Meteoren är ett bygge som påbörjades som ett sommarbygge 2015, men som - så ofta - avslutades först ett halvår senare. Inte för att den var svår, inte för att den var oengagerade, men ibland blir vissa modeller bara liggandes. Det faktum att den är en Tamiya skapar förstås förväntningar, förväntningar modellen inte helt och hållet kan infria. Därmed inte sagt att den är dålig, tvärtom. Detta är en mycket bra modell, bara inte lika briljant som Tamiya kan vara i sina bästa stunder.
Tydligast märks det i cockpit som faktiskt är ganska spartanskt detaljerad. Nu gör detta inte jättemycket eftersom den är klassiskt brittisk mattsvart och med stängd huv syns inte särskilt mycket.
Tamiya skickar med två motorer, vilket förstås är storstilat. Dessa kan dessutom exponeras genom genomskinliga luckor (och förstår även med öppna) om man så vill. Men det skulle - i alla fall i mina ögon - kräva en hel del extra detaljering med slangar och kablar och annat jox. Så då detta var tänkt som ett lite enklare sommarbygge, fick luckorna vara stängda.
Extra bonus är att Tamiya skickar med en nosvikt. Eller snarare, kroppsvikt. För i nosen är det fullt, så den stora vikten placeras ovanpå vingen. För säkerhets skull tryckte jag in lite extra blyhagel där plats fanns, vilket nog inte var så dumt. Det är inga marginaler för att få den här att tippa rätt.
Passformen är bra men ett litet snäpp under normal Tamiyastandard. Framför allt är det motorluckorna som kräver lite omvårdnad. Dekalerna är finfina, det följer med ett band till bakkroppen som lär passa bra. Men jag chansade inte och målade dit det. Tror att jag fick till åtminstone hyfsat samma nyans som bokstäverna.
Hjulbrunnarna är stora, men lite tomma. Men så fick det vara den här gången. Plus för detaljeringen av hjulen, inte minst att de har ordentligt däcksmönster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar