tisdag 25 januari 2022

Saab J 29F Tunnan, Pilot Replicas 1/48 (2018)



Jag har varit usel på sistone vad gäller att uppdatera vad som skett på byggbordet. Inte ett enda av mina 20 byggen från 2021 har kommit med... Nåja, skärpning är på väg. Börjar uppsamlingsheatet med en goding från 2018 som jag inte fotat ordentligt förrän nu; Pilot Replicas underbara J 29 Tunnan.


Det blir inte så många byggbilder den här gången - bland annat på grund av modellens lättbyggdhet. Den ramlade nästan ihop av sig självt! Men här kommer en titt in i cockpit:


...och här en bild från målningsprocessen. Först lite pre-shade, följt av Vallejos metallfärger i olika varianter.


Dekalerna i lådan är jättefina, men jag valde ändå Moose Republics ark. Främst eftersom jag är en F 9-fantast och den här är ett led i mitt mångåriga projekt att bygga alla deras huvudtyper i 1/48. Det går väl sådär hittills, men fler ligger i pipelinen.




Egentligen finns inte så mycket mer att säga om den här än att man gärna vill bygga en till! En väldans trevlig modell är det i alla fall!


Passformen är fantastisk. Den enda utmaningen är "käken", dvs partiet på undersidan strax bakom luftintaget. Extra bonus för att luftbromsarna är separata. Ofta är lösa luftbromsar ett otyg, men just när det gäller Tunnan är det helt rätt att kunna ha dem utfällda när maskinen avbildas i parkerat läge.


That's it. Ett hedersomnämnande på AIM i Göteborg 2018 blev det, trevligt nog! Och vi avslutar med den klassiska Tunnan-profilen:


måndag 16 augusti 2021

Saab JAS 39B Gripen, Italeri 1/48 (2020)


 
Efter att ha byggt alla tillgängliga Saab-jetkärror i 1/48 saknades bara Gripen. Och nu var det äntligen dags! Jag hade egentligen tänkt ta tag i Kittyhawks ensitsare, och hade klämt och känt och samlat mod ett bra tag. För även om den såg lockande ut i lådan har jag förstått att det inte direkt är någon enkel resa.


Jag beställde en Airescockpit från Hannants och letade lite förstrött i stashen efter kommande projekt. Där hittade jag Italeris tvåsitsare som jag köpte för länge sedan. Och minsann, låg det inte en CMK-cockpit i lådan. Och Masters pitotrör. Och Eduards målningsmask. Hm. Posten från England kanske tar ett tag. Man kan ju alltid börja plocka lite. Kanske inte bygga, men kolla lite... 

Och rätt som det var såg det ut så här:






















Och då var det lika bra att fortsätta. Passformsmässigt måste jag säga att den här är bättre än sitt rykte. Till skillnad från Kittyhawk är den rätt grovt tillyxad i detaljerna, jag har byggt Italeris i 1/72, och den här känns i princip som att den är uppförstorad rakt av. Men enkelheten gör den också lätt att få ihop, och inte drog den särskilt mycket spackel heller. Knepigast var att få till skarven mellan vingarnas undersida (en bred del med underkroppens mitt i mitten) och kroppen. 

Målningen fick bli med Mr Paint. Jag utgick från NATO-färger och mixtrade lite tills jag var nöjd.



Dekalerna i lådan är i princip oanvänbara, så jag använde Two Bobs fina, men dessvärre numera sällsynta, ark. Lyckligtvis hade jag ett liggandes.





Hjulen fick lite extra detaljer, hjulhusen är ur lådan. Riktigt fina, faktiskt.





CMK:s set är nog egentligen till en 39D även om det står att den är till Italeris B på lådan. Nåja. Dessutom innehåller det en huv som är både tunn och dessutom rökfärgad och som lyfter resultatet en hel del.



Ett lite oväntat bygge som blev över förväntan. Cockpiten lyfter helhetsintrycket rejält och jag blev även nöjd med finishen, målet var att få till en lagom sliten trettionia. Och Kittyhawken väntar fortfarande i lådan. Nu även i sällskap av en 39D. Men den senare blir nog sydafrikansk. Någon gång.








Suchoj Su-15, Trumpeter 1/48 (2020)















Jag fick lite feeling av Su-7:an och hade Trumpeters Su-15 liggandes. Så den hamnade på byggbordet rätt snart efteråt. Det här är i sanning inget mästerverk till modell, så det fick bli ett snabbygge med begränsade ambitioner.

Passformen är sådär, men det kan man stå ut med när resultatet blir ett av kalla krigets coolaste jaktplan! 

Egentligen finns inte så mycket att säga om bygget. Jag hade tänkt använda en resinstol från Pavla, men den var för stor... Så det fick bli ett hemmabyggedär jag plockade delar från Pavlastolen och blandade med delar av Trumpeters Su-9-stol.



När man som jag byggt både Su-7, Su-9 och Su-15 blir det extra tydligt hur dessa kärror hänger ihop. Su-9 är en Su-7 med deltavingar, medan (tidiga) Su-15 i princip är en Su-9 med annan flygkropp.
Ganska precis som Spitfire blev Spiteful och sedan Attacker, en trio som jag också byggt.

Sedan har vi ju förstås Su-17/20/22 som är en Su-7 med ryggås och swing-wing - men först nu när jag bygger Su-7:an ser jag hur lite de faktiskt ändrade förutom vingarna. En lite kul detalj är att Su-7, Su-9, Su-15 och Su-17/20/22 har identiska stabilisatorer!




Bygget stannade av efter att washen gått åt skogen. Jag lackade för dåligt och den bet sig fast i färgen. Så jag fick måla om i stort sett hela modellen. Segt. Men till slut blev den i alla fall klar:


Lådans dekaler ersattes av Begemots ark. Främst eftersom jag lyckades slarva bort dem, men jag hade nog gjort det ändå. De var inte mycket att hänga i julgranen. Jag scratchade FOD-luckor för att dölja de uselt passande luftintagskanalerna.





Hängde för ovanlighetens skull lite last under vingarna. Just den här blev väldigt tom utan. Resultatet blev inget mästerverk, men det är ändå kul att ha en modell av denna sällsamma skapelse!




Hawker Hunter F.50, J 34, Airfix 1/48 (2020)



Airfix nya Hawker Hunter är en riktigt härlig modell. Egentligen finns bara en hake: Airfix slöa metod att överlåta tillfixandet av den raka vingkanten till byggaren. Visst, det följer med nya framkanter och visst, det finns markeringar i plasten för de delar man ska skära bort. Men att få en ordentlig osynlig skarv - som dessutom går rakt genom ett par runda luckor och andra panellinjer - är inget man gör i en handvändning. Det känns som om den delen tog ungefär lika lång tid som resten av bygget.





Mycket meck blev det. Men efter en hel del slipande och spacklande, fick jag till det hyggligt:



 Hade Airfix istället valt att göra en helt ny vinge, hade man ju dessutom kunnat få alla små utsläpp helt rätt, eftersom de var något annorlunda på F.4/50. Har gjort den resan en gång på min gamla Academy, men den här gången fick det vara. Skillnaden är inte enorm, så de fick duga.

Men slut på gnäll nu. För det här är en fantastiskt fin modell! Cockpit är fullt tillräcklig rakt ur lådan. Dessutom är ju allt svart, så inte mycket syns. Här ett försök att ljusa upp bilden så att det går att urskilja åtminstone några detaljer:







Även stolen är fin, så aftermarketinslaget den här gången stannade vid Eduards bälten.














Jag målade med med Mr. Paint, ett märke som jag något motvilligt använder mer och mer. Motvilligt, eftersom deras färger luktar rent bedrövligt. Men resultatet är värt det. Jag utgick från de brittiska färger som de tidiga J 34 var målade i. Dekalerna är helt fantastiskt bra - vem trodde att man någonsin skulle få säga det om Airfix svenska dekaler? Men förklaringen är förstås att Robert Bergwall varit med om att ta fram dem. Kronmärkena kan se lite väl lysande turkosa ut på bilderna, men i verkligheten är de spot on i färgerna, dessutom har jag tonat ner dem en liten aning.









Naturligtvis kunde jag i vanlig ordning inte nöja mig med exakt den individ som fanns i lådan, så det fick bli röd U, 34016, på F 18 som den såg ut runt 1959. Det lilla individnumret är förresten tillknåpat av de små dekalplaceringssiffrorna...


Vädringen blev ganska modest, det här var i början av karriären. Undantaget var undersidan som på sedvanligt brittiskt manér smutsades ner nästan omgående:





Men som sagt, en väldigt trevlig och (åtminstone till största delen) lättbyggd modell med härlig passform och smäckra panellinjer. Och ett sagolikt vackert flygplan är det. Så det var alltför synd att förstöra dess sköna linjer med en massa last! 

tisdag 18 maj 2021

Suchoj Su-7BMK, OEZ 1/48 (2020)















Jobbar mig vidare genom rysshögen i 1/48. Letade efter något lite lättbyggt och hamnade då förstås med modellbyggarens osvikliga logik på den här. OEZ/Smer/KP:s Su-7 från runt 1990. Med dagens mått mätt förstås ett riktigt ök. Men sett till sin tid, ändå imponerande på många sätt. Visst, panellinjerna är i bredaste laget och detaljeringen kanske lite väl grov. Men ställt mot den dåtida konkurrensen och det faktum att den ändå är helt okej i formerna, ändå bättre än man skulle kunna tro.

Lådan innehåller delar både till BKL och BMK-versionerna. Eftersom jag byggde exportversionen BMK med mindre ställ, innebär det att "bulorna" vid huvudställen måste slipas bort (på kroppshalvan till vänster är den kvar). I lådan finns olika underdelar av vingarna till de olika versionerna - ambitiöst!






















Ibland är detaljeringen som sagt lite väl grov. Värsta exemplet är utsläppen som ska sitta på ryggen. Det blev till att ta fram skalpellen och skulptera lite även här.



Den bristande detaljeringen i cockpit gör att huven får bli stängd. Lådans stol är däremot i simplaste laget och behöver göras något åt. Hade tänkt använda Pavlas resinstol, men den var för stor. Så det blev till att leta upp en gammal stol, från Trumpeters Su-9, och pimpa den lite:


Till min stora förvåning var passformen över förväntan. Två rejäla grodor finns; vingarnas infästning mot kroppen, främst undersidan och den bakre delen, samt stabilisatorn som inte passar alls. Här blev det till att slipa och spackla en hel del. Fenan krävde viss finslipning, men i övrigt funkar det mesta riktigt bra.





Cockpiten i färdigt skick: Även partierna framför instrumentpanelen och bakom stolen fick scratchas, där var det helt blankt...


Efter primer och finjustering var det dags att börja måla! Den här gången med Mr. Paint, kamouflaget målades utan maskering (är lite trött på att maskera kamouflage). Lådans dekaler var oanvändbara, dessutom till fel individ, så det fick bli ett ihopplock med rundlar från Eduards MiG-21 plus en del annat från arkivet. 


Efter wash och rejäl vädring, var den klar. Skaffade även ett pitotrör från Master.


De lite grovhuggna ställen fick lite extra detaljer.


Panellinjerna är kanske i fetaste laget, men på något sätt funkar det på detta även i övrigt rätt grovhuggna flygplan. Det som slår en är hur stor den är jämfört med t ex en MiG-21.




Trots modellens tillkortakommanden var det faktiskt ett riktigt kul bygge. Skulle absolut kunna tänka mig att bygga en till. KP har ju givit ut den på nytt, men då i lite trevligare plast än den ganska hårda, spröda plast som den här originalutgåvan var gjuten i. Plus med betydligt bättre dekaler och lite ets och masker. Kan mycket väl hamna i min stash en vacker dag. Och faktiskt, direkt efter avslutat bygge köpte jag faktiskt in ytterligare en gammal OEZ: Nämligen deras Su-25UBK, men i KP:s uppdaterade boxning med massor av extra godis.