"En bananhelikopter kan ju inte vara så svår att bygga. Det är ju bara två kroppshalvor och lite inredning", tänkte jag och drog igång Special Hobbys H-21 för att bygga den som en svensk HKP 1. Och ett och ett halvt år senare var jag klar. En vansinnig resa på många sätt, dels på grund av mina höga ambitioner, men främst på grund av modellens alla tillkortakommanden.
Resan började med en ambition att detaljera det helt tomma motorutrymmet. En god tanke som senare doldes ordentligt när allt blev klart. Men lite syns i alla fall... Så här är några bilder på det dolda. En enklare scratchad motor och diverse annat. Fördelen är att det i alla fall inte ser så tomt ut bakom motorgallren som det skulle gjort annars, man anar att där finns något. Och det gör det ju.
Nästa steg blev kabinen. Det var i stort sett helt tomt här också, så lite tillägg fick det bli. Rätt osynliga de med, skulle det visa sig.
Cockpiten var ett desto tacksammare detaljeringsprojekt. Hyfsat tomt i lådan, men massor av glasytor att visa upp arbetet på. Så det blev en hel massa tillägg, främst ett gytter av kablar på instrumentpanelens baksida. Plus en hel del extra stag vid pedalerna och en massa annat. Även den övre instrumentpanelen fick läggas till (alltså den vid taket) då den saknas i lådan.
Även backspeglarna fick scratchas. Lyckligtvis kunde jag använda de överblivna, då felaktiga, speglarna från Academys HKP 4!
Fördelen med att arbetet drog ut på tiden var att Belcher Bits hann släppa resinset för både flottörer och rotorblad. De senare är duktigt för små i lådan och de förra ett rejält projekt att scratcha, så rejält att jag från början planerade en tidig variant. Men detta slapp jag nu och kunde istället bygga just den version jag ville, en sen HKP 1 från Andra Helikopterdivisionen på Säve i Göteborg.
Även dekalerna kommer från Belcher Bits. Dock fick jag byta ut kronmärkena mot Flying Colors och tvåan fanns inte ens med. Ska man vara petig har den lilla "04" innanför fenan, lite fel typsnitt. Men
det fick duga ändå.
Som synes är jag rätt kritisk mot byggsatsen. Och då har jag inte ens nämnt passformen. Eller ja, det som ska kallas passform... Fanns det inget som var bra, då? Jodå. Ytdetaljeringen är makalöst bra och rotorhuvudena i vitmetall och resin också riktigt fina. Även den detaljering som finns med i form av fotoets är också både korrekt och av bra kvalitet.
Undersidan fick jag dock detaljera helt på egen hand. Även "lådan" till höger på bilden saknades. Men det beror nog mer på att de svenska var annorlunda utrustade än de amerikanska. Det är i alla fall tacksamt att detaljera helikoptrar, de innehåller många smäckra, rätt lättbyggda detaljer som gör mycker för helheltsintrycket. Vad detta sedan innebär när man ska hantera dem är en helt annan sak...
HKP 1 var försvarets första tunga helikopter. Och man kan förstå att skillnaden var stor mot övriga helikoptrar, t ex HKP 2 i samma skala intill på bilden ovan.
Mycket slit var det, men till slut fick jag ihop den. Och trots allt är jag nöjd, det är en riktigt fin fågel att ha i vitrinen och förebilden är en av mina stora favoriter bland helikoptrar. Modellen belönades med ett hedersomnämnande på IPMS Open 2013.
