onsdag 13 januari 2016

Saab J 29F Tunnan, AZ Models 1/48 (2013)


Här är ett bygge från lite drygt två år sedan. Detta var innan både Hobbyboss och Pilot Replicas släppte sina Tunnor och det enda alternativet för en Tunna i 1/48 var Neomegas i resin. Glad i hågen köpte jag AZ:s Tunna när den kom och blev lika besviken som alla andra på hur man totalt missat formerna. Så här ser den ut (detta är inte min):


Det hade varit en hel del diskussioner om nosen och även jag hade sneglat på Maestros resinnos. Men samtidigt hade de byggen jag sett med den heller inte känts helt hundraprocentiga. Att sälja kändes meningslöst. Ge bort? Vem vill ha den? Men så fick jag syn på den här bilden. Och snart började märkliga tankar slå rot i skallen. Är det verkligen nosen det är fel på? Är det inte huven som är problemet? 

Det fanns bara ett sätt att ta reda på detta. Att bygga skräpet. Fast med extremt låga ambitioner, då. Det här är liksom inget att lägga tid på. Men kanske skulle det gå att få något som åtminstone påminde om en Tunna. Så några timmar kunde man i alla fall offra.

Sagt och gjort. Lådan letades fram och sittandes i solen på uteplatsen började jag karva. Och slipa. Och karva. Stora delar av nederkanten på huvens främre del slipades ner, nästan ända ner till där den markerade rutan börjar. Samtidigt karvades huvens öppning ner på kroppssidan så att "hacket" försvann. Dessutom smalnades nosen av ungefär en millimeter, för att huven skulle passa i den breddade öppningen. Jag karvade mest på måfå tills det såg någotsånär ut. 

Allt tejpades ihop och såg ut så här:



Faktiskt något bättre i verkligheten, kamerans vidvinkel luras lite (vilket man ser i huvudställsschakten). Dagen efter skaffade jag ordentliga ritningar. Det fick bli Karlströms. Och ja, jag vet att de kan ha sina brister. Men här handlade det inte om exakthet. Och till min stora förvåning såg det ut så här:


Om inte spot on, så i alla fall oändligt mycket bättre än väntat. Samtidigt ser man också en annan detalj, AZ har dessutom missat formen på buken. Ritningen är nämligen en J 29A, med helt annan form. Och där är denna F spot on... 

Resten av bygget gick hyggligt smärtfritt. Med ett visst mått av våld kom vingarna på plats, men i övrigt var det inga större problem, om man jämför med motsvarande kortseriemodeller. Men förstås ljusår från Hasegawa och grabbarna. Så spacklet kom mest till användning i nos- och huvpartiet.




Den främre delen av huven har alltför stora sidofönster. Så hela nedre delen av huvramen slipades ner och rutorna maskades om till ett mer korrekt utseende. En förändring som betydde mer än jag trodde. Med hjälp av spackel förvandlades nedre delen av huven till flygkropp. Åsså en massa slipning:



Till slut blev den så här.



Dekalerna är en blandning av Flying Colors och de faktiskt ganska hyfsade dekalerna i lådan.



 Jag valde att avbilda den allra sista Tunnan i tjänst. Maskinen var en gammal måldragare från F 3 som sparats för att visas upp på FV:s 50-årsjubileum. Men natten inför flygningen i Östersund bytte mekarna på F 4 ut trean mot en fyra och smällde dit F 4-vapnet på nosen.




Att säga att det är perfekt är långt från sanningen. Men med hyfsat små medel gick det faktiskt att skapa något som åtminstone påminner hyfsat om en Tunna. I alla fall om man jämför med AZ:s första utgåva. Men nu två år senare är detta bara kuriosa. Den som vill bygga en ordentlig Tunna i 1/48 har äntligen ett bra alternativ i Pilot Replicas. (I synnerhet som Hobbyboss totalt missade skalan!) Den var värd att vänta på. Nu ska jag bara bygga den också...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar