torsdag 30 december 2010

J 30 De Havilland Mosquito Mk. XIX, Tamiya 1/48 (2010)



Jag sjunker allt djupare ner i 1/48-träsket... Här Tamiyas fantastiskt fina Mosquito som jag hittade i en leksaksaffär. Antagligen ett av de sista fynden man kan göra på sådana ställen.



Trots hundratals modeller genom åren och åtminstone ett sextiotal som vuxen byggare var det här min första stora Tamiya. Märklig känsla, ovant när allt passar klockrent och detaljeringen är så bra att inget finns att tillägga!



Svårt med färgåtergivningen på bilderna, den här från hobbyrummet ger en bättre bild av hur färgerna ser ut.




Cockpiten är en fröjd att montera. Tyvärr syns alltför lite genom huven. Jag kompletterade med de ramar som sitter innanför glaset, det gjorde mycket för helhetsintrycket. Huven kommer från Paragon eftersom originalhuven saknar "bubblan" på vänstersidan.

I övrigt är det mesta ur lådan. Passformen är en fröjd, bara att bygga på. Här behövdes nästan inget spackel alls!



Detaljeringen är också klockren. Ett av få tillägg är "nätet" framför det lilla luftintaget på motorns undersida.




De fyrbladiga propellrarna (som satt på de svenska Mosquitos) och spinners kommer även de från Paragon.



Målad med Gunze H335 och H73. När jag maskerade, lade jag tunn sytråd strax under maskeringstejpens ytterkant. Resultatet blev en känsla av att färgen är spraymålad, vilket stämmer bra med originalet. Det här var första gången jag provade tekniken och resultatet blev över förväntan!



Dekalerna är en blandning av Flying Colors (kronmärken), lådans (småtexter, på tidiga J 30 satt de engelska texterna kvar) och egna. Röd I var för övrigt en av få som hade gul flottiljsiffra istället för svart.



Röd I, 30009, var en av de först levererade J 30 som kom till F 1 i Västerås efter krigsslutet. Flygplanet hade tidigare tjänstgjort i Royal Air Force under kriget. Många J 30 havererade, men Röd I var en av de som gjorde tjänst i flygvapnet innan det kasserades några år in på femtiotalet. Radarutrustningen i J 30-planen monterades då ur och installerades i den nya J 33 Venom som ersatte som nattjaktsflygplan.



På dörren sitter en fladdermus vid fullmåne, flottiljemblemet för 1.div F 1.

tisdag 7 december 2010

J 34 Hawker Hunter F.4, Academy 1/48 (2010)



Jag har ju tidigare byggt en J 34 Hunter i 1/72, men har varit sugen på att göra en större. Men så bläddrade jag lite i en bok om F 9 och fick då syn på en underbart sliten 34 från våren 1967. Inspirationen flödade och vips kastades alla andra byggplaner överbord.

Academys ytdetaljering är underbar, former och passform brukar vara desto sämre. Men jag tror att de fått till formen på den här, i alla fall hyfsat.



Hade från början tänkt mig öppen huv, men Academyhuven var för tjock för att det skulle funka. Vet att det finns en vacuumhuv, men det fick vara. Dessutom behåller man Hunterna undersköna linjer med stängd huv. (Bilderna är tagna innan jag satte dit huven.)






För att få till en svensk J 34 har jag tagit bort sågtanden på vingarna, justerat formen på stjärtkonen och ändrat diverse luftinsläpp och utblås på mittkroppen. I övrigt har jag bara justerat stabilisatorn (som sitter fel från början), satt dit några antenner, detaljerat lite i cockpit och dragit några kablar på huvudstället.

Några byggbilder: 






Trevligt nog belönades denna med hedersomnämnande på IPMS Open 2012!













Målning och vädring
Allt grundmålades först med Tamiyas aluminiumfärg innan ovansidan målades med Gunze 309, upplättat med ljusgrå 338. Undersidan är Gunze 307 med en droppe av Tamiyas gråblå. En del färg skrapades bort enligt bilder på förebilden innan allt vädrades med torrpastellkritor.




DekalerSmåtexterna är från Flying Colors Hunter-ark. Siffrorna kommer från gamla Specialtryckark medan kronorna är Flying Colors, men blekta med lite ljusgrått.




Förebilden
Ivar gul 47, 34067, var en av de allra sista J 34:orna på F 9 Säve innan flottiljen lades ner 1967.

J 34 Hawker Hunter F.4, Revell 1/72 (2008)



Revells byggsats i 1/72 är en liten pärla. För att få till en J34 krävs egentligen inte mer jobb än själva konverteringen. Så det som gjorts är alltså avkapning av sågtandsvinge, justering av motorutblåset, modifiering av diverse utblås på kroppen, tillägg av några utblåsrör och antenner på undersidan och en lättare justering av stolen plus några små tillägg i cockpit.


Jag ville bygga en sen J34, så som de såg ut strax innan F9 slog igen 1969. Försökte få till den blekta, smutsiga känslan så mycket som möjligt, men inser i efterhand att jag nog kunde tagit i ännu mer. Sveriges sista Hunters såg rätt bedrövliga ut.


Målning och dekalerSmåtexterna kommer från Maestro/Flying Colors Hunter-ark. Kronmärken och individnummer från FC:s ark medan nian är en gammal Specialtryckklenod. Målat med Gunze och mattlackat med Ocean.



FörebildenIvar blå 37 var en av de sista J 34:orna på Säve innan flottiljen lades ner 1969.

