Man kan bli glad över ett nytt modellsläpp. Men det är sällan man ropar högt när man nås av nyheten att en tillverkare äntligen bestämt sig för att göre modell av ett efterlängtat objekt. Men så var det när jag fick reda på att Airfix skulle göra en Gloster Javelin i 1/48. Detta fantastiska flygplan i denna maffiga skala! Helt underbart! Lite drygt ett år senare stod den där i hyllan, färdigbyggd och oerhört brittisk.
Jag kan vara indoktrinerad av min flygintresserade styvfar, som under ungdomsåren predikade Javelinens förträfflighet. Men det är verkligen ett fantastiskt flygplan. Desto roligare då att Airfix gjort en lika fantastisk modell.
Först några cockpitbilder. Svart, svart och åter svart... Stolarna sparade jag dock till sist. Notera även den udda konstruktionen där inloppen för luftintagen först monteras på framkroppen, innan allt sedan monteras ihop.
Fler bilder från bygget finns i denna byggtråd på IPMS Stochkolms forum.
Modellen har många detaljer som ofta bara finns som aftermarket. Till exempel den lite annorlunda stegen och de vackert röda FOD-luckorna som piggar upp rejält. De senare hade dessutom den goda smaken att dölja en av modellens få brister: Passformen på luftkanalerna.
Det mesta byggde sig självt, men hjulhusen fick lite extra detaljering. Ett problem är tyngden, modellen väger en hel del och all tyngd vilar egentligen på de tunna ställen, knappt en millimeter i diameter på smalaste stället. Föga förvånande säckade ena stället ihop under första transporten... Metallställ rekommenderas varmt.
Allt målades med Gunzefärger. Målningsritningen förstorades upp till rätt skala och användes som mall när jag skar ut masker ur Tamiyatejp som dessutom hade den goda smaken att lossna från papperet när maskerna var utskurna. Jag höll ner vädringen en del, de flesta Javeliner verkar ha varit rätt välskötta.
Dekalerna var sedvanligt fina, men stora! Vis av andra byggares skador, såg jag till att det inte fanns något grönt under det vita, då detta inte täcker till 100%, men funkar fint mot det grå. Däremot var det svårt att få ner dekalen i panellinjerna. Dessa är inte farligt djupa, men dekalerna var samtidigt rätt tjocka. På fenan fanns dessutom en del nitar som krånglade till det ytterligare. Mycket jobb blev det, men till sist blev det acceptabelt, om än inte perfekt.
Men som sagt, stor och fin är den och den pryder numera sin plats i vitrinen intill Airfix Sea Vixen. Två underbara britter med rötterna i femtiotalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar