Saab J 29F Tunnan, Pilot Replicas 1/48 (2018)

Jag har varit usel på sistone vad gäller att uppdatera vad som skett på byggbordet. Inte ett enda av mina 20 byggen från 2021 har kommit med... Nåja, skärpning är på väg. Börjar uppsamlingsheatet med en goding från 2018 som jag inte fotat ordentligt förrän nu; Pilot Replicas underbara J 29 Tunnan.

Det blir inte så många byggbilder den här gången - bland annat på grund av modellens lättbyggdhet. Den ramlade nästan ihop av sig självt! Men här kommer en titt in i cockpit:

...och här en bild från målningsprocessen. Först lite pre-shade, följt av Vallejos metallfärger i olika varianter.

Dekalerna i lådan är jättefina, men jag valde ändå Moose Republics ark. Främst eftersom jag är en F 9-fantast och den här är ett led i mitt mångåriga projekt att bygga alla deras huvudtyper i 1/48. Det går väl sådär hittills, men fler ligger i pipelinen.

Egentligen finns inte så mycket mer att säga om den här än att man gärna vill bygga en till! En väldans trevlig modell är det i alla fall!

Passformen är fantastisk. Den enda utmaningen är "käken", dvs partiet på undersidan strax bakom luftintaget. Extra bonus för att luftbromsarna är separata. Ofta är lösa luftbromsar ett otyg, men just när det gäller Tunnan är det helt rätt att kunna ha dem utfällda när maskinen avbildas i parkerat läge.

That's it. Ett hedersomnämnande på AIM i Göteborg 2018 blev det, trevligt nog! Och vi avslutar med den klassiska Tunnan-profilen:

Chengdu J-7G, Trumpeter 1/48 (2018)

Namnet kanske inte är lika bekant som formerna. Det här handlar alltså om en kinesisk MiG-21. Det som är lite extra kul med just den här är att det är den ultimata utvecklingen ur MiG-21F-13 - alltså den första versionen. Inte en bis eller MF med fet nos, bred fena och rejäl ryggås, utan den smäckra femtiotalaren.

J-7G har bland annat en helt annan huv, modernare cockpit och framför allt betydligt större vingar med en liten dubbeldelta. Den här versionen lanserades som ett lågbudgetjaktplan och flög för första gången i början av 2000-talet! Alltså nästan femtio år efter att den första MiG-21F flög. Ungefär som om de skulle gjort en utveckling och nyproduktion av J 35A Draken med kort bakkropp!

Detta om förebilden. Modellen är en klassisk Trumpeter med allt vad det innebär av för- och nackdelar. På pluskontot finns fin passform, snygg ytdetaljering och cockpit och tunna, lättapplicerade dekaler medan minuskontot är sparsam research (vilket dock inte drabbat denna inhemska maskin så mycket), ganska mjuk, svårbearbetad plast och lite grälla färger på dekalerna.

Byggmässigt var det inga större problem, spackel är i stort sett överflödigt. Så det blir inte så många byggbilder den här gången.

Målningen bjuder inte på så mycket variation. Alternativet är en helgrå kinesisk eller en tvåtonad grå pakistanier. Valde dock den vita, då den har det roligaste dekalalternativet med stora manchuriska tigrar, plus att det var lite kul med ett helvitt jaktplan. Jag vill understryka att detta är en nyproducerad sak, så den får bli skinande ny och måttligt vädrad.

Dekalerna är som sagt både bra och dåliga. Men extremt tunna och lättarbetade. Lite udda med småtexter på kinesiska.

Den som kan sin MiG-21 kan roa sig med att hitta skillnaderna mot originalet. Det är lite "finn fem fel över den". Så varför inte starta en liten tävling: Vem hittar flest skillnader mot en MiG-21F-13? Jag har hittat tolv. Plus ytterligare två som inte syns på bilderna, nämligen att plåten runt utblåset är annorlunda och att huvudställen har andra fälgar. Men vilka är de övriga skillnaderna? Och kan någon hitta fler? :) Kolla gärna in bilderna från båda sidor. Svaret kommer längst ner.

