Saab J 35Ö Mk II Draken, Hasegawa 1/48 (2017)

Ännu en Draken i samlingen. Den här gången en österrikare, i det slutliga utförandet med dansk fentopp och stjärtkon. Och kanske i det snyggaste av alla Drakenkamouflage, jag gillar skarpt kontrasten mellan de tre grå nyanserna och de klarröda siffrorna.

Körde Aires cockpit denna gång, för omväxlings skull i den grå nyans som österrikarna hade. Färgen är lite väl ljus på bilderna, den syns bättre på bilder längre ner.

Cockpiten saknar korrekt sikte och registerkamera, så de fick scratchas. Lade även till de ribbor under framrutan som saknas.

Hjulhusen fick lite extra detaljer...

...precis som ställen. De österrikiska är de gröna, de vita hör till min danska F-35 som jag parallellbyggde.

Allt målades med Gunzefärger. Dekalerna är ur lådan, tryckta av Cartograf och riktigt fina. Dayglowen är klockren, mycket bättre än bilderna visar. Jag kompletterade även med några småtexter som saknas på arket.

Förebilden är hämtad från hur de såg ut på sluttampen, så det fick bli ganska så ordentligt vädrat. 

Cockpiten med stol och andra detaljer från Aires. Pitotrör från Master.

Jag kompletterade även med ett litet ljusblått emblem på fenans vänstersida som hämtades från Eduards Drakenutgåva och som en vänlig byggkollega skickade till mig.

Riktigt bra blev det, om jag får säga det själv. Det här är nog en av de modeller som jag är allra mest nöjd med! Vilket var extra roligt när det är en så kär förebild. Modellen tog hem ett silver på AIM i Göteborg 2017.

Och det blir förstås fler Drakar. Har fem-sex stycken liggandes. På idéstadiet finns en svensk grå, en finsk, en svensk D, eventuellt omålad, en riktigt resintung S 35E, en SK 35 och prototypen... Ja, idéer saknas inte. Men man kan aldrig få nog av Drakar!

Hasegawa Draken i 1/48: Snabbkurs

Jag har vid det här laget byggt ett tiotal av Hasegawas Draken i 1/48. Modellen är riktigt bra, men har några svårigheter som är ganska lätta att åtgärda. Så här kommer en snabbkurs i hur man tar sig förbi modellens få blindskär.

Ni som byggt den känner säkert igen de vanligaste problemen:

-Stjärtkonen passar inte riktigt.
-Bitarna vid kanonerna passar inte.
-Luftintagen passar dåligt
-Yttervingarna passar inte helt.
-Det lilla luftintaget på fenan saknas.
-Rodren är inte uppdelade.

1. Rodren

Rodren är det enklaste att fixa. Visst, det finns resinset för detta, men egentligen är de rätt onödiga. Med en vass skalpell går det utmärkt att få loss dem. Ännu lättare är det med de inre rodren, dessa är dock lite trixigare att limma dit, men inget allvarligt.

2. Stjärtkonen

Stjärtkonen är ett av de mest uppenbara problemen. Men här finns en oerhört enkel lösning. Byggbeskrivningen vill att man först monterar ihop kroppshalvorna och därefter sätter dit konen. Då kommer det att bli en liten skarv som är svår att få snygg. Lösningen är helt enkelt att först montera stjärtkonen på den övre kroppshalvan och passa in den perfekt:


Om man sedan - som man bör göra - har skurit loss rodren, är det inga problem att sedan få till en jämn skarv även på undersidan när kroppshalvorna monteras ihop. De bortskurna rodren gör att kroppshalvan går att justera rätt. Observera att det inte är en helt jämn övergång mellan kropp och stjärtkon, den senare ska bukta ut något.

3. Kanonerna

Kanonerna: För att man ska kunna bygga alla olika versioner är kanonerna separata delar. Övre kroppshalvan innan de är monterade:

Dessvärre har delarna med kanonöppningarna (alternativt de alternativa delarna utan kanoner) fel form, de är något för smala. Detta kan åtgärdas med slipning och spackling, men betydligt enklare är att värma upp dem och forma om dem. Vårt hus är begåvat med ett synnerligen hett varmvatten som gick att använda. Först värma upp dem:

Sedan tryckte jag dem mot en skruvmejsel tills de fick rätt tjocklek. Sedan var det bara att limma dit dem. Inget slipande, inget spacklande, utan klockren passform:

4. Luftintagen

Luftintagen var ännu enklare att fixa till. Det räckte med att skära bort den lilla styrtappen på ovansidan:

Jag förstorade även själva öppningen något och vips, passade de nästan helt och hållet. Lite slipning på undersidan var allt som behövdes. 

Som synes har jag även öppnat bakdelen på delen (på modellen är det en vägg i bakkanten). Här kan man sakna längre kanaler, men det funkar ändå hyggligt, inte mycket syns när delen väl sitter på plats. 

5. Yttervingar och fena

Yttervingarna passar inte helt 100. Men det löstes enkelt genom att förstora öppningen:

Luftintaget på fenan är enkelt fixat. Det är bara att borra upp hålet och peta in fyra bitar tunn plasticard för att sedan skära bort dem när de torkat.

Övrigt

I övrigt är modellen lättbyggd, inga större problem att få ihop. En detalj som Hasegawa missat är de ribbor som sitter under vindrutan. Men de är lätta att fixa till:

Saab F-35 Draken, Hasegawa 1/48 (2017)

De som känner mig som byggare, vet att jag alltid återvänder till mitt favoritobjekt: Draken. En dansk F-35 i 1/48 har stått på att göra-listan länge. Och efter att ha hjälpt Maestro Models med ett konverteringsset, fick jag till slut tummen ur och drog igång bygget.

Modellen byggdes som ett mellanting ur lådan och med extra omsorg. Cockpit fick bli det förstnämnda, med undantag av en scratchad dansk instrumentpanel. Huven skulle ändå vara stängd, så det räckte så här.

I övrigt gick bygget smärtfritt, det skedde parallellt med bygget av min österrikiska Drake. Gjorde de obligatoriska justeringarna (separat inlägg om hur man bygger Hasegawas Drake kommer). Jag utgick från RF-35-utgåvans som innehåller allt man behöver för en dansk F-35 bortsett från balkar och WDNS-nos som kommer från från Maestro Models. Plus några enstaka scratchade detaljer.

Extra guldstjärna till Hasegawa som har koll på att danskarna hade andra fälgar än de svenska! Hjulhus och ställ fick lite extra detaljer.

Modellen målades med Gunze 309, plus en del andra gröna nyanser. De danska 35:orna ser enfärgade ut vid en första anblick, men har blekts lite olika och dessutom bättringsmålats, så egentligen är det ett myller av nyanser.

Den blanka ytan var en utmaning. Men allt fixades med flera lager Johnsons Pledge och massor av polering.

Dekalerna är en mix av lådans, Maestros samt lite överblivet från ett Stoppel-ark. Och för en som bor i Örebroområdet, kändes 019 som ett lämpligt nummer. Om någon nu minns riktnumren...

Saab 210 Lilldraken, Planet Models 1/72 (2016)

Som det Drakenfreak jag är hör ju en Lilldraken till det obligatoriska byggena. Tyvärr har det varit ont om bra modeller av denna lilla raritet, hittills har alla varit kortseriemodeller i resin. Häromåret kom ytterligare en, från tjeckiska Planet Models (en del av SMK/Special Hobby). Och även om jag inte brukar bygga i resin, blev det ett inköp. Antalet delar var inte ens tjugo. Hur svårt kan det vara?

Ganska svårt, visade det sig. Planet Models har gjort separata utgåvor för den tidiga konfigurationen (alltså denna) och den senare med en tydligare framkropp och luftintag på sidorna. Alltså finns separata delar för luftintagen (från panellinjen som går i höjd med ramen mellan frontrutan och huven). Och dessa passar inte. Mycket slipande senare fick jag i alla fall till en jämn linje.

Förutom det var det emellertid inte några större problem att få ihop den. Ska man vara petnoga ska det egentligen sitta hundratals små trådar på högersidan, men någon måtta på detaljerandet får det vara...

Bytte ut kronmärkena och använde bara U:et på lådans ark. De tunna linjerna på sidan är avdelardekaler från ett gammalt Airfixark. Lättare än att maskera!

Ställen är i vitmetall. Lite grova, men helt okej ändå.

Och till sist tillsammans med storebror:

Till min förvåning belönades modellen med ett silver vid Art in Miniature 2016.

Saab F-35 Draken, Hasegawa 1/48 (2015)

När Hasegawa kom med sin Stordraken 2008 var lyckan såklart gjord. Jag förbeställde den, väntade in Eduards ets som inhandlades i stora mängder, plus Aires cockpit. Här skulle byggas den ultimata Draken. Bygget drog igång, men efter en låååång session med små jävla etsdelar i hjulschakt och på annat håll, försvann bygglusten snabbare än en svensk sommar. Dessutom fick jag enorm ångest inför all detaljmålning av cockpiten, ambitionerna var på tok för höga. Så allt lades i en låda och blev liggandes.

Något år senare köpte jag en till, som byggdes rakt ur lådan (så när som på Maestros raka huv) och sedan dess har det blivit ytterligare fyra. Den senaste lånade en hel del ets från det här projektet, Men häromdagen när jag funderade på om jag inte skulle försöka få till något nytt till C4, snubblade jag över den gamla Draklådan. Och strax efter hittade jag den här överblivna delen från en österrikare som blev svensk:

Iinspirerad av Nordic Airpowers Drakenbok började en idé att gro. Hade jag inte några danska balkar liggandes...? Visst var det dags. Dags för en av dessa underbart väderbitna danska Drakarna från 1970-talet! Den där ångestcockpiten målades klart på en timme. Och med hjälp av lite överblivna dekaler snickrades en dansk instrumentpanel ihop:

Cockpit har fått ett nytt sikte och lite annat jox. Danskarnas orange material piggar upp betydligt mer än det svenska tråksvarta. Som vanligt passade i stort sett allt utom delarna vid kanonerna och luftintagen. Med lite träning och tålamod gick det dessutom att få bort skarven vid yttervingarnas infästning. Är man lite för snabb (tro mig...) blir det lätt en liten skarv och/eller en liten nivåskillnad här. Men inte denna gång. Övning ger färdighet.

Jag är egentligen emot öppna luftbromsar, i synnerhet på Draken där de oftast - men lyckligtvis inte alltid - var stängda på parkerade maskiner. Dessvärre var jag inte det 2008, utan karvade då gladeligen upp hålen. Så det är bara att bita ihop och löpa linan ut. Aires resin passade hyfsat, lite spackel var allt som behövdes. Dessutom har jag scratchat partiet vid rodrens infästning. Rodren är de bortkarvade, jag vet att de finns i resin, men min erfarenhet är att det funkar lika bra att använda de i lådan. Till avdelningen onödiga resindetaljer hör även Aires fena. Enda fördelen med den är att det lilla luftintaget i framkant finns med. Men det är bara att borra upp hålet i lådans fena och peta ner tunna PC-bitar som galler och sedan skära rent när allt har torkat. Enkelt och billigt, dessutom passar Aires-fenan inte särskilt bra.

Genom att först limma stjärtkonen på den övre halvan, fick jag dessutom äntligen bort den förhatliga skarven mellan kon och kropp. En detalj för alla som vill bygga danska Drakar är att de små fenorna under yttervingarna är lika långa, till skillnad från den svenska tripp-trapp-trull-varianten.

Nästa steg var att scratcha radarvarnare till yttervingarna, fixa till landställ (notera att de danska har vita hjulben), stol från Quickboost, scratchade FOD-luckor som piggar upp med sitt röda och en stege från Maestro.

Sedan började det riktigt roliga: Målningen! Efter primern drog jag på lite gult (primer på originalet) som skymtar genom den avskavda färgen därbak.

Sedan målade jag basfärgen, plus lite schatteringar:

...och sedan var det bara att jobba på med sprutan. Vansinnigt roligt är var det! Färgåtergivningen på bilden är inte helt hundra, den mörka är i alla fall Gunze H309 mörkgrön.

Efter sprutandet jobbade jag vidare med fint slippapper för att få ner de luddiga kanterna en aning, så att det påminner mer om originalet. Efter lack var det dags för dekaler. Det mesta kommer från Stoppels ark, men har kompletterats med dekaler från både Hasegawa (siffrorna) och Maestro (emblemet i nosen).

Och sedan var den klar! Här kommer ett långt bildsvep:

Vän av ordning kan tycka att den ser övervädrad ut, Men faktum är att de danska Drakarna såg ut så här under en period. Den matta färg som de målades med vid leveransen kunde inte alls stå emot det danska klimatet, i synnerhet inte som de stod parkerade utomhus. Med tiden fick de detta fantastiska utseende som är rena drömmen för oss som gillar slitna målningar.

En liten poäng är siffrorna på fenan. De fanns i Hasegawas RF-35-utgåva, men är i fel typsnitt för den. Däremot stämmer det bra för just den här individen, då typsnittet ändrades i samband med ommålningen i slutet av 70-talet då de danska Drakarna fick den blanka gröna färg som de hade resten av tiden i tjänst och som stod emot klimatet betydligt bättre.

I slutfasen av bygget bestämde jag mig för att lägga dit dessa små övningsbomber som blir små färgklickar i det gröna. De scratchades från framför allt Atoll-robotar från Eduards MiG-21 i 1/144.

Extratankarna är i resin från Mastro och som synes nymålade och lackade på originalet, vilket ger en kul kontrast.

Tja, det var det. Ett oerhört roligt bygge som jag dessutom är väldigt nöjd med. Det här var absolut mitt bästa bygge under 2015 och jag skulle nog säga att den i mina ögon är den bästa modell jag någonsin byggt.