tisdag 21 augusti 2012

Saab B 17A, Marivox 1/72 (2012)


Ett mellanbygge från i våras. Hade lite svårt att komma igång efter 08 Open, så jag bestämde mig för att återvända till rötterna, en klassisk svensk i 1/72.


Marivox B 17 är kanske inte den mest lättbyggda modellen, men inte heller alltför tillkrånglad. Härligt många alternativ finns det i lådan, hatten av för Marivox. Har ju tidigare byggt en S 17 på flottörer, så nu var det dags för en helt vanlig B 17A.


Det mesta är rakt ur lådan. Lite extra småjox i cockpiten, var det enda tillägget.


Målad med Gunze 309 (grön) och 307 (blågrå.) ilt vädrad


Dekalerna är lådans, med undantag av fyran som är från Flying Colors. Hade egentligen tänkt använda det fina storsjöodjuret på Hobbycenters J 20-ark - men det visade sig att detta var för stort! Trist! Nu fick lådans duga.


En svensk klassiker, i norrländsk kostym! :-)


fredag 10 augusti 2012

Saab B3LA/A 38, Kitbash 1/72 (2009)



Denna lilla gråsparv blev klar de sista skälvande dagarna av 2009 och har fram tills idag förgäves fått vänta på att herr byggaren ska orka ta fram kameran.



Mitt första ordentliga scratchbygge i vuxen ålder blev en riktig - och vansinnigt rolig - utmaning. Nos, mellankropp och huvudställ kommer från Italeris Jaguar, bakkropp från Airfix MiG-23 medan Hellers Lansen fått släppa till vingar, stabbe och fena. Ryggåsen är från Hellers Viggen (ensitsryggen), huv, stolar och det mesta av inredningen kommer från Revells Hawk medan en skrotad Monogram F-16 fick lämna ifrån sig stjärtkonen. Resten är plockat ur skrotlådan.



Två personer har gjort detta bygge möjligt. Björn Eriksson kom med ovärdeliga tips från sitt B3LA-bygge medan Emil Lindberg hjälpt till med både märkning, ritningar och många värdefulla idéer om hur olika detaljer skulle ha sett ut. Bilder på den mockup som finns bevarad (och som borde ställas ut!!!) har också hjälpt till en hel del.



De B3LA-modeller som Saab tog fram när det begav sig var alla målade i FOA-kamouflaget, vilket jag är för lat för att ge mig på. Men med stöd av Emil gissar jag att de hade blivit gråmålade till slut.




Att låta det bli en F 7-kärra var mindre vågat, oavsett alla eventualiteter och tänkbara historiska krumbukter är det i det närmaste osannolikt att A 38:an INTE hamnat på Såtenäs. Inspirationen från märkningen är de först levererade Griparna och dekalerna kommer också delvis från Italeris 39:a. Resten är från Flying Colors siffer- kronmärkes- och Drakenark.





Någon undrar säkert över bristen på last under vingarna. Men just yttre beväpning hör inte till mina större intressen, vilket också gör att jag är usel på att fundera fram trovärdiga alternativ. Så jag har - som vanligt - gjort den så som den antagligen skulle sett ut under den mesta tiden i FV, dvs obeväpnad.

 





Innan bygget tyckte jag att B3LA var ett ganska intetsägande flygplan. Men under resans gång och ju mer jag sett den som den A 38 den skulle ha blivit, ju mer har jag börjat gilla den linjeskönt snygga utformningen.




Något som också slagit mig är hur stor A 38:an faktiskt skulle ha blivit. Jag har alltid sett den som något i stil med Hawk och SK 60. Men jämfört med det plan som faktiskt blev byggt, dvs Gripen, är det inte alls så mycket som skiljer som man skulle kunna tro.

Edit 2013: Bara några veckor efter det här inlägget knep kärran ett Särskilt hedersomnämnande på Art in Miniature 2012, i klassen för Scratchbyggen.

Saab SK 35C Draken, Hasegawa 1/72 (2009)



Det är märkligt att jag aldrig lyckas fota den här ordentligt. Ska försöka fixa till det. Detta är ändå en av mina mer prisbelönta kärror. Metallblank som den är, är det förstås silverplatser för hela slanten, tvåa på Grevens Glue Galore 2011 och tvåa på IPMS Open klass 1/72 jet 2012.

Grunden är förstås Hasegawa, medan huv och bakpartiet på huven (utom frontrutan) kommer från Heller. Resten är schratchat. Valde modellen med stallfallskärm vid utblåset, dels för att den var lite roligt annorlunda, dels för att det blev lättare att scratcha bakpartiets ovandel. :-)

Den kan se väl övervädrad ut, men de sista skoldrakarna var inga rena skapelser.

Men som sagt, återkommer med fler och bättre bilder!

Hawker Hunter T.7, Matchbox 1/72 (2012)








Hawker Hunters tvåsitsare är en udda fågel som mer ut som någon slags businessjet. Det är sällan tvåsitsaren är så totalt annorlunda jämfört med ensitsaren. Den här inköptes i ett anfall av nostalgi, en likadan inhandlades på semester på Gotland när jag var tolv år. Då byggdes den som svensk J 34, trots att jag egentligen var mer sugen på T 7:an på Roy Huxleys underbara boxart:



När det så arrangerades en Matchbox SIG på IPMS Open 2012, väcktes inspirationen att bygga den också. Bygget var lite trixigare än jag minns, men det värsta var dekalerna som kändes som en gammal papyrusrulle.





Lyckades rädda de individspecifika, men i övrigt kommer det mesta från dekalarkivet. Lite gottåblandat med andra ord. I övrigt är det som ni märkt rakt ur lådan. Fick ner krondikeskänslan en aning genom att slipa kroppen.

Panellinjerna är lite avrundade där de möter ytan och därmed bredare längst upp. Så slipar man ner en del där, blir de faktiskt en aningen smalare. Mer lite i stil med nya Airfix. Dvs bättre men inte bra. Å andra sidan är de rätt få, så de sabbar inte så mycket ändå.

Ett skönt nostalgibygge! Det är riktigt kul att återuppliva barndomens modeller ibland!

SK 60 Saab 105, Pegasus 1/72 (2010)



Snubblade över den här gamla draken på Modellex i Örebro. Och trots att Marivox är kämpig nog, tog nyfikenheten över. Hur var då denna? Svaret var: Hemsk! Men något flög i mig och plötsligt hade jag satt igång. Här ett exempel på passform och kvalitet:



Detta var förstås ett vansinnigt projekt redan från början. Men nu är det i alla fall i hamn. Valde att hämta förebilden från Parisgruppen som fanns under tidigt 70-tal. Tack till Emil Lindberg som hjälpte till med bilder på förebilden.



Den är som en gammal dam, inga närbilder, tack. :-)  Hämtade delar till stolarna från Marivox SK 60, resten är slipat, spacklat, slipat, spacklat och scratchbyggt. T ex fanns varken ordentliga utblås eller huvudställ (bortsett från hjulen) med i påsen.




Orkade inte riktigt hålla i ända till slutet, slarvade en del och skyndade lite för att få den klar (eller kanske snarare: bli av med den). Trots det måste jag - utan att skryta på något sätt - säga att det var en av mina största byggbedrifter att få ihop den här till något som i alla fall påminner om en SK 60.

 

Och jag lovar från och med nu att aldrig, aldrig mer klaga på Marivoxen. :-)

Messerschmitt Bf 109G-10 (SV), Revell 1/72 (2009)



En svensk Messerschmitt 109! Och nej, det är ingen What if utan en helt äkta som nödlandade i Skåne veckorna före krigsslutet. Planet provflögs under en tid i Sverige innan det skrotades. Sorgligt nog.


Ända sedan jag drog igång hobbyn igen har jag velat bygga en 109:a, men var inte så sugen på att göra den tysk. Funderade på en finsk, men så dök detta upp. Svårt att motstå för en inbiten svenskbyggare.

 

Egentligen är det en liten bagatell mellan några andra byggen. Modellen är Revells (1/72) och eftersom jag inte är någon expert på tyskt flyg har jag endast gjort de ändringar jag upptäckte efter en titt på en profil av Tor Karlssons i SFF:s tidskrift och ett par bilder i boken "Nödlandning". Dvs justering av sporrhjul och modifiering av ryggstöd/pansarglas eller vad det nu är. Skönt att inte fördjupa sig i referenser och total exakthet för en gång skull.



Allt tog en vecka, dels på grund av modellens lättbyggdhet, dels tack vare inspirationen.



Har aldrig airbrushat en tysk maskin förr, så målningen var grymt kul! Grundade allt med Humbrols silver för att sedan måla med Gunze och sedan chippa bort färgen en aning. Stencilering från modellens dekalark, övrig märkning är egentillverkad. Flaggorna är målade, numret på fenan en egenutskriven dekal, medan de stora siffrorna är utskurna ur vit dekalfilm. Är glad att Hauptmann Wagler inte flög nummer 38.


Inspirationen räckte ända till hobbyaffären är Hasegawas finska 109:a inhandlades. Någon dag lär väl den dyka upp också!

BAe Hawk (FI), Fujimi 1/72 (2009)


 

Var med familjen i Söderköping förra onsdagen. På väg dit stannade vi till Norrköping och jag passade förstås på att titta in i den eminenta Hobbyhörnan där jag hittade denna lilla finska godsak.
Väl hemma dagen efter hade jag inte så mycket att göra (semester är underbart!). Så vad passar väl då bättre än att slå sig ner på verandan - varför inte med den nyinköpta Hawken? Bestämde mig för att se hur fort man kunde få ihop den rakt ur lådan, för en gång skull med ett minimum av research. Bygga enbart för att det är kul, liksom.



Sex dagar efter inköp, fyra byggdagar, totalt cirka tio timmars byggtid. Sådana här projekt skänker hopp om att jag faktiskt kommer att kunna bygga åtminstone majoriteten av alla de lådor som lagras i hobbyrummet. Ett och annat snabbprojekt är guld för bygglusten! Att dessutom kunna göra det i solskenet (nåja) på verandan är heller inte så dumt.



Dekalerna är ur lådan, utom kokarderna som är från Kuvalainen. Målat med Gunze som vanligt.



Hjulhusen är helt lämnade åt sitt öde, den enda detaljering som gjorts extra är positionsljuset på ryggen och det lilla pitotrör som sitter under cockpit. I övrigt är som sagt allt rakt ur lådan.

Dornier Do 24, Tp 24, Revell 1/72 (2009)



Stort men enkelt blev temat för denna välsvarvade tyska flygbåt. Inte en hjulbrunn så långt ögat når, vilket ju förenklar byggprocessen en del.

















Modellen är Italeri/Revell och skalan 1/72. Inga större modifieringar är gjorda, med något undantag är det rakt ur lådan.



Det är ont om referensbilder på detta enda exemplar som fanns i FV, men de jag sett har visat en rätt blekt vinge. I övrigt är det mest konstnärlig frihet som rått när jag försökt få till känslan av lätt använd flygbåt.



Preshade med både svart och vitt är tekniken. Under en fas i målningen antog kärran en skepnad som skulle fått varje gaisare tårögd av lycka.



De små handtagen(?) som nog blev lite för stora, hör till de få egna tilläggen.

Vingen monterades efter målning. Trixigt som sjutton, inte minst att få till den stabilitet som krävdes för att 24:an inte skulle falla i bitar varje gång man lyfter den i vingen. Hur ni som bygger dubbeldäckat bär er åt för att behålla lugnet är för mig en gåta.



Cockpit detaljerades sparsamt, vilket visade sig vara klokt. Det syns nämligen inte ett dugg. Det finns ett resinset för den självplågare som till äventyrs vill detaljera detta osynliga utrymme ytterligare.



Det är en STOR kärra. Fick med nöd och näppe plats i vitrinen.



Allt är målat med Gunze 309 blandat med rätt mycket svart, samt 307 blandat med lite Tamiyas gråblå på undersidan. Den avskavda färgen är fusk, jag har målat med en tunn pensel istället för att - vilket ger bättre resultat - grunda med silver och sedan skava av på riktigt. Men det duger rätt bra, skillnaden blir inte så stor. Allt är sedan försiktigt vädrat med pensel och Tamiyas sminklåda.



Det är något visst med sjöflygplan! Jag kanske ska ta tag i min gamla Matchbox T 2:a trots allt.



Ett kul och lite anspråkslöst bygge i väntan på mer avancerade projekt. Sådana som jag aldrig tycks komma igång med eftersom att dessa små mellanbyggen ständigt kommer emellan. Hm.












Det var det! Tillbaka till modernare kärror efter denna utflykt i det för mig så främmande trettiotalet