgschemat.


Gillar de utåtriktade hjulen. Trodde att jag såg fel först, men de ska vara så. Antar att det är för att kärran inte ska blåsa bort när den är parkerad...


Sammanfattningsvis är det en mycket trevlig modell, riktigt kul att bygga. Passformen är för det mesta en njutning, liksom detaljeringen. På några ställen har Airfix gjort det lite enkelt för sig, men det kompenserar de mer än väl på annat håll.


Lade till lite extra detaljer på bland annat vindrutetorkarna och på några andra ställen. Takfönstren i cockpit målades i transparent blått genom att blanda lite Gunze blå med massor av fönsterputs.


Målningen av själva kroppen var ju inte direkt överkomplicerad, men det kompenserades väl av maskeringsorgien på rotorerna. Till bakrotorn följde med dekaler, men jag var tveksam till hur det skulle bli, och målade istället.


Antenner och spröt finns det gott om. Det gäller att se sig för när man lyfter modellen...


Och som sagt, detaljer finns det en del. Airfix har verkligen inte sparat på krutet.


Ni som känner mitt byggande vet ju att det normala för mig är matt, väderbitet och skitigt. Så att försöka få till blankt, välskött och rent blev en ordentlig utmaning. Det blå är Gunzes vanliga blanka blå, som sedan kompletterats med ett antal lager Johnsons tills jag var nöjd.


Sammanfattningsvis som sagt en oerhört fin modell. Gott om detaljer, finfin passform och ett utsökt dekalark (bortsett från emblemet som egentligen är felaktigt, men det fick vara den här gången). Lite nostalgi var det också eftersom min andra modell någonsin också var en blå Lynx. Fast den gången var det Matchbox - omålad. No painting necessary, liksom.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar