Saab B3LA/A 38, Kitbash 1/72 (2009)

Denna lilla gråsparv blev klar de sista skälvande dagarna av 2009 och har fram tills idag förgäves fått vänta på att herr byggaren ska orka ta fram kameran.



Mitt första ordentliga scratchbygge i vuxen ålder blev en riktig - och vansinnigt rolig - utmaning. Nos, mellankropp och huvudställ kommer från Italeris Jaguar, bakkropp från Airfix MiG-23 medan Hellers Lansen fått släppa till vingar, stabbe och fena. Ryggåsen är från Hellers Viggen (ensitsryggen), huv, stolar och det mesta av inredningen kommer från Revells Hawk medan en skrotad Monogram F-16 fick lämna ifrån sig stjärtkonen. Resten är plockat ur skrotlådan.



Två personer har gjort detta bygge möjligt. Björn Eriksson kom med ovärdeliga tips från sitt B3LA-bygge medan Emil Lindberg hjälpt till med både märkning, ritningar och många värdefulla idéer om hur olika detaljer skulle ha sett ut. Bilder på den mockup som finns bevarad (och som borde ställas ut!!!) har också hjälpt till en hel del.



De B3LA-modeller som Saab tog fram när det begav sig var alla målade i FOA-kamouflaget, vilket jag är för lat för att ge mig på. Men med stöd av Emil gissar jag att de hade blivit gråmålade till slut.




Att låta det bli en F 7-kärra var mindre vågat, oavsett alla eventualiteter och tänkbara historiska krumbukter är det i det närmaste osannolikt att A 38:an INTE hamnat på Såtenäs. Inspirationen från märkningen är de först levererade Griparna och dekalerna kommer också delvis från Italeris 39:a. Resten är från Flying Colors siffer- kronmärkes- och Drakenark.





Någon undrar säkert över bristen på last under vingarna. Men just yttre beväpning hör inte till mina större intressen, vilket också gör att jag är usel på att fundera fram trovärdiga alternativ. Så jag har - som vanligt - gjort den så som den antagligen skulle sett ut under den mesta tiden i FV, dvs obeväpnad.

 





Innan bygget tyckte jag att B3LA var ett ganska intetsägande flygplan. Men under resans gång och ju mer jag sett den som den A 38 den skulle ha blivit, ju mer har jag börjat gilla den linjeskönt snygga utformningen.

Något som också slagit mig är hur stor A 38:an faktiskt skulle ha blivit. Jag har alltid sett den som något i stil med Hawk och SK 60. Men jämfört med det plan som faktiskt blev byggt, dvs Gripen, är det inte alls så mycket som skiljer som man skulle kunna tro.

Edit 2013: Bara några veckor efter det här inlägget knep kärran ett Särskilt hedersomnämnande på Art in Miniature 2012, i klassen för Scratchbyggen.

Saab SK 35C Draken, Hasegawa 1/72 (2009)

Det är märkligt att jag aldrig lyckas fota den här ordentligt. Ska försöka fixa till det. Detta är ändå en av mina mer prisbelönta kärror. Metallblank som den är, är det förstås silverplatser för hela slanten, tvåa på Grevens Glue Galore 2011 och tvåa på IPMS Open klass 1/72 jet 2012.

Grunden är förstås Hasegawa, medan huv och bakpartiet på huven (utom frontrutan) kommer från Heller. Resten är schratchat. Valde modellen med stallfallskärm vid utblåset, dels för att den var lite roligt annorlunda, dels för att det blev lättare att scratcha bakpartiets ovandel. :-)

Den kan se väl övervädrad ut, men de sista skoldrakarna var inga rena skapelser.

Men som sagt, återkommer med fler och bättre bilder!

Messerschmitt Bf 109G-10 (SV), Revell 1/72 (2009)

En svensk Messerschmitt 109! Och nej, det är ingen What if utan en helt äkta som nödlandade i Skåne veckorna före krigsslutet. Planet provflögs under en tid i Sverige innan det skrotades. Sorgligt nog.


Ända sedan jag drog igång hobbyn igen har jag velat bygga en 109:a, men var inte så sugen på att göra den tysk. Funderade på en finsk, men så dök detta upp. Svårt att motstå för en inbiten svenskbyggare.

 

Egentligen är det en liten bagatell mellan några andra byggen. Modellen är Revells (1/72) och eftersom jag inte är någon expert på tyskt flyg har jag endast gjort de ändringar jag upptäckte efter en titt på en profil av Tor Karlssons i SFF:s tidskrift och ett par bilder i boken "Nödlandning". Dvs justering av sporrhjul och modifiering av ryggstöd/pansarglas eller vad det nu är. Skönt att inte fördjupa sig i referenser och total exakthet för en gång skull.



Allt tog en vecka, dels på grund av modellens lättbyggdhet, dels tack vare inspirationen.



Har aldrig airbrushat en tysk maskin förr, så målningen var grymt kul! Grundade allt med Humbrols silver för att sedan måla med Gunze och sedan chippa bort färgen en aning. Stencilering från modellens dekalark, övrig märkning är egentillverkad. Flaggorna är målade, numret på fenan en egenutskriven dekal, medan de stora siffrorna är utskurna ur vit dekalfilm. Är glad att Hauptmann Wagler inte flög nummer 38.

Inspirationen räckte ända till hobbyaffären är Hasegawas finska 109:a inhandlades. Någon dag lär väl den dyka upp också!

BAe Hawk (FI), Fujimi 1/72 (2009)

 

Var med familjen i Söderköping förra onsdagen. På väg dit stannade vi till Norrköping och jag passade förstås på att titta in i den eminenta Hobbyhörnan där jag hittade denna lilla finska godsak.
Väl hemma dagen efter hade jag inte så mycket att göra (semester är underbart!). Så vad passar väl då bättre än att slå sig ner på verandan - varför inte med den nyinköpta Hawken? Bestämde mig för att se hur fort man kunde få ihop den rakt ur lådan, för en gång skull med ett minimum av research. Bygga enbart för att det är kul, liksom.



Sex dagar efter inköp, fyra byggdagar, totalt cirka tio timmars byggtid. Sådana här projekt skänker hopp om att jag faktiskt kommer att kunna bygga åtminstone majoriteten av alla de lådor som lagras i hobbyrummet. Ett och annat snabbprojekt är guld för bygglusten! Att dessutom kunna göra det i solskenet (nåja) på verandan är heller inte så dumt.



Dekalerna är ur lådan, utom kokarderna som är från Kuvalainen. Målat med Gunze som vanligt.



Hjulhusen är helt lämnade åt sitt öde, den enda detaljering som gjorts extra är positionsljuset på ryggen och det lilla pitotrör som sitter under cockpit. I övrigt är som sagt allt rakt ur lådan.

Dornier Do 24, Tp 24, Revell 1/72 (2009)

Stort men enkelt blev temat för denna välsvarvade tyska flygbåt. Inte en hjulbrunn så långt ögat når, vilket ju förenklar byggprocessen en del.

















Modellen är Italeri/Revell och skalan 1/72. Inga större modifieringar är gjorda, med något undantag är det rakt ur lådan.



Det är ont om referensbilder på detta enda exemplar som fanns i FV, men de jag sett har visat en rätt blekt vinge. I övrigt är det mest konstnärlig frihet som rått när jag försökt få till känslan av lätt använd flygbåt.



Preshade med både svart och vitt är tekniken. Under en fas i målningen antog kärran en skepnad som skulle fått varje gaisare tårögd av lycka.



De små handtagen(?) som nog blev lite för stora, hör till de få egna tilläggen.

Vingen monterades efter målning. Trixigt som sjutton, inte minst att få till den stabilitet som krävdes för att 24:an inte skulle falla i bitar varje gång man lyfter den i vingen. Hur ni som bygger dubbeldäckat bär er åt för att behålla lugnet är för mig en gåta.



Cockpit detaljerades sparsamt, vilket visade sig vara klokt. Det syns nämligen inte ett dugg. Det finns ett resinset för den självplågare som till äventyrs vill detaljera detta osynliga utrymme ytterligare.



Det är en STOR kärra. Fick med nöd och näppe plats i vitrinen.



Allt är målat med Gunze 309 blandat med rätt mycket svart, samt 307 blandat med lite Tamiyas gråblå på undersidan. Den avskavda färgen är fusk, jag har målat med en tunn pensel istället för att - vilket ger bättre resultat - grunda med silver och sedan skava av på riktigt. Men det duger rätt bra, skillnaden blir inte så stor. Allt är sedan försiktigt vädrat med pensel och Tamiyas sminklåda.



Det är något visst med sjöflygplan! Jag kanske ska ta tag i min gamla Matchbox T 2:a trots allt.



Ett kul och lite anspråkslöst bygge i väntan på mer avancerade projekt. Sådana som jag aldrig tycks komma igång med eftersom att dessa små mellanbyggen ständigt kommer emellan. Hm.

Det var det! Tillbaka till modernare kärror efter denna utflykt i det för mig så främmande trettiotalet

Iljusjin Il 76, Trumpeter, 1/144 (2009)

I tonåren byggde jag massor av ryskt flyg. Den som ville bygga airliners och transportkärror var på den tiden hänvisad till VEB Plasticarts 1/100-kärror. Numera ser det helt annorlunda ut och ibland kan jag inte motstå det stora utbudet, trots att jag egentligen för det mesta bygger annat.

Trumpeters Il-76 är ett exempel. En extra dimension är att jag emellanåt ser sådana här ovanför huset, då de ibland dyker upp på Örebro Airport som ligger inte långt hemifrån. Bygget innebar inga större problem, förutom lastluckorna som skulle karvas ut från kroppshalvorna och ersättas med en annan lucka.

Fieseler Fi 156 Storch, S 14, Academy 1/72 (2009)

Ett sommarbygge från 2009. Academys Storch kombinerad med vingar från Heller (Academys är inte dukklädda som de svenska Storkarnas vingar var) och scratchbyggda skidor.

Dekalerna är från dekalarkivet, mest Flying Colors, medan lappgubben och röda korsmärkena är hemgjorda. De röda korsen ser väldigt taffliga ut, men de såg faktiskt så ut i verkligheten!

Alouette II, HKP 2, Heller 1/48 (2009)

Skulle egentligen beställa Hobbycenters J 20- och J 21-ark, men ett infall gjorde att Hkp 2-arket också slank med. Och eftersom Hellers maskin landade hos Rebell Hobby samtidigt som dekalarken, fick den också följa med.



Tänkte först göra något riktigt ambitiöst, men när jag öppnar lådan upptäcker jag tre rejäla luftbubblor i huven! Ridå! Att fixa till det på ett snyggt sätt övergår min kapacitet, likaså att dra en så stor vacumhuv. Återstod valet att kasta alltihop eller bygga ändå, fast med lägre ambitionsnivå. Valet föll på det senare alternativet, kanske kunde jag åtminstone bli den förste att testa dessa dekaler i skarpt läge. Såg det också som träning inför ett kommande Hkp 2-bygge i 1/32.



Under byggets gång fick jag tips från Robert Bergwall som ligger bakom arket. Han berättade att det fanns en del småfel, bland annat saknades vitt bakgrundstryck på FV-maskinens individsiffror. Eftersom jag ville bygga en FV-maskin, plockade jag därför siffror ur lådan och gjorde F7-92 (istället för F6-92 som finns på arket), dvs kärran på Flygvapenmuseum. Mitt i bygget upptäckte jag att dess nummer var 02406, medan arkets nummer är 02409. Bara att vända med andra ord. Ibland har man mer tur än man förtjänar!



Största problemet är dayglofälten. De är - som Robert också har påpekat - alldeles för blekrosa. Här hade det nog varit bättre att göra dem helt röda om man var osäker på att få fram en bra lysröd.



Nästa problem är passningen på dekalerna runt kabinen. Här verkar det som om Robert mätt rätt jämfört med de ritningar och bilder jag sett, medan Heller gjort fel. Någonstans är det något som inte riktigt stämmer. Nu är det inga större problem, men det dröjde ett tag innan jag fick ihop hur det skulle vara. Att få de svängda dekalerna runt de främre hörnen att sitta jämnt och snyggt är nästan omöjligt (eller också är det jag som inte är tillräckligt duktig). De små ränderna bakom FV-texten passar heller inte perfekt. Misspassningen på rödakorsmärket är dock inte Hobbycenters fel, jag lyckades sabba dekalen och fick plocka en ny ur lådan. Arkets är tudelad och riktigt fin.

Mycket negativt kan tyckas. Men bortsett från detta är de riktigt bra. De är tunna och fina och reagerar mycket bra med Microset/sol. Färgpassningen är helt OK med undantag av några enstaka småsiffror. Texter och kronmärken är också klockrena i sitt utförande, här finns i mina ögon inget mer att önska.



På undersidan bytte jag dock till ett mindre kronmärke, storlekarna här verkar ha varierat från individ till individ. Skillnaden i det blå är inte lika stor som det tycks på bilden, FC:s kronmärken har en benägenhet att bli väldigt turkosa i blixtljus.



Bygget då? Jo, jag nöjde mig med de mest iögonfallande förändringarna. Dvs luftintagen på motorns sidor, "bulan" på nosen, den vita antennen och den slang som går från huven till utblåset på vänstersidan. Lade dessutom till brandsläckare (den blev nog lite för stor), bälten och solskydd på instrumentpanelen och lite andra småsaker. Dock långtifrån allt som egentligen behövs, t ex det ormbo av slangar som finns runt motorn.

 


Hellers byggsats har - om jag inte minns fel - väldigt många år på nacken och det märks. Passformen är hyfsad, men vissa lösningar är väldigt svåra att få ihop på ett snyggt sätt. Dessutom är det lite irriterande att alla "pinnar" är rundade i hörnen, de borde ha skarpa kanter men ser ut som korvar. Allt känns lite grovt tillyxat, ungefär som en 1/72:a som skalats upp utan tillägg.

Ett tips till sist: Glöm inte att slipa bort de linjer som finns på kabinen. De är inte panellinjer, utan målningshjälp på de stripes som fanns på originalutgåvan. Heller gjorde inga dekaler utan överlät åt byggaren att måla allt själv. Som hjälp ristades linjer in. De ska bort - fast helst innan allt är målat, som fallet var i mitt bygge. Gör om, gör rätt...

Trots de knivigheter jag beskrivit, var det ett trevligt bygge. Gillar Alouetten skarpt, en designklassiker trots sin enkelhet. Och till sist även ett stort tack till Robert och Hobbycenter för att de har gjort det möjligt för alla oss byggare att kunna införliva en sådan skönhet i vår svensksamling!

MiG-21F-13, J 36 (What if), Airfix 1/72 (2009)

 

Som en lite udda hyllning till vårt broderfolk i öst kommer här denna what if svenska MiG-21 på temat "Om Finland hade förlorat Vinterkriget".

För dig som inte orkar läsa allt är detta en gammal Airfix MiG-21F som jag hade liggandes. Byggd i stort sett rakt ur lådan, bortsett från lite detaljering i och bakom cockpit. Dekalerna är från Flying Colors medan vingsiffrorna är från Revells gamla Draken. Till den är de för små, men här passade de perfekt. Målat med Gunze, 78 Olive Drab och 55 Midnight Blue, blekt med en ljusgrå (dvs samma färger som Draken).

Allt är ett snabbygge, det finns ju egentligen ingen poäng att bygga denna längre när Revells finns. Men när jag byggde min finska MiG-21F-13 i vintras, väcktes tanken om vad som hänt om Finland förlorat Vinterkriget och Sverige blivit Sovjets närmaste granne.



















Så för er som gillar lekar med historien följer här berättelsen om Flygvapnets J 36 MiG-21F-13 och vad som kanske, kanske kunde ha hänt med flygvapnet åren 1940-2000 om finnarna inte stretat emot så som de gjorde.

Trots heroiskt kämpande förlorade Finland Vinterkriget och ockuperades av Sovjet. Under krigets fortsatta år satte ryssarna press på Sverige på att få använda svenskt territorium för att invadera det av tyskarna ockuperade Norge. Svenska regeringen vägrade länge, men vintern 1944-45 backade man slutligen och Sovjets trupper kastade ut tyskarna ur Norge. Ryssarna planerade även att invadera det av tyskarna ockuperade Danmark, men där hann de allierade före.













Efter kriget förvandlades det ockuperade Finland till FSSR, Finska Socialistiska Sovjetrepubliken. Sverige höll sig neutralt medan Norge blev en tvistefråga för segrarmakterna. Efter en uppgörelse mellan Sovjet och de allierade beslöts att Norge skulle ställas utanför de nybildade militära allianserna och hålla sig neutralt, till skillnad från Danmark som snabbt blev medlem i Nato.

Det neutrala Sverige kom att gå en balansgång mellan grannlandet Sovjet och de allierade. Egen produktion av stridsflygplan var en förutsättning eftersom Sverige ogärna ville vara beroende av någon av sidorna. Eftersom Sverige aldrig deltog i kriget fanns heller inga restriktioner mot flygvapnets storlek. J 21R, Vampire, Tunnan, Hunter och Lansen passerade revy under 40- och 50-talet. I slutet av samma decennium flög också Draken för första gången.
















Sovjet hade länge inga invändningar mot det allt starkare svenska flygvapnet. Det sågs som en garant mot trycket från väst. Men i början av 60-talet ställde Moskva frågan om svenskarna inte var intresserade av att köpa ryska stridsflygplan. Svenskarna var kallsinniga eftersom de ansåg att Draken fyllde de behov Sverige hade. Det plan som erbjöds var dessutom MiG-19 som ansågs vara föråldrat.

Ryssarna gav sig inte, de var både ute efter västvaluta och det inflytande över det svenska flygvapnet som ett köp av ryskt flyg skulle innebära. Till slut gav regeringen efter för de sovjetiska kraven. Efter förhandlingar på högsta nivå beslöts 1964 att Sverige skull köpa 100 ryskbyggda stridsflygplan. Kompromissen innebar dock att Sverige fick köpa den betydligt modernare MiG-21F-13.

MiG-21:orna fick beteckningen J 36 och placerades först på F 18 och F 9. Men efter att den sovjetiska propagandan i en film basunerat ut att ”Sovjetiskt stridsflyg skyddar Sveriges huvudstad”, surnade Flygvapenledningen till och 1970 förflyttades F 18-planen till F 10. Ytterligare en anledning var att MiG-21:ans korta räckvidd passade bättre över Öresund och Kattegatt än över Östersjön.
 Piloterna såg på MiG-21:orna med blandade känslor. Å ena sidan var de utmärkta att flyga och bland de allra bästa flygplanen i luftstrid. Å andra sidan krävde de mycket underhåll och dessutom var det faktum att affären till största delen var politisk inget som gjorde J 36:orna särskilt populära.

Det dominerande jaktflygplanet var fortfarande Draken. Men från öst kom påtryckningar att Sverige även fortsättningsvis skulle köpa stridsflyg från Sovjet. Regeringen tvekade och utvecklingen av nya svenska stridsflygplan sköts upp. Istället modifierades Draken och Lansen till uppgraderade J 35G och A 32D. Saab fick en ytterligare frist när Norge 1970 beslöt sig för att köpa 40 stycken Draken, en attack/jaktversion kallad 35N.















Mot slutet av 70-talet var både J 36/MiG-21 och Lansen föråldrade och behovet av nya jakt- och attackflygplan var skrikande. Sovjet erbjöd exportversionerna av MiG-23 och attackversionen MiG-23BM. Sverige var även nu kallsinniga och studerade alternativ från väst, främst Frankrike. Sovjet, i skrikande behov av västvaluta, såg risken att affären skulle gå om intet och erbjöd då de moderna MiG-23MF (i Sverige J 37) och den betydligt kraftigare attackversionen MiG-27 (i Sverige A 38). Sverige tackade ja och 1983 köptes 50 ex av varje. Saab levde kvar på sparlåga, men efter Gorbatjovs övertagande 1985 lättade klimatet och Saab påbörjade utvecklingen av ett modernare stridsflygplan.

Efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens sammanbrott påskyndades utvecklingen. Det nya enhetsplanet JAS 39 Gripen flög första gången 1990. I väntan på leverans modifierades några av de svenska Drakarna till en ny version J 35H. För att lösa attackbehovet återköpte Sverige de norska Drakarna som tagits ur tjänst då Norge blivit medlem i Nato och köpt F-16. Samtidigt såldes MiG-27:orna och några av MiG-23:orna till Finland, där gamla sovjetiska baser och deras finska personal bildade grunden till det befriade Finlands flygvapen. I början av 2000 flög Gripen för första gången och några år senare var den ryggraden i svenska flygvapnet.

Och J 36:an? Jo, alla skrotades 1983 utom Johan 38 som bevarades och som numera går att se på Flygvapenmuseet.

Snipp snapp snut...