tisdag 10 juli 2018

Saab J 35Ö Mk II Draken, Hasegawa 1/48 (2017)


Ännu en Draken i samlingen. Den här gången en österrikare, i det slutliga utförandet med dansk fentopp och stjärtkon. Och kanske i det snyggaste av alla Drakenkamouflage, jag gillar skarpt kontrasten mellan de tre grå nyanserna och de klarröda siffrorna.

Körde Aires cockpit denna gång, för omväxlings skull i den grå nyans som österrikarna hade. Färgen är lite väl ljus på bilderna, den syns bättre på bilder längre ner.



Cockpiten saknar korrekt sikte och registerkamera, så de fick scratchas. Lade även till de ribbor under framrutan som saknas.


Hjulhusen fick lite extra detaljer...


...precis som ställen. De österrikiska är de gröna, de vita hör till min danska F-35 som jag parallellbyggde.


Allt målades med Gunzefärger. Dekalerna är ur lådan, tryckta av Cartograf och riktigt fina. Dayglowen är klockren, mycket bättre än bilderna visar. Jag kompletterade även med några småtexter som saknas på arket.




Förebilden är hämtad från hur de såg ut på sluttampen, så det fick bli ganska så ordentligt vädrat. 





Cockpiten med stol och andra detaljer från Aires. Pitotrör från Master.


Jag kompletterade även med ett litet ljusblått emblem på fenans vänstersida som hämtades från Eduards Drakenutgåva och som en vänlig byggkollega skickade till mig.


Riktigt bra blev det, om jag får säga det själv. Det här är nog en av de modeller som jag är allra mest nöjd med! Vilket var extra roligt när det är en så kär förebild. Modellen tog hem ett silver på AIM i Göteborg 2017.


Och det blir förstås fler Drakar. Har fem-sex stycken liggandes. På idéstadiet finns en svensk grå, en finsk, en svensk D, eventuellt omålad, en riktigt resintung S 35E, en SK 35 och prototypen... Ja, idéer saknas inte. Men man kan aldrig få nog av Drakar!



Saab A 36, Broplan 1/72 (2017)


Här kommer en riktigt udda fågel, en skapelse som aldrig blev av. Det handlar om den mystiska "36" mellan Saab 35 Draken och Saab 37 Viggen, den nedlagda atombombaren A 36. Projektet inleddes i början av femtiotalet men lades ner ungefär tio år senare då kostnaderna skulle blivit alltför höga. Dessutom hade Sverige då sagt nej till att utveckla kärnvapen. Saab påbörjade då istället utvecklingen av det som skulle komma att bli Viggen.



Jag byggde en A 38/B3LA för några år sedan. Inspirerad av den drog jag igång en omfattande konvertering som förhoppningsvis skulle resultera i en A 38. Corsair, Delta Dart, F-16 var några av de typer som fick låna delar till projektet. Men just som jag var mitt i det, släppte Broplan en vacumformad modell. Efter en stunds övervägande, hamnade mitt konverteringsprojekt på hyllan och jag gav mig istället på att bygga vacumformat för första gången på trettio år.

Modellen såg ju inte så avancerad ut. Bra för oss som är noviser på vacumformat. Några väldigt grovt tillyxade injektionsdelar följde med. Till slut kom jag inte att använda någon av dem, istället fick skrotlådan länsas på både det ena och det andra.


Cockpit hämtades från Draken i 1/48. I övrigt började jag bygga upp luftkanal, hittade en turbinfläkt från en DC-10 i 1/144 och ett lämpligt utformat nosställsschakt.


Ett lämpligt utblås hittades i skrotlådan och en kvartett fotoetsade luftbromsar - även de från Draken i 1/48 - passade perfekt.


Cockpit byggdes upp som en mix mellan Viggen och Draken. Efter moget övervägande och goda råd, fick det bli en Viggenstol.


Vingarnas undersida hämtade också inspiration från Viggen. Själva modellen gick hyfsat att få ihop. Passformen var okej, och det krävdes inte mer spackel än på många injektionsgjutna modeller. Dock är det alltid klurigt med vacumformat eftersom plasten är så tunn. Inte mycket att slipa på, liksom.


Så var då det mesta klart. Ser det ut som. Men åtskilligt småplock återstod, inte minst den delikata processen att få dit huven på ett snyggt sätt. 


Efter totalt tre byggperioder över fem år blev den äntligen klar. Orken tröt emellanåt, men till sist tog jag mig i kragen och drog på en långspurt till Open 2017.


Målningsmönstret hämtades från ett aldrig utfört alternativt förslag till Viggen. Dekalerna är i huvudsak Moose Republics Lansen-dekaler. F 6 kändes som en lämplig flottilj för en sådan här skapelse, dessutom var det snyggt med emblemet på fenan!


Extratankarna hämtades från F-16 medan en F-14 fick släppa till huvudstället. Nosstället kommer från en Starfighter i 1/48. Radarvarnarna på de yttre vingbalkarna kom från en Airfix Viggen och var i samma stuk som på de första Viggenprototyperna. Slängde även ihop en nödgenerator modell Viggen/Draken.



En udda skapelse blev det. Och det var värt slitet! Det är riktigt kul att ha den här i samlingen! Modellen har dessutom plockat hem två silver, på Open och AIM 2017.



Till sist en bild på en duo som kunde ha varit. Här syns också hur stor A 36:an hade blivit, något större än Viggen och betydligt tyngre.


Och nu blir man ju sugen på att få till en i 1/48 också... Men det får nog vänta ett tag.

Hasegawa Draken i 1/48: Snabbkurs

Jag har vid det här laget byggt ett tiotal av Hasegawas Draken i 1/48. Modellen är riktigt bra, men har några svårigheter som är ganska lätta att åtgärda. Så här kommer en snabbkurs i hur man tar sig förbi modellens få blindskär.

Ni som byggt den känner säkert igen de vanligaste problemen:

-Stjärtkonen passar inte riktigt.
-Bitarna vid kanonerna passar inte.
-Luftintagen passar dåligt
-Yttervingarna passar inte helt.
-Det lilla luftintaget på fenan saknas.
-Rodren är inte uppdelade.

1. Rodren




Rodren är det enklaste att fixa. Visst, det finns resinset för detta, men egentligen är de rätt onödiga. Med en vass skalpell går det utmärkt att få loss dem. Ännu lättare är det med de inre rodren, dessa är dock lite trixigare att limma dit, men inget allvarligt.

2. Stjärtkonen



Stjärtkonen är ett av de mest uppenbara problemen. Men här finns en oerhört enkel lösning. Byggbeskrivningen vill att man först monterar ihop kroppshalvorna och därefter sätter dit konen. Då kommer det att bli en liten skarv som är svår att få snygg. Lösningen är helt enkelt att först montera stjärtkonen på den övre kroppshalvan och passa in den perfekt:


Om man sedan - som man bör göra - har skurit loss rodren, är det inga problem att sedan få till en jämn skarv även på undersidan när kroppshalvorna monteras ihop. De bortskurna rodren gör att kroppshalvan går att justera rätt. Observera att det inte är en helt jämn övergång mellan kropp och stjärtkon, den senare ska bukta ut något.

3. Kanonerna


Kanonerna: För att man ska kunna bygga alla olika versioner är kanonerna separata delar. Övre kroppshalvan innan de är monterade:




Dessvärre har delarna med kanonöppningarna (alternativt de alternativa delarna utan kanoner) fel form, de är något för smala. Detta kan åtgärdas med slipning och spackling, men betydligt enklare är att värma upp dem och forma om dem. Vårt hus är begåvat med ett synnerligen hett varmvatten som gick att använda. Först värma upp dem:

Sedan tryckte jag dem mot en skruvmejsel tills de fick rätt tjocklek. Sedan var det bara att limma dit dem. Inget slipande, inget spacklande, utan klockren passform:


4. Luftintagen


Luftintagen var ännu enklare att fixa till. Det räckte med att skära bort den lilla styrtappen på ovansidan:


Jag förstorade även själva öppningen något och vips, passade de nästan helt och hållet. Lite slipning på undersidan var allt som behövdes. 

Som synes har jag även öppnat bakdelen på delen (på modellen är det en vägg i bakkanten). Här kan man sakna längre kanaler, men det funkar ändå hyggligt, inte mycket syns när delen väl sitter på plats. 


