måndag 15 augusti 2016

Gloster Meteor F.3, Tamiya 1/48 (2016)


























Meteoren är ett bygge som påbörjades som ett sommarbygge 2015, men som - så ofta - avslutades först ett halvår senare. Inte för att den var svår, inte för att den var oengagerade, men ibland blir vissa modeller bara liggandes. Det faktum att den är en Tamiya skapar förstås förväntningar, förväntningar modellen inte helt och hållet kan infria. Därmed inte sagt att den är dålig, tvärtom. Detta är en mycket bra modell, bara inte lika briljant som Tamiya kan vara i sina bästa stunder.


























Tydligast märks det i cockpit som faktiskt är ganska spartanskt detaljerad. Nu gör detta inte jättemycket eftersom den är klassiskt brittisk mattsvart och med stängd huv syns inte särskilt mycket.


























Tamiya skickar med två motorer, vilket förstås är storstilat. Dessa kan dessutom exponeras genom genomskinliga luckor (och förstår även med öppna) om man så vill. Men det skulle - i alla fall i mina ögon - kräva en hel del extra detaljering med slangar och kablar och annat jox. Så då detta var tänkt som ett lite enklare sommarbygge, fick luckorna vara stängda.


























Extra bonus är att Tamiya skickar med en nosvikt. Eller snarare, kroppsvikt. För i nosen är det fullt, så den stora vikten placeras ovanpå vingen. För säkerhets skull tryckte jag in lite extra blyhagel där plats fanns, vilket nog inte var så dumt. Det är inga marginaler för att få den här att tippa rätt.




Passformen är bra men ett litet snäpp under normal Tamiyastandard. Framför allt är det motorluckorna som kräver lite omvårdnad. Dekalerna är finfina, det följer med ett band till bakkroppen som lär passa bra. Men jag chansade inte och målade dit det. Tror att jag fick till åtminstone hyfsat samma nyans som bokstäverna.



























Hjulbrunnarna är stora, men lite tomma. Men så fick det vara den här gången. Plus för detaljeringen av hjulen, inte minst att de har ordentligt däcksmönster.

Jag valde att skära bort dekalfilmen i mitten av rutorna på vingen, vilket nog är att rekommendera då det är en bula mitt i ytan. Risken att något går snett där uppväger definitivt att de blev lite svårare att montera.

Men som sagt, trots små skönhetsfläckar är detta en mycket trevlig och förhållandevis lättbyggd modell. Allt målades med Tamiyas egna färger RAF Green, Ocean Grey och Medium Sea Grey.

English Electric Lightning F.2A, Airfix 1/72 (2016)

Postar inte alltid mina byggen i ordning. Så den här blev klar i vintras, årets första (men den är i alla fall från i år). Ett snabbygge i mellandagarna av en modell som inte skulle vålla några större problem. Så var tanken och så blev det också. (Som bekant är det inte alltid så...)


























Om själva bygget finns inte så mycket att säga. Mer än att det var trångt. Luftkanaler, utblås och cockpit ska in på förhållandevis liten yta - dvs helt autentiskt! Lyckligtvis gick det att få plats med lite tyngd också. Nosringen sitter fast på luftkanalerna, jag valde därför att måla den redan i början av bygget - vilket jag inte hade så mycket för, jag fick ändå måla om den på slutet. Positivt att noskonen är en separat del, vilket förenklade både målning och montering av nosvikt (det gick att anpassa när modellen stod på egna ben).


























Tja, sedan var det bara att montera ihop den. Som så ofta med nya Airfix, är det som sagt trångt och minsta felmontering innebär att det hela inte passar - allt måste sitta exakt så som det är tänkt. Men med lite milt våld gick kroppshalvorna ihop och sedan var det bara att montera resten och måla. Jag använde lådans dekaler, som som vanligt håller hög standard.




























Airfix har en stor fördel jämfört med Trumpeters Lightning: Den är korrekt i formerna.



Allt målades med Gunze medan undersidan är Tamiyas Bare Metal Silver på sprayburk, med ett tunt lager Xtracrylics silver i varierande nyanser.


Ett avkopplande snabbygge av en klassisk maskin. Rekommenderas varmt!