Hkp 4 Boeing Vertol 107-II, Academy, 1/48 (2011)

Att bygga en stor Hkp 4 är något jag drömt om ända sedan jag som sex-sjuåring bodde ett stenkast från 2. Helikopterdivisionen på Säve på sjuttiotalet. Då såg man dessa vackra skapelser dagligen, inte minst då min bäste vän bodde inne på området(!) då hans pappa var helikoptermek. Vi lekte inte sällan nära landningsplattan och någon gång fick jag storögt följa med och titta in i helikoptrarna. Då fanns bara Airfix 1/72 att tillgå (och jag byggde också en hög sådana), men sedan några år finns Academys utgåva i 1/48.

Att bygga den som en av de japanskbyggda Sävemaskinerna, Hkp 4C, innebar lite för mycket jobb, så det fick bli en av de USA-byggda Hkp 4B, från Berga. Och givetvis i det gamla målningsschemat!

¨

Lite om bygget: Att scratcha interiören översteg mina ambitioner, i synnerhet som det skulle ha inneburit att alla väggar skulle ha behövt täckas med ett täckjackeliknande material. Lösningen blev att bygga den med stolar, vilket gjorde att "näten" kunde täcka fönstren. Stolarna finns faktiskt därinne någonstans...

Det som lagts till för att få den svensk (kan kanske vara till hjälp för den som vill bygga en likadan):

- Backspeglar
- Antenn under nosen
- Strålkastare under nosen samt avskärmningsplåtar intill dem (modellens strålkastare sitter fel och behöver spacklas igen)
 - Antenner på framkroppens båda sidor
- En liten strålkastare mellan höger bakdörr och den första runda rutan
- "Bula" under framkroppen
- Tjock antenn (?) på kroppens undersida

(Det mesta, även det på undersidan, skymtar på bilden nedan)

Även cockpiten fick lite extra detaljer:

 

En del andra antenner, t ex den på ryggen, fanns med i lådan. Vänster framdörr behöver dessutom förstoras. Den som är sugen kan gärna maila, så kan jag delge fler erfarenheter (och lätt gjorda misstag som bör undvikas...).

Rotorhuvudena har fått lite extra detaljer. Här var jag lite väl framgångsrik när det gällde att få bort skarven på kroppen, under rotorerna finns luckor som delas utåt, så en tydligare skarv mellan kroppshalvorna hade för en gångs skull varit på sin plats.

Vindrutetorkarna i lådan var lite väl grovt tillyxade (och dessutom lyckades jag slarva bort dem...), så det blev till att scratcha nya. Nästan lika pilligt som backspeglarna.

Märkningen är från sent 60-tal/tidigt 70-tal och dekalerna är ett hopplock. "Marinen" och emblemet kom från Belcher Bits Hkp 1-ark. Ska man vara petig är bokstäverna en aning för små, men skillnaden är inte så stor. Bokstäverna behövde dessutom flyttas isär något, så det blev betydligt mer pillande än man först kan tro. (Märkligt nog skiljde sig detta mellan de olika individerna, på Y63 satt de betydligt glesare än på övriga Vertoler.)

Kronmärken och siffror är från Flying Colors. Egentligen ska trean vara fetare än sexan, men just den detaljen sprack för min del. Småtexterna är från dekallådan. Några få kommer också från modellens ark, bland annat de (icke synliga på bilderna) texter som sitter på rotorbladens undersida.

Modellen är på många sätt en trevlig bekantskap. Passformen är bra - för det mesta. Två stora minus finns.

- Eftersom den här även finns som en CH-46 utan tankar på stubbvingarna, sitter dessa separat på en stor del som dessvärre inte alls passar särskilt bra. Inte heller följer den några naturliga panellinjer, vilket gör att just det här partiet nästan är hopplöst att få riktigt bra.

- Panellinjerna är nästan i Matchboxklass. Hade jag byggt den här idag, hade jag spacklat igen dem helt. Just vad gäller ytstruktur är faktiskt Airfix gamla nitmonster i 1/72 betydligt närmare verkligheten. Mest irriterande är "korsen" vid vissa fönster. De har visserligen en slags motsvarighet i verkligheten, men den är inte på långa vägar så tydlig som på modellen.

 

Men bortsett från detta är det mesta positivt. Rekommenderar verkligen det här bygget, den blir rätt maffig när den är klar! Och till min stora glädje vann den helikopterklassen på IPMS Open 2012.

Mirage IIIC, Eduard, 1/48 (2011)

Den som påstår att kortseriesatser inte kan hålla samma kvalitet som massproducerade japaner beordras omgående att sätta limtuben i denna ljuva skapelse. Sagolik detaljering, (nästan) perfekt passform och därtill ett högklassigt dekalark.

 

Eftersom detta var Weekend-upplagan, saknades fotoets och märkningsalternativen inskränkte sig till ett. Men vad gör väl det? Den här modellen lyfter begreppet "rakt ur lådan" till nya höjder. Dessa hjulbrunnar är alltså inte resin, utan gammal hederlig plast. Rakt ur boxen. Magiskt.

Mitt enda tillägg är bältena plus några små kablar på landställen och i cockpit. Mer behövdes liksom inte. Och även om bygget inte riktigt hanns med på en weekend, är det inte så värst många timmar nedlagda på den här. Tjugo-tjugofem, kanske. Mer behövdes inte.

Hade egentligen tänkt köra med stängd huv, men en lätt felplacering av vindrutan kombinerat med en av modellens få misspassningar gjorde att jag i sista stund fick låta det vara öppet. Men egentligen gör det inte så mycket, lådans cockpit håller rätt bra för en närmare granskning.

Målad med Gunze och försiktigt vädrad med lite chippning i nosen (det ser märkligt ut, men slitaget är faktiskt hämtat från ett foto), lite målat slitage och en smula torrpastell.

Så mycket mer finns inte att säga. Förutom att det var en ljuvlig byggupplevelse som rekommenderas varmt.

Jo, en sak till. Eduards byggebeskrivningar är inte bara bra. Inte heller bäst. De står i en klass för sig! Sex stjärnor av fem möjliga. Och modellens förträfflighet var faktiskt en stor anledning till att detta mellan-/snabbygge till min egen uppriktiga förvåning belönades med en silverplakett på IPMS Open 2012.

Bristol Superfreighter, Airfix 1/72 (2012)

En klassisk Airfix anno 1959 och en märklig byggupplevelse som blandade majestätiska glipor med i det närmaste perfekt passform, allt toppat med den tjockaste plast jag någonsin stött på.

Bilen är fusk i dubbel bemärkelse, dels är den en färdigbyggd modelljärnvägskärra, dels är den (följdriktligen) i fel skala, dvs 1/87. Men jag kände att total exakthet knappast är ledordet för detta bygge, så det fick gå ändå. Och den som följer detta forum blir knappast förvånad över valet av märke.

 

Missade färgpassningen mellan de målade partierna på fenan och under cockpit, och randen över fönstren. Svårt att få till rätt där. I övrigt är jag nöjd efter omständigheterna. Och framför allt hade jag väldigt roligt under bygget som fanns utställt på Airfix-SIGen på IPMS Open 2012.

F-5E Tiger II, Revell, 1/48 (2011)

Amerikanska kärror hör knappast till vanligheterna på mitt byggbord. Men när den lille sonen, då sex år, på egen hand letat upp en julklapp till pappa, då bygger man den. Med glädje dessutom, det är alltid kul med något annorlunda.

 

Märket är Revell, men det här är väl egentligen är en gammal Monogram. Bra på sin tid. Men det var ju ett tag sedan.

I lådan låg märkning till en schweizisk maskin. Svenskbyggaren i mig vaknade och jag valde att bygga den som en av de maskiner som österrikarna hyrde av grannlandet för att ersätta Drakarna när de gått i pension. En liten, men ändå svensk koppling. :-)

Ristade nya panellinjer och petade i några bälten i cockpit, i övrigt är det mesta rakt ur lådan. Minns att dessa Monogram var högsta vinsten förr, detaljeringen var fantastisk - då. Med dagens mått mätt är den väl rätt ordinär, men ändå bättre än många andra sjuttio- och tidiga åttiotalare. Passformen var lite si och så ibland, riktigt bra ibland. Lite originellt var att ram och glas på huven var i två delar. Lite märkligt att man inte ser det oftare.

Att hitta rätt dekaler var enkelt, österrikarna behöll schweizarnas märkning, även de tvåspråkiga tysk/franska småtexterna. Det enda som behövde fixas var att göra om siffrorna till rätt individ (lite klipp och klistra), fixa till ett litet emblem på fenan (egen tillverkning) och ersätta de vita korsen med österrikarnas trianglar som hittades i dekallådan (Revells Draken, 1/72:orna passade precis i 1/48).

MiG-29UB (PO), Revell 1/72 (2011)

Mörka bilder på en modell som inte tål för mycket dagsljus... Revells MiG-29UB är en nyutgåva av Nakotnes gamla utgåva som kom före Berlinmurens fall. Den är fylld med fel och om det inte hade varit för att den var en julklapp från barnen hade jag nog aldrig givit mig in på att få åtminstone lite rätsida på den.

Märkningen är i alla fall en kul, udda variant. Dekalerna är hemsnickrade och målningen faktiskt korrekt, även om det ser lite töntigt ut.

Huven i lådan var totalfel och är ersatt av en modifierad F-16B-huv. Bättre än originalet. Resten är rätt ur lådan. Men mycket karvande, spacklande och slipande blev det!

MiG-15 (HU), KP, 1/72 (2011)

En gammal klassiker som jag fick i födelsedagspresent av min son. Byggd rakt ur lådan med dekaler från Airfix nya MiG-15.

Trots sin ålder är den finfin i formerna och med de nya dekalerna blev den faktiskt över förväntan. Kul också med en ungrare i samlingen!

Fairey Rotodyne, Airfix, 1/72 (2012)

En udda fågel, både i verkligheten och i min modellsamling. Men en härlig gammal klassiker från 1959 som jag alltid har velat bygga. Med tanke på dess ålder var det en förvånansvärt trevlig byggupplevelse som blev av tack vare Airfix-SIGen på IPMS Open 2012.

En stor rackare är det! Och rakt ur lådan är den byggd. Tack och lov var det en hyfsat ny utgåva, med helt OK dekaler. Försökte behålla de klassiska Airfixnitarna (som inte är särskilt överdimensionerade) så gott det gick.

Vickers Supermarine Spitfire PR Mk XIX, S 31, Airfix, 1/72 (2011)

Airfix relativt nya Spaningsspitfire är en trevlig modell som är mycket lättbyggd och med bra passform. Cockpiten är visserligen rätt spartansk, men det är inte mycket som syns i den här lilla skalan.













Petade in lite extra detaljer i hjulbrunnarna, annars är den byggd rakt ur lådan.



'










Airfix djupa panellinjer är ju inte helt lyckade i den här lilla skalan. För att få bort den värsta leksakskänslan spacklade jag hela modellen med vanligt vattenlösligt latex-snickerispackel och torkade sedan av med en rätt fuktig trasa. Resultatet blev att panellinjerna fanns kvar, fast i betydligt grundare skick. Inte en perfekt lösning (de är fortfarande rätt breda), men resultatet blev ändå betydligt bättre än om jag inte hade gjort något alls.

Den är målad med Xtracrylics PRU Blue. Första gången med Xtracrylics, men jag måste säga att det var en trevlig färg som jag gärna använder igen.

Hade tänkt använda Flying Colors gamla Spitfireark, men tyvärr var mitt ark i rätt dåligt skick. Dessutom är färgen på kronmärkena inte helt rätt. Just kronmärkena är ju ett problem på Spitfire, eftersom de inte följer de normala storlekarna. Men jag löste problemet genom att använda Flying Colors kronmärkesark i 1/48. Där fanns storlekar som passade i stort sett perfekt. Ibland har man tur!













Även siffrorna kommer från Flying Colors, resten av dekalerna är ur arkivet. Sörmlandsgriparna är dock från Spitfirearket. Allt lackades sedan med Oceanlack för att få till den riktigt blanka känslan som S 31:orna hade - åtminstone i början. Att få det blankt är inte lätt, jag är grymt imponerad av alla bilbyggare!!!













Som sagt, en trevlig liten modell som jag gärna rekommenderar. För den som vill detaljera mer än jag, finns en resincockpit och dito huv från Pavla. Men som sagt, det blir rätt smått.

Focke Wulf Fw 58C Weihe, P 6, Special Hobby 1/72, 2011

P 6, en av de mer udda kronmärkta fåglarna har jag länge velat bygga. Så i våras kom jag äntligen igång och nu är den klar.



Att hitta referenser till den här var inte det lättaste. Stort tack till Magnus Fridsell på IPMS Stockholm som scannade sitt gamla Kontakt-nummer som hjälpte mig en hel del. Men trots det fanns många olösta frågor. Det är tydligt att i stort sett varje individ såg olika ut vad gäller detaljerna. De ritningar som finns (Kontakt och Karlström) skiljer sig också en hel del från varandra, ingen verkar stämma helt och hållet. Nåja, desto större utmaning då.



Bygget gick ganska smärtfritt, det är ju Special Hobbys vanliga blandning av plast, resin och fotoets. Inredningen är riktigt fin, tyvärr syns inte mycket när allt är klart.



Undersidan var hopplös att hitta referenser på. Kamerafönstret är delvis en gissning, man ser det snett framifrån på vissa bilder, men bilder från undersidan verkar vara svårfunna.



Ytdetaljeringen är av typiskt Special Hobby-manér, dvs tunna och fina panellinjer och även i övrigt mycket fin. I mina ögon håller tjeckerna toppklass inom detta område.

Passformen var hygglig för att vara en kortseriemodell. Inga större konstigheter. Största svårigheten var att karva loss en del av ryggen för att få dit delen med det skyttetorn som var övertäckt på de svenska Fw 58:orna (modellen har från början en rak ryggås).

Allt gick smärtfritt fram tills dess att dekalerna skulle på. När jag kom till högersidan saknade jag helt referensbilder. Enligt byggbeskrivningen skulle kronmärkena som vanligt sitta mittemot varandra på respektive sida, vilket innebar att KAD skulle hamna väldigt långt fram, nästan över ett av fönstren. Detta kunde väl inte vara rätt? En bild på SE-KAB visade också att allt satt längre bak på högersidan. För en gångs skull verkade alltså inte kronmärkena sitta mot varandra, utan hela paketet med bokstäver och kronor tycktes uppta samma yta på båda sidorna (om ni hänger med). Dekalerna sattes dit och förseglades. Allt var frid och fröjd.



Trodde jag. Några dagar senare bläddrar jag i "Kronmärkt". Givetvis fanns där en bild på högersidan på SE-KAD. Och helt i enlighet med Murphys lag satt naturligtvis märkningen precis så som jag inte trodde, utan som byggbeskrivningen visade. Suck!

Det blev till att slipa bort märkningen, måla om högersidan och fixa nya dekaler genom att fotografera av de redan ditsatta bokstäverna. Någon timmes detaljfix i Photoshop senare lyckades jag få till nya dekaler, identiska med de bortslipade. Sedan var det bara att daska dit klabbet, lacka och vädra en aning, dock inte mycket. Kartverket tycks ha vårdat sina tyska fåglar ömt.

Så var allt klart. Trots fadäsen med märkningen ett kul bygge som jag rekommenderar varmt. Dock retar det mig lite att jag - nu när jag ändå gjorde egna dekaler - lika gärna kunde gjort nya bokstäver från början eftersom framför allt S:et är i fel typsnitt. Var lite för lat för att fixa det från början. Det ska man inte vara...

That´s it. Snart dags för fler kronmärkta Special Hobbykärror