5. Yttervingar och fena

Yttervingarna passar inte helt 100. Men det löstes enkelt genom att förstora öppningen:

Luftintaget på fenan är enkelt fixat. Det är bara att borra upp hålet och peta in fyra bitar tunn plasticard för att sedan skära bort dem när de torkat.



Övrigt

I övrigt är modellen lättbyggd, inga större problem att få ihop. En detalj som Hasegawa missat är de ribbor som sitter under vindrutan. Men de är lätta att fixa till:




måndag 9 juli 2018

Saab F-35 Draken, Hasegawa 1/48 (2017)


De som känner mig som byggare, vet att jag alltid återvänder till mitt favoritobjekt: Draken. En dansk F-35 i 1/48 har stått på att göra-listan länge. Och efter att ha hjälpt Maestro Models med ett konverteringsset, fick jag till slut tummen ur och drog igång bygget.


Modellen byggdes som ett mellanting ur lådan och med extra omsorg. Cockpit fick bli det förstnämnda, med undantag av en scratchad dansk instrumentpanel. Huven skulle ändå vara stängd, så det räckte så här.



I övrigt gick bygget smärtfritt, det skedde parallellt med bygget av min österrikiska Drake. Gjorde de obligatoriska justeringarna (separat inlägg om hur man bygger Hasegawas Drake kommer). Jag utgick från RF-35-utgåvans som innehåller allt man behöver för en dansk F-35 bortsett från balkar och WDNS-nos som kommer från från Maestro Models. Plus några enstaka scratchade detaljer.

Extra guldstjärna till Hasegawa som har koll på att danskarna hade andra fälgar än de svenska! Hjulhus och ställ fick lite extra detaljer.


Modellen målades med Gunze 309, plus en del andra gröna nyanser. De danska 35:orna ser enfärgade ut vid en första anblick, men har blekts lite olika och dessutom bättringsmålats, så egentligen är det ett myller av nyanser.


Den blanka ytan var en utmaning. Men allt fixades med flera lager Johnsons Pledge och massor av polering.


Dekalerna är en mix av lådans, Maestros samt lite överblivet från ett Stoppel-ark. Och för en som bor i Örebroområdet, kändes 019 som ett lämpligt nummer. Om någon nu minns riktnumren...





Mikojan-Gurevitj MiG-21PF, Eduard 1/48 (2017)


Precis innan handlarna plockade ihop på AIM 2017 upptäckte jag till min förskräckelse att jag hade trehundra spänn kvar i plånboken. Ett snabbt besök hos Alfa löste den pinibla situationen och 299 kronor senare var jag ägare av Eduards MiG-21PF. Ännu en i den obyggda kollektionen av dylika, tror att jag har fem stycken nu. Men till skillnad från övriga hamnade den här direkt på byggbordet. Och eftersom detta är en dröm som modell, en ren fröjd att bygga, var den klar några veckor senare, faktiskt flera timmar innan det var dags att packa inför C4...


Det här var Weekend Edition-utgåvan, så inget ets följde med. Lite dumt är att etsdelarna som bara är med i Profipackutgåvorna inte finns i någon annan form. Det gör att vissa delar måste scratchas. En onödig plump i Eduards annars så byggarvänliga protokoll. Exempel är skyddet över huvudet på stolen, sidopanelerna i cockpit och delar av huvudställen.






Eduards MiG-21:or är fantastiskt fina, bland de allra bästa modeller jag byggt överhuvudtaget. Bra passform, smarta lösningar, fin detaljering, smäckra panellinjer, suveräna dekaler... Det finns helt enkelt inte så mycket mer att önska sig!


Inga större problem under bygget i övrigt. Målad med Gunze och Tamiyafärger i - som alltid - en salig blandning.Körde ett lager Tamiya silver på burk innan kamouflaget, en bra grund för chippning. Och det fick bli en DDR-kärra den här gången.


Något pris blev det inte på C4, även om jag är mer nöjd med den här än med den prisbelönta Jak-28:an. Men den är ju inte i närheten av att vara så häftig. Fast en MiG-21 är ändå alltid en MiG-21.




Och det blir fler Eduard-tjugoettor. Har en hög MF, en bis och en PFM liggandes. Modeller man ser fram emot att bygga!