J 26, North American P-51D Mustang, Italeri 1/72 (2010)



Efter att ha läst en bok om J 26 på stranden under semesterresan, kom suget att bygga en Mustang. Och väl hemma var det bara att sätta igång. Hade Italeris hemma, har ingen aning om hur bra eller dålig den är, men det är den som jag fått tag på. Den ser i alla fall tillräckligt mycket ut som en Mustang för mina krav.


Det mesta byggdes rakt ur lådan och var klart på några dagar. Skön avkoppling efter en vår med många komplicerade byggen.

DekalerDekalerna är Flying Colors Mustangark. Tunna och fina var de ett helsicke att få ordning på, men väl på plats blev de riktigt bra.



Förebilden
F 16 röd F var en av de J 26:or som märktes med en kvinnobild och ett namn. I det här fallet "Fay".

Saab AJ 37 Viggen, Matchbox 1/72 (2010)



Det här är förmodligen det mest vansinniga jag gjort sedajag gav mig på att rista panellinjer på Airfix Draken trots att Hasegawas låg på hyllan. Att jag ens köpte den för något år sedan berodde på ren nostalgi. Men ack, vad roligt det var att bygga den!


Målet var att bygga den så som jag hade gjort den dagen då jag köpte min första Matchboxviggen 1978 - om jag kunnat bygga så som jag kan idag. Tekniken och tänket skulle däremot vara helt sjuttiotal. Dvs (enligt reglerna) inga aftermarketdelar, utan alla tillägg skulle vara scratchbyggda.



Ambitionen med de få tillägg jag gjorde var att även de skulle ha "Matchbox-feeling", dvs lite överdrivet klumpigt. Tilläggen gällde framför allt cockpit och stol, men även noshjulhuset, utblåset (som i och för sig blev fel eftersom luckorna är stängda, men alternativet var ännu sämre) och ställen fick några små extra tillägg. Luftintagen yxades till hjälpligt, men att justera de felaktiga vingframkanterna var överkurs. Någon måtta får det vara.



De som sett mina tidigare byggen noterar kanske att det - märkligt nog - hänger prylar på balkarna. Men ska det vara 1978 style så ska det! Samma logik gjorde att jag för första gången på länge fick tillfälle att måla en pilot.





Det värsta av allt är att jag under byggets gång faktiskt började gilla modellen. En psykolog skulle väl kalla det Stockholmssyndromet. Men här finns mycket fint som jag hade glömt. Den - ofta - fina passformen, den föredömligt tydliga bygg- och detaljmålningsbeskrivningen och - inte minst - den underbara boxarten.



Målning
Att måla kamouflaget med pensel var en självklarhet. I och för sig med lite fusk, dvs till undersidan och grundfärgen (det ljusgröna) använde jag sprutan. Men efter några timmars slit med penseln gav jag efter en aning och körde några varv med sprutan för att jämna till de större fälten - naturligtvis utan att maskera. När jag sedan lackade alltihop upptäckte jag till min stora förvåning att resultatet blev långt över förväntan!



DekalerDe flesta dekalerna kommer från Flying Colors Viggenark. Dock är - förstås - märkningen identiskt med originalarket. Jag har varit rätt sparsam med småtexter, även här skulle det vara Matchbox style, dvs lite grovt tillyxat.



Förebilden
37026 var en av de första AJ 37 som levererades till F 15 i Söderhamn på 70-talet.

Boeing Vertol 107-II, Hkp 4, Tamiya 1/100 (2010)



Som liten bodde jag granne med Säve och 2. Helikopterdivisionen. Fascinerad av alla Vertoler som flög omkring hemma, byggde jag en hög Airfix. Men en gång kom jag över Tamiyas i 1/100 som även den byggdes i Marinens gamla stuk.

När jag byggde Fujimis Hkp 4 förra året kom jag att tänka på Tamiyas lilla Vertol. Efter en tids letande, fick jag äntligen tag på en! Självklart skulle den målas upp i den gamla klassiska Marinkostymen.


Märkningen är samma individ som på Tamiyas eget ark (fast jag märkte den som 61 istället för den ursprungliga 11) men dekalerna är från Flying Colors, bortsett från emblemet och texten som är från det lövtunna originalarket. Funderade ett tag på att konvertera den till en Hkp 4C, men insåg att jag sparar det jobbet till en i 1/72. Så det fick bli en kärra från Berga och inte från Säve. Man kan inte få allt...

Det enda som saknas är den vita ramen runt ett av fönstren. Finns inte med bland dekalerna och jag har inte klurat ut ett bra sätt att få till den. Bättre fly än illa fäkta...



Det mesta är rakt ur lådan, så när som på några tillägg i cockpit, stöttorna på bakkroppen, näten bakom fönstren, lite extra detaljering på rotorhuvudena och några småsaker på undersidan. Att bygga en tidig Hkp 4 är inte bara enklare med tanke på målningen, utan även eftersom antalet antenner och backspeglar är befriande få. :-)



Det är ingen stor kärra, jämför med storebror från Fujimi. Däremot är den riktigt bra, trots att den har nära 40 år på nacken. Passformen är klockren och detaljeringen riktigt bra. Om Tamiya skalat upp den till 1/72 utan att göra ett dugg mer, hade den fortfarande varit långt bättre än Airfix.



DekalerAllt utom "Marinen"-texten och emblemet är från Flying Colors. Dock är den märkt efter den individ som originaldekalerna är tänkta för (fast då hette den 11).



Förebilden04451, nr 61 (tidigare 11) från 1. Helikopterdivisionen på Berga var en av de första USA-tillverkade Vertolerna som köptes 1964. Och jag tror faktiskt att den flyger fortfarande!