Vissa modeller innebär mer kamp än andra. Det här är en sådan. Jag tror att det var 2010 eller 2011 som Airfix sålde ut ett antal Nimrod via den egna hemsidan. Priset låg på runt 15 pund, löjligt billigt. Jag hade egentligen inte funderat så mycket på den tidigare, men greps av akut byggsug och slog till direkt.
Kom igång direkt, men dessvärre lever modellen inte upp till förväntningarna. Jag kom rätt långt, men när det mesta var monterat och klart, sinande orken och den blev liggandes tills i somras. Då tog jag mig i kragen och avslutade den.
Det gnälls en hel del på den här modellen och delvis är det motiverat. Men problemen handlade också om storleken. Det är ovant att hantera en sådan här bjässe, till exempel bröt jag av tankproben ovandför nosen sex (!) gånger. Tre av dem efter att allt var målat, så det var bara att limma fast, spackla, slipa och måla. Igen. Igen. Och igen.
Vad är då problemet? Först och främst känns modellen inte färdig. Lite som om Airfix nästan var klara med den, men slängde ut den ändå. Panellinjer saknas, en hel del detaljer likaså, det är missar i instruktionerna och så vidare. På det stora hela känns modellen som en uppskalad 1/144. Förutom det finns en hel del rena felaktigheter som niträknaren bör korrigera. Eftersom jag inte riktigt hör till den kategorin, är jag nöjd med att det ser ut som en Nimrod. För så illa är det inte, helheten är ändå rätt okej.
Andra utmaningar är den här inte helt enkla maskeringen i luftintagen...
Värst var ändå dekalerna. Inte nog med att de silvrade och var dåligt tryckta. Dessutom satt en tunn hinna dekalfilm över hela arket, som gjorde att varenda liten dekal behövde klippas ut efter konturerna. Lyckligtvis fanns ett Xtradecal-ark för de större dekalerna, men alla stenciler fick tas från lådans ark.
Men nog med gnäll nu. När allt är klart blir det en riktigt härligt maffig modell av ett underbart flygplan. Lite knepigt att få in i vitrinen, bara.
Mina tillägg har främst handlat om modifiering av frontrutan, där den framträdande ramen saknas i modellen. Jag har även lagt till en hel rad antenner och en del smådetaljer på kroppen.
Ett tips till dig som bygger den här: Enligt instruktionen saknas reflektorn i strålkastaren på höger vinge (för övrigt lär det vara världens starkaste strålkastare). Men delen finns med, den finns på spruen med klara delar.
Till sist en storleksjämförelse med två andra britter, Canberra och Harrier. Och Canberran är ju inget litet flygplan.
Ett stundtals kämpigt bygge, men resultatet var värt allt slit. Förutom att jag själv var nöjd, tog modellen guld i klass jetflyg 1/72 vid 2014 års Art in Miniature i Göteborg, guld på 08 Open i Stockholm 2015 och en förstaplats på Grevens Glue Galore i Borensberg 2017. Storleken har betydelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar