Det har blivit en hel del brittiskt på sistone. Så här kommer en av mina absoluta favoriter: Jaguar. Har alltid gillat dess former och hade egentligen tänkt bygga en Kittyhawk, men blev bortskrämd av dess usla recensioner. Istället kom jag för något år sedan över två Airfix, säkert betydligt sämre som modell sett, men så grovt tillyxad så att inte så mycket borde kunna bli fel. Tänkte jag. Och fick delvis rätt, det var inte så svårt att komma så här långt:
Passformen är faktiskt rätt okej. Spacklet döljer inga större glipor. Modellen kom 1994 och har nedsänkta panellinjer - kanske lite grova, men de får duga. Dock behövde den lite uppfräschning. Gjutningen är lite sisådär, så hela ytan fick slipas med fint våtslippapper. En resincockpit från Neomega piggar upp rejält.
Här är allt spacklat och slipat. Även om det inte var några större glipor i passformen är det här en sådan modell där allt bara nästan passar ihop. Så varenda skarv behövde någon form av översyn. Modellen är dessutom ganska grovt tillyxad, den känns lite som en 1/144-modell som någon kört i en förstoringsapparat.
Grova panellinjer och alla smådetaljer är extremt grovt tillyxade eller helt utlämnade, inte minst på undersidan. Till exempel är typ bara hälften av panellinjerna markerade i plasten, så det blev till att komplettera - vilket inte var det lättaste eftersom modellen är gjuten i en märklig halvhård plast.
Vissa intag och utblås är från Quickboost, främst det stora intaget bakom cockpit som i Airfix tappning var mer symboliskt än ett försök att avbilda verkligheten. Har även fixat ett pitotrör från Master, men resten fick scratchas. Men nu är det mesta fixat och de flesta skavankerna dolda under ett par lager primer.
Lådans dekaler var av Airfix typiska nittiotalsstandard (=rätt usla), så räddningen fick bli ett ark från Modell Alliance.
Snidade till ett par FOD-luckor för att dölja hålen rakt in. Plus för att få en liten färgklick i det grå.
Ställen (som faktiskt var förhållandevis fina i lådan) fick lite extra kablage.
Neomegacockpiten skadade verkligen inte, även om allt är murrigt svart, lyfter den detaljkänslan då cockpit är ganska dominerande på Jaggan, den är större än man tror i relation till övriga flygplanet.
Det här är ju ett bygge av den typen där man egentligen hade kunnat hålla på hur länge som helst och justera, korrigera och byta ut delar. Men den här nivån fick räcka för mig. Trots modellens svagheter var det ett kul bygge av en flygmaskin som i alla år tillhört mina absoluta favoriter. Det är något med kantigheten som tilltalar mig, jag tycker att det är en av kalla krigets absoluta designlyckträffar. I synnerhet den brittiska, den franska med spetsnosen når inte riktigt samma höjder. Och sedan är det ju alltid extra bonus när man får sätta balkar och last ovanpå vingarna! Då vet man att man bygger brittiskt!
Jaggan var ju ett synnerligen kompetent attackplan, däremot inte lika motorstark som många andra jetkärror. En historia från en flygövning i Storbritannien berättar att Phantompiloter satte upp ett anslag på basen att det inte var tillåtet för Jaguarpiloterna att använda EBK:n under taxning. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar