Antog en mellandagsutmaning förra året, att ha klart en modell mellan jul och nyår. Eftersom jag var bortrest stora delar av den perioden, tjuvstartade jag lite före jul. Och vips, var allt klart - redan före jul... Vissa modeller är mer lättbyggda än andra!
Hasegawas nittiotalsjets är i mina ögon bland det bästa som finns i 1/72. Enkla men ändå detaljerade, smäckra panellinjer som är de mest realistiska jag sett i skalan och dessutom kalaspassform. Inte undra på att den här norska, kanadensiskbyggda Starfightern nästan ramlade ihop av sig självt.
Cockpit är inte stor, men ändå helt okej med tanke på skalan och att huven skulle vara stängd. Smart att gjuta instrumentpanelen i genomskinlig plast, det hade jag gärna sett fler tillverkare göra!
När allt trillat ihop var det dags att måla. Norska Starfighters var inte lika slitna som de danska, men inte mindre roligare för modellbyggare för det. Norrmännen bättringsmålade nämligen med en rätt så avvikande färg, vilket skapar ett kul liv i det jämngröna.
Dekalerna kommer från Vingtor och var oerhört bra. Tunna och fina och perfekt tryckta av Cartograf. Dessutom räcker de till fler byggen - ska bara försöka leta upp den där tvåsitsaren också. Tyvärr är den rätt sällsynt.
Ett trevligt bygge som från början mest var tänkt som avkoppling, men som flöt på så bra att ambitionerna gradvis höjdes, även om det inte innebar att det tog särskilt lång tid, max 20 timmar. Och allt kröntes med att modellen tog hem klassen för jetflyg i 1/72 på 08 Open 2016. Bra utdelning på det som var tänkt som ett lite opretentiöst mellanprojekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar