De Havilland Vampire FB.5, J 28B, Hobbycraft 1/48 (2011)

Hobbycrafts Vampire FB.5 är förstås inget man bör bygga. Nu brukar ju usla modeller inte hindra mig, men den här gången höll till och med jag på att tröttna. Men medelst principen "största möjliga resultat till minsta möjliga jobb" tog jag mig i kragen och gjorde klart den. Skulle jag ha låtit den ligga, hade den aldrig blivit klar.

Det här handlar alltså om en modell som inte har alltför många år på nacken - och ändå är i stort sett allting fel. Man får nästan lyfta på hatten för konstruktören. Det är tamejtusan en bedrift att få så inihelskotta mycket om bakfoten.

Ett axplock av vad jag gjort: Förlängt bommarna, plattat till underkroppen rejält, justerat nosställets hjulbrunn (nästan dubbelt så bred som den borde!), flyttat vingarna en bra bit, fyllt på i cockpit, ristat fler panellinjer, justerat luftintagen hjälpligt (de är fortfarande tokfel, men inte riktigt så illa som det var från början), slipat om vingspetsarna som närmast påminde om de på J 28A och justerat noshjulet.


Lite hjälp hade jag av Reheats fotoets, men inte heller det funkade i alla lägen. Och ändå är det fortfarande massor av fel. Huven har tokig form, fenorna är för små, för att inte tala om huvudställens brunnar som nästan är i skala 1/72. Att jag satte dit tankarna (som märkligt nog är rätt OK) beror enbart på att jag ville dölja huvudställen så mycket som möjligt. Funkar faktiskt rätt bra.

Närbilder är inget som den här modellen tål egentligen. Men här kommer i alla fall två. Nosstället går i alla fall att få lite hyggligt med lite jobb och Reheats luckor.

Finns det då inget som är bra? Jag skulle säga...nej. Möjligen det faktum att det är en Vampire i 1/48, vilket det ju inte kryllar av - märkligt nog med tanke på hur många flygvapen som flugit typen.

"Klaga inte, det är ju självförvållat", hör jag er säga. Helt rätt! Och nu har jag ju faktiskt en stor J 28 i samlingen. Och på håll ser den ju faktiskt inte så illa ut. Huntern verkar trivas i dess sällskap. Men jag säger bara Airfix - gör ert jobb! Hur kan det komma sig att ni INTE gjort en stor Vampire?

DekalerDekalerna är en blandning av Flying Colors och Specialtryck, plus en del eget pusslande med vita linjer och småtexter från lite olika håll.

OriginaletRöd N var en av många J 28 som flög på F 9 Säve i början av femtiotalet innan typen ersattes av J 29 Tunnan.

Saab JA 37DI Viggen - Airfix 1/48 (2011)

Escis gamla Viggen i Airfix utgåva är en riktig surdeg som jag drog igång så smått 2006, strax efter att jag återupptagit byggandet. Har sedan byggt i etapper tills jag fick tummen ur och avslutade rubbet i januari i år.

När jag började, fanns inga eftermarknadsprylar alls utom Neomegas cockpit som var slut... Så i stort sett allt är scratchbyggt, ofta strax innan just den delen kom ut på marknaden. (Så alla ni som kan pimpa era Viggar, ni vet vem ni ska tacka!) Å andra sidan blev det här bygget betydligt billigare än vad det kunde ha blivit annars. :-)

Två saker byttes dock ut i efterhand (trots att jag scratchade dem också från början), nämligen stolen och hjulen. Båda från Maestro och de lyfter slutresultatet rejält.

Sedan har det ristats panellinjer, plockats med hjulhus (mest det främre), fixats med luftintag och passats och åter passats för att få luftintagsluckorna att passa (och när de var klara, dök de förstås upp i resin).

Ni som kan era Viggar vet ju att man kan hålla på i oändlighet med den här. Jag har nöjt mig med att justera det mest uppenbara. Det var fullt tillräckligt!

Hjulen är som sagt från Maestro. Ställen har jag däremot knåpat ihop själv, med utgångspunkt från de som fanns i lådan.

</ a>

DekalerDekalerna är en salig blandning av Flying Colors gamla ark, Red Bolt (främst siffrorna), Airfix egna, Flying Colors svenska ark och lite eget fix. Tack till Emil Lindberg för hjälpen med JA 37DI-emblemet!

Mycket jobb var det, men det var verkligen värt allt slit.

Målning och vädringMålad med Gunze 307 (ovansida) och 338 (undersida). Preshadad ganska rejält, men de här gamla Viggarna blev ju väldigt väderbitna med åren. Alltär sedan vädrat med Tamiyas vädringskit och en del torrpastell.

Originalet37431 flög på lite olika håll innan den hamnade på F 17. Planet är numera bevarat på ett flygmuseum i Graz i Österrike. Se bild här.

En riktig nostalgitripp var det dessutom. Minns när den här kom ut i slutet av sjuttiotalet. Önskade mig den i julklapp, och minsann, kom inte tomten med ett hårt, härligt skramlande paket. Byggde ytterligare några, bland annat JA-utgåvan som kom några år senare. En härlig upplevelse då. Kul nu också, men det skulle ju inte göra något om det dök upp en ny. Det börjar märkas att den har över trettio år på nacken.

Övrigt
Våren 2012 fanns modellen utställd på Flygvapenmuseums utställning Skala.

Se film här >>
Artikel om utställningen >>

J 30 De Havilland Mosquito Mk. XIX, Tamiya 1/48 (2010)

Jag sjunker allt djupare ner i 1/48-träsket... Här Tamiyas fantastiskt fina Mosquito som jag hittade i en leksaksaffär. Antagligen ett av de sista fynden man kan göra på sådana ställen.

Trots hundratals modeller genom åren och åtminstone ett sextiotal som vuxen byggare var det här min första stora Tamiya. Märklig känsla, ovant när allt passar klockrent och detaljeringen är så bra att inget finns att tillägga!

Svårt med färgåtergivningen på bilderna, den här från hobbyrummet ger en bättre bild av hur färgerna ser ut.

Cockpiten är en fröjd att montera. Tyvärr syns alltför lite genom huven. Jag kompletterade med de ramar som sitter innanför glaset, det gjorde mycket för helhetsintrycket. Huven kommer från Paragon eftersom originalhuven saknar "bubblan" på vänstersidan.

I övrigt är det mesta ur lådan. Passformen är en fröjd, bara att bygga på. Här behövdes nästan inget spackel alls!

Detaljeringen är också klockren. Ett av få tillägg är "nätet" framför det lilla luftintaget på motorns undersida.

De fyrbladiga propellrarna (som satt på de svenska Mosquitos) och spinners kommer även de från Paragon.

Målad med Gunze H335 och H73. När jag maskerade, lade jag tunn sytråd strax under maskeringstejpens ytterkant. Resultatet blev en känsla av att färgen är spraymålad, vilket stämmer bra med originalet. Det här var första gången jag provade tekniken och resultatet blev över förväntan!

Dekalerna är en blandning av Flying Colors (kronmärken), lådans (småtexter, på tidiga J 30 satt de engelska texterna kvar) och egna. Röd I var för övrigt en av få som hade gul flottiljsiffra istället för svart.



Röd I, 30009, var en av de först levererade J 30 som kom till F 1 i Västerås efter krigsslutet. Flygplanet hade tidigare tjänstgjort i Royal Air Force under kriget. Många J 30 havererade, men Röd I var en av de som gjorde tjänst i flygvapnet innan det kasserades några år in på femtiotalet. Radarutrustningen i J 30-planen monterades då ur och installerades i den nya J 33 Venom som ersatte som nattjaktsflygplan.

På dörren sitter en fladdermus vid fullmåne, flottiljemblemet för 1.div F 1.

J 34 Hawker Hunter F.4, Academy 1/48 (2010)

Jag har ju tidigare byggt en J 34 Hunter i 1/72, men har varit sugen på att göra en större. Men så bläddrade jag lite i en bok om F 9 och fick då syn på en underbart sliten 34 från våren 1967. Inspirationen flödade och vips kastades alla andra byggplaner överbord.

Academys ytdetaljering är underbar, former och passform brukar vara desto sämre. Men jag tror att de fått till formen på den här, i alla fall hyfsat.

Hade från början tänkt mig öppen huv, men Academyhuven var för tjock för att det skulle funka. Vet att det finns en vacuumhuv, men det fick vara. Dessutom behåller man Hunterna undersköna linjer med stängd huv. (Bilderna är tagna innan jag satte dit huven.)

För att få till en svensk J 34 har jag tagit bort sågtanden på vingarna, justerat formen på stjärtkonen och ändrat diverse luftinsläpp och utblås på mittkroppen. I övrigt har jag bara justerat stabilisatorn (som sitter fel från början), satt dit några antenner, detaljerat lite i cockpit och dragit några kablar på huvudstället.

Några byggbilder: 

Trevligt nog belönades denna med hedersomnämnande på IPMS Open 2012!

Målning och vädringAllt grundmålades först med Tamiyas aluminiumfärg innan ovansidan målades med Gunze 309, upplättat med ljusgrå 338. Undersidan är Gunze 307 med en droppe av Tamiyas gråblå. En del färg skrapades bort enligt bilder på förebilden innan allt vädrades med torrpastellkritor.

DekalerSmåtexterna är från Flying Colors Hunter-ark. Siffrorna kommer från gamla Specialtryckark medan kronorna är Flying Colors, men blekta med lite ljusgrått.

Förebilden
Ivar gul 47, 34067, var en av de allra sista J 34:orna på F 9 Säve innan flottiljen lades ner 1967.