Mikojan-Gurevitj MiG-15bis x 2, Eduard 1/144 (2016)

En söt liten duo fick avsluta byggåret 2016. Eduards 1/144-modeller är fantastiskt fina i sin detaljering och en fröjd att bygga!

Två modeller följer med i lådan, jag valde ett av lådans tjeckiska dekalalternativ medan den andra fick östtyska dekaler ur dekalarkivet.

Ett avkopplande bygge som jag verkligen kan rekommendera! Här en jämförelse med storebror från Trumpeter i 1/48.

Avro Shackleton AEW.2, Revell 1/72 (2016)

Efter att vi byggare väntat i åratal på att Frogs gamla Shackleton skulle få avlösning (och på en ordentlig Mk,2), dök plötsligt både Airfix och Revell upp med helt nya häromåret. Efter noga övervägande, valde jag Revell. Orsaken var nitarna, Shackleton är känd som "Ten thousand rivets flying in close formation" och då Revell verkligen tagit fasta på detta, kändes det betydligt mer lockande än Airfix lösning med släta ytor och paneldiken.

Modellen var en trevlig erfarenhet. Det mesta passade utan större besvär. Lite problematiskt var det att återskapa nitarna på de partier på kroppen där lite slipning krävdes. Men annars klonkade det mesta ihop tämligen smärtfritt.

Till skillnad från Airfix har Revell varit ganska sparsmakade med interiören. Vilket inte är något större problem då inte mycket syns. Här några bilder på det som döljer sig innanför skalet:

Enda minuset är att det blå i dekalerna är på tok för svart. Så det blev till att ersätta dem med rundlar ut dekalarkivet. Dekalerna i övrigt funkade fint, kanske inte helt 100 i färgerna, men tillräckligt.

Shackleton är en fantastisk maskin, som trots att den hade rötterna i Avros andra världskrigsbombare flög i aktiv tjänst in på 1990-talet. En sann klassiker!

Målningen var inte särskilt avancerad, använde Gunze H337 Extra Dark Sea Grey. Enda utmaningen var maskeringen av propellerspetsarna. Många spetsar är det...

På det stora hela ett mycket trevligt bygge som tog hem ett hedersomnämnande på 08 Open 2017.

General Dynamics F-16A, Hasegawa (2016)

Ett tredje snabbygge rakt ur lådan från hösten 2016. Denna norska F-16 hade legat i högen länge, tills ett besök på Norges Forsvarsmuseum i Oslo och en autentisk vinge där, väckte bygglusten. Ibland krävs det inte mycket...

Dekalerna kommer från lådan, Flying Colors och Vingtor. De sistnämnda med benäget bistånd av en byggkollega.

Förebilden är en icke MLU-modifierad individ. Experterna kan nog hitta småfel i beväpningen, men i huvudsak ska det mesta stämma. Som det anstår en Hasegawa var det inga större problem att få ihop den. Enda stora utmaningen var en söm mitt i huven som fick slipas bort.

Ett trevligt bygge av en klassiker från vårt broderland!

Suchoj Su-9, Trumpeter 1/48 (2016)

Först och främst kanske jag ska förklara stavningen av denna maskin. De flesta brukar ju skriva "Sukhoi", vilket är korrekt - om man är engelsktalande. Men på svenska är transkriberingen av de kyrilliska bokstäverna en annan. Detta för att uttalet ska bli rätt. För på ryska heter konstruktionsbyrån inte "Súk-hoi", utan ett mjukt "Suchój".

Hursomhelst. Den här byggde jag i somras på några få veckor, Passformen var förträfflig och själva bygget gick hur smidigt som helst. Problemet var att den också var lite grovt tillyxad i detaljerna. Cockpit fick förbättras en hel del, bland annat med en stol från Pavla. Dessutom fick området framför och bakom själva sittbrunnen (alltså under huven) byggas från scratch, här var det helt tomt. Stolen var betydligt större än lådans, vilket innebar att brunnen fick breddas. Detta skede enklast genom att helt enkelt såga isär den och montera sidopanelerna på kroppshalvorna och sedan sätta dit ett nytt golv.

Efter primer fick kärran ett lager Tamiya Bare Metal Silver på kanna. Därefter målades allt med Vallejos nya aluminiumfärger, främst White Aluminium blandat med vitt, men även Dark Aluminium i olika grader av styrka. De små luckorna målades med pensel. Sedan var det bara att washa, lacka, smälla dit dekaler (lådans plus nya stjärnor från dekalarkivet och lite extra stenciler från samma arkiv), vädra, lacka och ställa in i vitrinen.

Lite närbilder där scratchbygget runt cockpit syns bättre:

De i verkligheten rätt verkningslösa AA-1 "Alkali"-missilerna fick följa med som små färgklickar.

På det stora hela ett okomplicerat och trevligt bygge av en relativt okänd förebild. Kul att Trumpeter tog upp den. Modellen belönades med ett silver på AIM i Göteborg 2016.

Trumpeter har även gjort efterföljaren Su-11 och tvåsitsaren Su-9U. Är lite sugen på båda, det här gav mersmak.

Jakovlev Jak-38U, Hobbyboss 1/48 (2016)

Ett terapibygge från i höstas. Terapi i den bemärkelsen att jag gav mig tusan på att bygga den rakt ur lådan. Den här modellen kan man nämligen förbättra i all evighet, småfelen är oändliga. Eller också nöjer man sig med att det ser ut som en Jak-38U. (Och undrar ni varför jag inte skriver "Yakovlev Yak-38U", se Su-9:an. Det har att göra med svensk transkribering av ryska tecken kontra engelsk).

Det här förstås ett helt oemotståndligt flygplan. Eftersom det är så fruktansvärt fult! Utseendet måste ha varit totalt underordnat. Ensitsaren är inte vacker, men tvåsitsaren nästan magiskt gräslig. Och helt underbar!

Fast framifrån är den ändå rätt tuff. Eller också är det bara jag som har vant mig...

Cockpit fick ändå några tillägg, bälten och lite extra jox. Något extra måste det ju bli!

Förebilden var Sovjets motsvarighet till brittiska Harrier, alltså ett vertikalstartande jaktflygplan. I första hand var den hangarfartygsbaserad, därav färgen. Några exemplar hamnade i Ukraina efter Sovjets fall, så den udda märkningen fick bli mitt val.

Marcel Dassault, mannen bakom Mirage-planen sade en gång att om ett flygplan ska flyga bra, måste det vara vackert. Han levde som han lärde. Och hans tes stämmer dessutom bra, både vad gäller de egna konstruktionerna och den här. För flygegenskaperna var allt annat än behagliga och Jak-38 togs ganska snart ur tjänst.

Men som sagt, för oss som gillar udda flygmaskiner är detta ett riktigt härligt objekt att ta sig an. Modellen var dessutom - sina tillkortakommanden till trots - en trevlig upplevelse med bra passform för det mesta. Så själva bygget tog inte många timmar. Och färgen är ju inte dum den heller!

Gloster Meteor F.3, Tamiya 1/48 (2016)

Meteoren är ett bygge som påbörjades som ett sommarbygge 2015, men som - så ofta - avslutades först ett halvår senare. Inte för att den var svår, inte för att den var oengagerade, men ibland blir vissa modeller bara liggandes. Det faktum att den är en Tamiya skapar förstås förväntningar, förväntningar modellen inte helt och hållet kan infria. Därmed inte sagt att den är dålig, tvärtom. Detta är en mycket bra modell, bara inte lika briljant som Tamiya kan vara i sina bästa stunder.

Tydligast märks det i cockpit som faktiskt är ganska spartanskt detaljerad. Nu gör detta inte jättemycket eftersom den är klassiskt brittisk mattsvart och med stängd huv syns inte särskilt mycket.

Tamiya skickar med två motorer, vilket förstås är storstilat. Dessa kan dessutom exponeras genom genomskinliga luckor (och förstår även med öppna) om man så vill. Men det skulle - i alla fall i mina ögon - kräva en hel del extra detaljering med slangar och kablar och annat jox. Så då detta var tänkt som ett lite enklare sommarbygge, fick luckorna vara stängda.

Extra bonus är att Tamiya skickar med en nosvikt. Eller snarare, kroppsvikt. För i nosen är det fullt, så den stora vikten placeras ovanpå vingen. För säkerhets skull tryckte jag in lite extra blyhagel där plats fanns, vilket nog inte var så dumt. Det är inga marginaler för att få den här att tippa rätt.

Passformen är bra men ett litet snäpp under normal Tamiyastandard. Framför allt är det motorluckorna som kräver lite omvårdnad. Dekalerna är finfina, det följer med ett band till bakkroppen som lär passa bra. Men jag chansade inte och målade dit det. Tror att jag fick till åtminstone hyfsat samma nyans som bokstäverna.

Hjulbrunnarna är stora, men lite tomma. Men så fick det vara den här gången. Plus för detaljeringen av hjulen, inte minst att de har ordentligt däcksmönster.

Jag valde att skära bort dekalfilmen i mitten av rutorna på vingen, vilket nog är att rekommendera då det är en bula mitt i ytan. Risken att något går snett där uppväger definitivt att de blev lite svårare att montera.

Men som sagt, trots små skönhetsfläckar är detta en mycket trevlig och förhållandevis lättbyggd modell. Allt målades med Tamiyas egna färger RAF Green, Ocean Grey och Medium Sea Grey.