tisdag 22 april 2014

General Dynamics F-111A, Monogram 1/48


I samband med 2014 års utställning 08 Open i Stockholm, initierades en utmaning på temat "Pojkdrömmar - Monogram". Många av oss byggare minns ju Monograms modeller som på sin tid var creme de la creme hos hobbyhandlarna. Med tiden blev amerikanerna duktigt omkörda av andra tillverkare, men nostalgin finns kvar. Själv hade jag en F-111A liggandes, en modell som faktiskt var mitt sista inköp i förra byggsvängen, 1983, innan tjejer, musik och annat tjafs tog över.

Modellen har sedan dess blivit liggande på vindar, i källare, i garderober och skåp. Även sedan byggandet kom igång för några år sedan, kändes det som om den skulle bli liggandes. Men så kom utmaningen! Och med den också välbehövlig inspiration.

Självklart ville jag bygga den med svängbara vingar, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Inte beroende på den smarta konstruktionen, utan på målningen. Färg och lack ville hemskt gärna skrapas bort när vingarna rördes. Men det löste sig till slut, efter X antal bättringsmålningar och justeringar.

I övrigt var det inga konstigheter. Modellen är minst sagt grovt tillyxad, från början är det inte ens en Monogram, utan en Aurora anno sent sextiotal, som Monogram friskade upp med en ny sprue.


Jag valde att rista nya panellinjer. I övrigt är bygget rakt ur lådan. Målningen är med Gunze och Tamiyafärger.

Åsså var det vingmekanismen då: Notera hur elegant det dyker upp en täcklucka när vingarna är i helt utfällt läge!


 

I övrigt är det inte så mycket att säga om bygget. En hel del spackel blev det på vissa ställen, men på det stora hela gick det mesta bra. Jag valde att bygga den rakt ur lådan, att börja detaljera är ett sisyfosarbete, och då är det bättre att köpa Academys. Poängen här var dessutom en annan än att skapa en exakt modell av förebilden.


Som en hommage till mig själv som sextonårig köpare av modellen, valde jag att göra den rätt ren. Det var precis så här jag drömde om att bygga då, men bygg- och målningsteknik och verktyg satte stopp.


Hursomhelst, ett kul bygge var det. Och vingarna gjorde dessutom att den nästan en halvmeter långa maskinen blev förhållandevis lättpackad!


...fast frågan är vad jag ska göra av den nu. Den är som sagt STOR!