MiG-21 är en favorit och då tvåsitsare och nordiska förebilder är två käpphästar blev det givet att införskaffa Trumpeters MiG-21UM när den släpptes häromåret för att sedan bygga den i finsk kostym. Som så ofta blev den liggandes i bygghögen men i år hamnade den äntligen på byggbordet.
Cockpit är ganska okej detaljerad, dock saknas rutan mellan främre och bakre cockpit. Tittade på olika sätt att lösa detta, men bestämde till slut att låta huven vara stängd. Men mer om det senare.
Hjulhusen är riktigt fina, så det enda som lades till var lite kablage i huvudställsschakten.
Största problemet är nosen. Trumpeter skickar med en inredning till avioniken strax framför huven. Men dels är den felaktig (hör till MiG-21MF) och dels är det nog många med mig som hellre låter luckan vara stängd. Dessvärre är det lättare sagt än gjort, men efter en del slipande fick jag ihop det hela. Tyvärr medförde det att huven inte passade den heller (för bred), så det blev ytterligare en hel del finslipande innan allt satt på plats.
Förutom detta ramlar den ihop rätt smärtfritt. Inga större modifieringar behövs heller för att göra den finsk, det enda jag gjorde var att justera och lägga till några antenner samt byta ut de små fenorna på vingarna.
Allt målades med Gunze 303/304 som bas, dock med lite brunt i det gråbruna. Dekalerna är en mix, lodjuren kommer från SBS MiG-15-ark, kokarderna från Eduards MiG-21bis i 1/144 (som hade de ursprungliga, stora, denna har de pyttesmå 20 cm stora low-viz-kokarderna) och resten kom från dekalarkivet.
Däcken är i gummi, vilket ju är trevligt. Dock är noshjulet i plast, så det gällde att hitta rätt nyans!
Men hur var det med huven då? Jo, när allt var målat upptäckte jag att det hamnat en massa skräp på insidan. Grrr... Så det var bara att försiktigt öppna det hela och göra rent dem. När allt väl var öppet tyckte jag att inredningen ändå var hyfsad nog att motivera nedcabbat. Rutproblematiken som jag nämnde ovan blev då dessvärre en utmaning. Trumpeter har missat proportionerna fram/bak, så om jag satte dit en ruta skulle den hamna fel. Det hela löstes med en kompromiss, jag byggde upp "störtbågen" som delar av cockpitarna och lät bli rutan (som skulle sitta i utrymmet mellan bågen och instrumentpanelen). Bågen behövdes dessutom för att den bakre stödpinnen skulle ha något att vila på.
Men förutom de små irritationsmomenten var det ett trevligt bygge som heller inte tog alltför lång tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar