Eduard gav häromåret ut KP:s Su-17/22 med lite extra detaljering. Jag fick syn på ett underbart bygge av denna på 08 Open 2013 och var såld! En sådan måste jag ha! Lyckligtvis hade Alfa Hobby en i sin monter och bara några dagar efter utställningen var bygget igång. Ett snabbygge var det tänkt. Och 18 månader senare var allt klart...
För det är mycket man kan säga om den här modellen, men lättbyggd är den inte. Fast trevlig ändå på något sätt. Plasten är rätt tjock och panellinjerna lite väl breda. Men samtidigt gör det inte så mycket. Su-22:an är en rätt brutal och grovt tillyxad maskin, så på något sätt skapar detta en bra bild av originalet.
Eduards resin och ets hjälper främst cockpit som pimpas upp riktigt bra, bland annat en resinstol. Det som saknas är en bra gestaltning av solskyddet innanför huven, men denna fixades med lite ståltråd och aluminiumfolie. Slutresultatet blev en riktigt välmatad cockpit.
Andra detaljer som lades till av mig är positionsljus, upphöjningar under landningsljusen (i nosen) och ett öppnat övre luftintag i nosen - vilket också innebar att plasten behövde tunnas ut rejält här. Allt hade varit betydligt enklare om jag satt dit luckan innan jag limmade ihop kroppshalvorna. Lite fingerfärdighet och mycket tur räddade det hela.
En detalj i bygget som kan vara bra för den som tänker ge sig på denna, är att sätta dit vingarnas ovansidor mot kroppen först, och sedan sätta dit undersidorna. Detta gör att man undviker en enorm skarv som är ordentligt svår att dölja. Skarven finns förstås kvar även om man gör så här, men hamnar då på undersidan, betydligt mer dold.
Hjulhusen fick lite extra kablage och slangar. Det behövs, de är väldigt synliga.
Jag valde att avbilda en ungersk Su-22M-3, så som de såg ut i mitten på 90-talet, strax innan de togs ur tjänst. Ersättare, dock något senare, blev för övrigt svenska Gripen.
Som så ofta när det gäller mig, var detta främst ett målnings- och vädringsprojekt. Allt grundmålades med Tamiya aluminium på sprayburk. Sedan sprayades kamouflaget för hand med airbrush, dvs utan maskering, flera lager i lite varierande nyanser. Därefter slipades försiktigt med fint våtslippapper i styrkorna 1200-2000. Efter en hel del jobb fick jag fram en rätt realistisk effekt. Allt avslutades med lite extra målande i mörkt.
Allt avslutades med en hel del chippning av färg och diverse nedsmutsning. Dekalerna var en blandning av Eduards fina ark som följde med lådan och dekaler från arkivet, framför allt från Academys MiG-21 som hade både rätt nationalitetsmärken och siffror.
På det stora hela allt annat än ett enkelt bygge, men ändå värt det. På något sätt får man sympati med modellen och börjar till slut gilla den. Kanske ett utslag av Stockholmssyndrom... Men jag var mycket nöjd med resultatet som även belönades med ett guld på C4 Open i Malmö och ett silver på Art In Miniature i Göteborg hösten 2014.