Inte helt lättbyggd, men - vad jag kan se - klockren i formerna. Fujimis hade väl varit enklare, alternativt att vänta in Airfix. Men vem har sagt att modellbygge ska vara enkelt? Ett kul bygge var det hursomhelst.
Passformen är verkligen ömsom vin, ömsom vatten. Kroppshalvor och den tudelade motorhuven glider ihop lydigt och fint, medan vingen först inte ens tycks höra ihop med resten av byggsatsen. Men efter mycket spackel och slipning, gick även det att få ihop. Detaljeringen är överraskande bra, även om delar av cockpit behöver scratchbyggas.
Fina panellinjer och snygg detaljering av kroppen ger många plus. Minus däremot till att tillverkaren helt missat de nedåtriktade kamerorna. Möjligen kan det vara en teknisk fråga, de kan inte vara helt lätta att få till mitt i gjutskarven.
Landställ, avgasrör och propellerblad i vitmetall. Min första erfarenhet av det materialet, så det var lite ovant men blev ändå hyfsat till slut.
Målning och vädring
Allt målades i en blandning som utgick från Gunze H56. Vädringen var i stort sett obefintlig, jag har gjort den som relativt nyanländ.
DekalerDekalerna kommer från Flying Colors ark. Sköra, men snygga. Enda problemet är att individsiffrorna är vita, inte gula. De är ersatta av andra FC-siffror, som tyvärr har en annan (visserligen mer korrekt) gul nyans än den något blekgula på Spitfirearket. Olika gula färger ser lite trist ut, men jag hittade ingen annan utväg eftersom kronmärkena ju inte är i normalt format och därmed svårutbytta.
Förebilden
31031 kom till Sverige efter kriget och flögs på F 11 en bit in på 50-talet då den - i likhet med alla svenska Spitfire - ersattes av S 29C Tunnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar