måndag 26 juni 2017

Supermarine Spitfire PR.Mk. XIX, S 31, Airfix 1/48 (2017)


Spitfire är (förstås) en ständig favorit. Möjligen kan jag ha byggt fler Draken, men det är tveksamt. Troligen är det denna brittiska skönhet som ligger på nummer ett på min bygg-maratonlista. Och ändå känns det som om man alltid vill bygga en till så snart man är klar. Att den dessutom går att göra svensk gör ju dessutom knappast saken sämre!


Jag hade laddat upp i många år för att konvertera Academys Mk. XIV till en S 31 när Airfix plötsligt gav ut en som gick att bygga rakt ur lådan. Och då Airfix och Spitfire är nästan synonymt var det bara att tacka och ta emot! Ingen kan sina Spits så som Airfix, så att formerna är korrekta är nästan onödigt att kolla. Dessutom fanns svenska dekaler i lådan, men då dessa inte är helt korrekta, byttes de ut mot ett suveränt ark från Moose Republic Decals.


Allt målades med Xtracrylics PRU Blue. En suverän färg, enda problemet var att när jag hade tömt den ena burken, hade den andra en något annorlunda nyans... Så istället för kompletterande bättringsmålning blev det till att måla om rubbet. Lyckligtvis är målningsschemat inte alltför komplicerat!


Interiören är utsökt och döljs tyvärr när allt byggs ihop. Men en del går att skönja ur den öppna huven och kameraluckan. Enda problemet var att jag - mot bättre vetande, avstod från Airfix grundkonstruktion för öppen huv. De skickar med en del där allt är ihopgjutet. Jag har testat den tidigare, på deras Mk.XII, men var inte helt nöjd och hade dessutom läst att man kunde använda den lösa huvdelen trots allt. Vilket man inte kunde... Den passade inte. Lyckligtvis hade jag en vacumhuv liggandes, så det hela löste sig, faktiskt till det bättre,




Lådans hjul ersattes med resinhjul från Eduard. Förutom rätt antal ekrar har de mönster, vilket är bättre än lådans släta, femekrade hjul.


Sammanfattningsvis ett mycket trevligt bygge av en riktig klassiker!


English Electric Lightning F.6, Airfix 1/72 (2017)


Lightningen är en Kalla Kriget-favorit som jag tidigare byggt två stycken av. Dels den helgröna Airfix F.2A, dels den grögröna Trumpeter F.6. Återstår gör två alternativ, den metallblanka och den åttiotalsgrå (som fanns i flera olika nyanser). Fick Airfix F.6 av sonen i julklapp 2015 och efter att ha legat till sig några månader var det dags att bygga den. 


Övervingstankarna är dessutom svåremotståndliga. Med dem lyckades britterna göra denna märkliga konstruktion ännu märkligare. En bedrift i sig.


Det mesta om bygget finns i mitt inlägg om F.2A-versionen. Det mesta passar bra men lite trixigheter finns. 




Allt är rakt ur lådan. Stolen fick lite extra detaljer med hjälp av en skalpell och lite plast. Plus bälten. Strax efteråt upptäckte jag en betydligt bättre stol i reservdelslådan... 



Allt målades med Gunzes grå och Vallejos nya metallfärger, även den kromade nosen. Allt funkade bra och modellen tog hem ett silver (Särskilt hedersomnämnande) vid 08 Open 2017.




Saab 210 Lilldraken, Planet Models 1/72 (2016)


Som det Drakenfreak jag är hör ju en Lilldraken till det obligatoriska byggena. Tyvärr har det varit ont om bra modeller av denna lilla raritet, hittills har alla varit kortseriemodeller i resin. Häromåret kom ytterligare en, från tjeckiska Planet Models (en del av SMK/Special Hobby). Och även om jag inte brukar bygga i resin, blev det ett inköp. Antalet delar var inte ens tjugo. Hur svårt kan det vara?


Ganska svårt, visade det sig. Planet Models har gjort separata utgåvor för den tidiga konfigurationen (alltså denna) och den senare med en tydligare framkropp och luftintag på sidorna. Alltså finns separata delar för luftintagen (från panellinjen som går i höjd med ramen mellan frontrutan och huven). Och dessa passar inte. Mycket slipande senare fick jag i alla fall till en jämn linje.


Förutom det var det emellertid inte några större problem att få ihop den. Ska man vara petnoga ska det egentligen sitta hundratals små trådar på högersidan, men någon måtta på detaljerandet får det vara...


Bytte ut kronmärkena och använde bara U:et på lådans ark. De tunna linjerna på sidan är avdelardekaler från ett gammalt Airfixark. Lättare än att maskera!


Ställen är i vitmetall. Lite grova, men helt okej ändå.


Och till sist tillsammans med storebror:


Till min förvåning belönades modellen med ett silver vid Art in Miniature 2016.



Dassault Mirage F.1B, Special Hobby (2017)


Det finns vackra flygplan. Och så finns det Draken. Men det finns också Mirage. Och även om III-serien är min favorit, ligger "papperssvalan" F.1 inte långt efter. Eftersom jag har en förtjusning för tvåsitsare fick B-versionen bli först ut när Special Hobby gav ut sin utsökta F.1-serie häromåret.


Det här är en riktigt trevlig modell. Lite feta panellinjer bara, men i övrigt ramlar det mesta ihop utan större problem. Detaljeringen i cockpit är hygglig och eftersom allt är svart, funkar det bra med öppna huvar.


Det enda tillägget är egentligen bältena som är gjorda av folien från en whiskyflaska - de är inte ens målade...


Utblåsets passform är finfin även den, så det funkade fint att montera det efter målning.


Lådans dekaler är riktigt fina. Dock är de båda alternativen olika specialmålningar med stora dekalsjok som skulle på lite krångliga ytor. Så jag skaffade ett extra ark från Berna Decals som komplettering. Det hade dessutom de mörkare prickarna i kokarderna som finns på franska flygplan numera, SH-arket hade bara den tidiga, ljusare, varianten som blir fel på just detta exemplar.


Jag valde att låta bli last - eller ens balkar - under vingarna, då framträder linjerna bättre på detta underbart vackra flygplan.


Mikojan-Gurevittj MiG-23BN, RV Aircraft 1/72 (2016)


MiG-23 är ett av mina favoritflygplan. Och av versionerna är jakt/attackhybriden 23BN med den platta anknosen (som senare hamnade även på MiG-27) den absoluta favoriten. Tyvärr har det varit lite dåligt med modeller av just den, men för några år sedan lanserade RV Aircraft en hel serie MiG-23 i 1/72 och en av utgåvorna var just denna fascinerande maskin.



Dessvärre har solen sina fläckar. RV:s serie 23:or är nämligen allt annat än lättbyggda. Så här såg det ut när kroppen skulle torrpassas:


Notera även glipan där bak. Eftersom jag byggt en modell i denna serie tidigare, ArtModels MiG-23UB (samma plast, annat fabrikat), hade jag lärt mig en del knep. Som att värma bakdelens ovansida i hett vatten för att justera den, istället för att slipa och spackla. Och att vingarna inte passar i de piggar som finns, utan att dessa behöver skäras bort. Plus en del annat. Inte så konstigt att jag i båda mina byggen av denna modell tappat sugen och låtit dem bli liggandes.


Hjulhusen på MiG-23 är hyfsat stora och synliga, så lite extra detaljering skadar inte.


Som synes av detaljbilderna är ytdetaljeringen minst sagt omfattande. Först känns den lite överdriven, men med färg på så funkar det ändå hyfsat. Dock är den lätt att råka slipa bort - i synnerhet som detta är en modell som kräver en del slipning.


Jag valde ett något udda dekalalternativ, en före detta östtysk som märktes om i Luftwaffekläder och användes för en del testflygningar strax efter återföreningen av Tyskland. Jag har överhuvudtaget en fascination för gamla östkärror i modern, gärna NATO-märkning, kontrasten är rätt kul.





Skulle gärna bygga en i 1/48 också. Tyvärr lyckades Trumpeter missa nosens form helt och hållet, så det blir i så fall till att investera i ett korrigeringsset. Men det kan helt klart vara värt det! De här sköna linjerna har man gärna mer av i vitrinen!






Mikojan-Gurevitj MiG-23UB, Art Model 1/72 (2015)


Ett annat av inläggen visar min MiG-23BN från RV Aircraft. Året innan avslutade jag den här systermodellen som jag glömt lägga ut. Kanske för att jag helst ville glömma den direkt när den var klar...

Det här var nämligen ett allt annat än problemfritt bygge. Dels passar delarna inte särskilt bra, dels visade det sig att huven hade en ingjuten svart partikel som gjorde den oanvändbar (den var dessutom rätt usel). Så det blev till att beställa en vacumhuv - som inte passade särskilt bra. Så modellen blev liggandes i ett par år innan jag till slut raskade av det sista.



Nu är det ju värt arbetet, MiG-23 är en underbar maskin och den tvåsitsiga skolversionen onekligen en udda profil i detta swing-wingsläkte. Jag valde det ungerska alternativet från 1990-talet.




Art Models (även utgivna av RV Aircraft - som tagit fram formarna - och KP) MiG-23:or har en enormt omfattande ytdetaljering. Den funkar hyfsat med lite färg på även om man först tror att den är överdriven. Tyvärr motsvarar den detaljgraden inte modellens kvalitet. Mycket passar dåligt, ja rent av uselt. En del erfarenheter på den här tog jag med mig till bygget av min MiG-23BN, bland annat att låta luftbromsarna vara öppna. Det sparar mycket jobb...


Nåväl. Till slut ramlade den ihop och får duga i väntan på att jag bygger en ny. 



Dassault Super Étendard, Academy 1/72 (2017)


Bygger alldeles för lite franskt. Lite märkligt med tanke på att jag dyrkar franska bilar. Men ett besök i Paris och på Musee de l'Air et l'Espace i Paris sommaren 2016 fick igång inspirationen på allvar. Först ut blev denna lilla godbit, Acedemys Super Étendard.


Modellen har många år på nacken, den gavs ut av japanska (eller koreanska) Sunny redan 1983 och har även givits ut av Italeri innan den hamnade hos Academy. Med tanke på åldern är den oerhört fin, tunna, smäckra panellinjer och i huvudsak bra former.


Åldern lyser förstås igenom ibland. Framför allt i den mycket spartanska cockpiten som piggades upp med en ersättningsstol och ny instrumentbräda. Mer behövs knappt, här är trångt om saligheten. Även de ganska enkla hjulhusen bär spår av åttiotal.



Men passformen är finfin och dekalerna (nya, från Cartograf) utsökta. Så ett lite lagom värma upp-bygge inför ett kommande bygge av Kinetics 1/48.