Okej? Här kommer svaret:

- Vingarna (Dubbeldelta på F-7G)
- Huven är tudelad med hel framruta
- Partiet bakom huven är inte i glas som på MiG-21:an
- Stolen i cockpit
- HUD av betydligt modernare snitt
- Pitotröret som är placerat ovanför luftintaget som på senare MiG-21 (F-13 hade det under luftintaget).
- Lanternan på ryggåsen
- Bromsfallskärmen
- Antennen bakom huven
- Antennen bakom nosstället
- Små vingar på fenan
- Fyra vapenbalkar under vingarna istället för två

Saab JA 37DI Viggen, Tarangus 1/72 (2018)

Tidigare i år lyckades jag äntligen avsluta den Tarangus JA 37 Viggen i 1/48 som jag påbörjade 2017. När nu Tarangus gav ut samma modell i mindre skala tänkte jag inte vara lika sen. Jag hade nöjet att vinna Tarangus pris på C4 Open, precis i anslutning till att modellen släpptes, och några dagar senare damp den ner i brevlådan.

Modellen är en mycket trevlig bekantskap! I princip är den en nedskalad 1/48, uppdelningen av delarna är i stort sett exakt likadan och detaljeringen likaså. Det senare gör ju att det blir väldigt fina detaljer i den lilla skalan, modellen känns nästan som en modell av en 1/48-modell... 

Så omdömet överlag är positivt. Ännu bättre är att i stort sett alla grodor från 1/48-utgåvan nu är åtgärdade, t ex felaktiga roder på canarderna och fel form på fenan. Man skickar till och med med en fin liten RAT-generator. Det är egentligen bara den felaktiga fördjupningen och upphöjningen på stjärtkonen som fanns på 48:an som är kvar. Men det är lätt fixat.

Dekalerna är oerhört fina, de är rakt nedskalade från 1/48-utgåvan även de och klockrena i både färg och utseende. För att krångla till det lite för mig, valde jag att bygga 37441, F 17-41, så jag fick plocka ett par dekaler från Flying Colors Viggenark. Orsaken till att jag valde just denna är att den var en av de individer som flög med en grönmålad stjärtkon och en blågrå extratank. Kul inslag som piggar upp det jämngrå.

Annars är det som så ofta i mitt fall välvädrat, framför allt med torrpastell, men också en hel del med färgsprutan. De sista Jaktviggarna är mumma för oss som gillar solblekt och nedsmutsat! 

Förutom alla lovord som jag redan skrivit, är passformen utmärkt. Den enda missen i mina ögon är väl egentligen att luftbromsarna på sidan är separata delar som lämnar hyfsat stora glipor runt sig. Lite onödigt då Viggen aldrig hade öppna luftbromsar än precis då de användes. Så det blev till att spackla igen dem och rista nya.

Så på det hela taget en mycket trevlig modell som dessutom var riktigt rolig att bygga. Jag hoppas och tror att Tarangus kommer att sälja pallvis av denna. Det är den värd!

Aero L-29 Delfin, AMK 1/48 (2018)

Fortsätter uppdateringen med lite byggen från i år. Fick ett plötsligt sug efter tjeckiska tvåsitsare i höstas och parallellt med min CS-92 byggde jag denna lilla godbit. Det var min första modell från AMK, men definitivt inte den sista. En fantastiskt fin modell med många fina detaljer och utsökt passform.

Om bygget finns inte så mycket att säga, det mesta passade som sagt bra och detaljnivån i cockpit matchar väl originalet som inte heller är ett hav av prylar.

En hel hög märkningsalternativ följer med i lådan, men jag fastnade för DDR-versionen. Dekalerna var fina, men lite knepiga i färgerna. kanske skulle jag bytt ut dem, men de fick duga.

Modellen är svår att plåta från undersidan, det är mycket ömtåliga delar. Synd, eftersom det döljer klaffarnas fina detaljering med fotoets - som följer med i lådan. Som så ofta valde jag en rätt hårt vädrad stil, vilket är tacksamt på dessa robusta östmaskiner som sällan vårdades särskilt ömt. Så här gick det utmärkt att gå lös med alla möjliga vädringstekniker.

Enda minuset var bristande research från AMK, där de utgått från en renoverad och ommålad warbird - men inte ens där fått alla detaljer i målning och märkning helt rätt. En del gick att justera, annat fick vara som det är, t ex siffrorna på nospartiet som egentligen borde vara större. 

Men förutom dessa små missar var det som sagt en mycket trevlig liten modell av en riktig Kalla kriget-klassiker som belönades med ett silver på C4 Open 2018.

Avia CS-92, Hobbyboss 1/48 (2018)

Den som inte kan sin tysk-tjeckiska flyghistoria kanske hajar till lite när den ser detta. Va?
Det här är väl en Me 262B? Och visst är det så. Men under krigets slutskede byggdes delar av dessa i Tjeckoslovakien och när kriget var slut byggde Avia ett antal en- och tvåsitsiga 262:or av de delar som fanns kvar, samt handbyggda delar i övrigt. Trots vissa modifieringar hade man rätt så stora problem med tillförlitligheten och i början av femtiotalet ersattes de av den betydligt modernare MiG-15.

Jag är inte så road av flyg från Nazityskland, men det finns undantag. Och 262:an är en sådan. Så när jag fick nys om dess tjeckiska historia och Hobbyboss dessutom gav ut en utgåva med tjeckiska dekaler, var det bara att slå till! 

Nu var det inte fullt så bra som det verkade. Hobbyboss hade (som vanligt) slarvat med researchen och missat att CS-92 var ett rent skolflygplan och inte med en radaroperatör där bak som i den tyska utgåvan. Ännu värre var att man av någon anledning skickar med BMW-motorer som har delvis helt andra motorgondoler än de Junkersmotorer som är typiska för Me 262 och som även satt i CS-92- Ett exemplar lär ha testats med BMW-motorerna, men knappast i den omfattningen så att det motiverade att man skulle välja dessa för modellen. Så det blev helt enkelt till att köpa en låda till med en tysk 262:a med rätt motorer och slakta den. Som bonus fick jag rätt delar till baksitsen. Alltid något...

Lite extra detaljer i hjulhuset:

I övrigt behövde kanonportarna i nosen sättas igen med luckor, så som det såg ut på originalet. Färgen är en omtvistad historia. De flesta källor anger att de målades i RLM 02, så det gick jag på. De bevarade är målade i en grönare färg, jag har sett uppgifter om att de målades om, men också att den gröna nyansen var den som användes från början. Ord stod mot ord och RLM 02 fanns i färglådan, så det fick bli den. Dekalerna var tunna och fina, men i fel typsnitt. Håhåjaja... Men de fick duga ändå.

På pluskontot fanns - som det nästan alltid är när det gäller Hobbyboss - finfin passform. Så trots de missar som fanns, var det ett enkelt och smidigt bygge som belönades med ett brons på C4 Open 2018.

Saab JA 37DI Viggen, Tarangus 1/48 (2018)

För något år sedan lyckades jag ro hem Tarangus pris på Open med min Saab Safir. Priset var deras Viggen lastad med godis. Märkligt nog hade jag den inte, jag hade ju redan byggt en JA 37 och hade egentligen tänkt avvakta tills SF 37:an, men det här såg ju inte så lite läckert ut.

Hos Rebell Hobby såg jag till att komplettera lite ytterligare, så till slut satt jag med den här ganska imponerande uppställningen:

Lite bilder från bygget: Cockpit är fin, i synnerhet med fotoetset, men partiet bakom stolen är dessvärre helt slätt (som så ofta, även på väldigt väl detaljerade modeller). På Maestros etsark finns en del som ska kompensera detta - för övrigt faktiskt på mitt initiativ. Smällde dit den, men blev inte helt nöjd. Även om mycket försvinner när stolen kommer dit, känns den lite för tvådimensionell.

Med stängd cockpit funkar den nog utmärkt, men här ska det vara öppet. Så jag plockade bort den och satte igång med att scratcha. Ett par timmars jobb senare kändes det hela betydligt bättre:

Pilot Replicas RAT och stol är riktigt fina:

Hjulhusen fick lite extra kablage. Dessutom fylldes de märkliga fördjupningarna bakom hjulhusen igen.

Fenan är Maestros i resin. Jag justerade också partiet vid utblåset som är alltför "bulligt" i mina ögon:

Ställen fick lite kablage:

Sedan var det dags för det som nästan är det roligaste av allt: En rejält omfattande vädring: 

Och så var det klart! Här en liten lista över allt som lades till:

- Fotoets i cockpit från Maestro
- Fotoets i utblåset från Maestro
- Fena från Maestro
- FOD-luckor och stege från Maestro
- Hjul från Maestro
- Stol från Pilot Replicas
- RAT (nödgenerator) från Pilot Replicas
- Pitotrör från Master
- Dekaler från Moose Republic Decals
- Stege från Maestro

...och så här blev det:

FOD-luckorna var ett enkelt sätt att slippa krångligt slipjobb i luftintagskanalerna...

Till slut fixade jag till en basplatta:

Mycket jobb var det, men slitet fick sin belöning med en klasseger på AIM i Mölndal 2018!