fredag 3 augusti 2012

Mirage IIIC, Eduard, 1/48 (2011)


Den som påstår att kortseriesatser inte kan hålla samma kvalitet som massproducerade japaner beordras omgående att sätta limtuben i denna ljuva skapelse. Sagolik detaljering, (nästan) perfekt passform och därtill ett högklassigt dekalark.

 


Eftersom detta var Weekend-upplagan, saknades fotoets och märkningsalternativen inskränkte sig till ett. Men vad gör väl det? Den här modellen lyfter begreppet "rakt ur lådan" till nya höjder. Dessa hjulbrunnar är alltså inte resin, utan gammal hederlig plast. Rakt ur boxen. Magiskt.


Mitt enda tillägg är bältena plus några små kablar på landställen och i cockpit. Mer behövdes liksom inte. Och även om bygget inte riktigt hanns med på en weekend, är det inte så värst många timmar nedlagda på den här. Tjugo-tjugofem, kanske. Mer behövdes inte.


Hade egentligen tänkt köra med stängd huv, men en lätt felplacering av vindrutan kombinerat med en av modellens få misspassningar gjorde att jag i sista stund fick låta det vara öppet. Men egentligen gör det inte så mycket, lådans cockpit håller rätt bra för en närmare granskning.






Målad med Gunze och försiktigt vädrad med lite chippning i nosen (det ser märkligt ut, men slitaget är faktiskt hämtat från ett foto), lite målat slitage och en smula torrpastell.


Så mycket mer finns inte att säga. Förutom att det var en ljuvlig byggupplevelse som rekommenderas varmt.


Jo, en sak till. Eduards byggebeskrivningar är inte bara bra. Inte heller bäst. De står i en klass för sig! Sex stjärnor av fem möjliga. Och modellens förträfflighet var faktiskt en stor anledning till att detta mellan-/snabbygge till min egen uppriktiga förvåning belönades med en silverplakett på IPMS Open 2012.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar