Dornier Do 24, Tp 24, Revell 1/72 (2009)

Stort men enkelt blev temat för denna välsvarvade tyska flygbåt. Inte en hjulbrunn så långt ögat når, vilket ju förenklar byggprocessen en del.

















Modellen är Italeri/Revell och skalan 1/72. Inga större modifieringar är gjorda, med något undantag är det rakt ur lådan.



Det är ont om referensbilder på detta enda exemplar som fanns i FV, men de jag sett har visat en rätt blekt vinge. I övrigt är det mest konstnärlig frihet som rått när jag försökt få till känslan av lätt använd flygbåt.



Preshade med både svart och vitt är tekniken. Under en fas i målningen antog kärran en skepnad som skulle fått varje gaisare tårögd av lycka.



De små handtagen(?) som nog blev lite för stora, hör till de få egna tilläggen.

Vingen monterades efter målning. Trixigt som sjutton, inte minst att få till den stabilitet som krävdes för att 24:an inte skulle falla i bitar varje gång man lyfter den i vingen. Hur ni som bygger dubbeldäckat bär er åt för att behålla lugnet är för mig en gåta.



Cockpit detaljerades sparsamt, vilket visade sig vara klokt. Det syns nämligen inte ett dugg. Det finns ett resinset för den självplågare som till äventyrs vill detaljera detta osynliga utrymme ytterligare.



Det är en STOR kärra. Fick med nöd och näppe plats i vitrinen.



Allt är målat med Gunze 309 blandat med rätt mycket svart, samt 307 blandat med lite Tamiyas gråblå på undersidan. Den avskavda färgen är fusk, jag har målat med en tunn pensel istället för att - vilket ger bättre resultat - grunda med silver och sedan skava av på riktigt. Men det duger rätt bra, skillnaden blir inte så stor. Allt är sedan försiktigt vädrat med pensel och Tamiyas sminklåda.



Det är något visst med sjöflygplan! Jag kanske ska ta tag i min gamla Matchbox T 2:a trots allt.



Ett kul och lite anspråkslöst bygge i väntan på mer avancerade projekt. Sådana som jag aldrig tycks komma igång med eftersom att dessa små mellanbyggen ständigt kommer emellan. Hm.

Det var det! Tillbaka till modernare kärror efter denna utflykt i det för mig så främmande trettiotalet