tisdag 28 april 2015

Mikojan-Gurevitj MiG-23MF, Trumpeter 1/48 (2015)


MiG-23 har alltid hört till mina absoluta favoriter. Tyvärr har det saknats bra modeller av den, men på senare år har vi både fått RV Aircrafts hyggliga i 1/72 och ett gäng fantastiska Trumpeter i 1/32 och - som i det här fallet - 1/48. Fler är dessutom på väg, bland annat de anknosförsedda MiG-23BN och MiG-27 som jag är ännu mer förtjust i. Men MF-versionen duger finfint i väntan på dem.

Förebilden är en sen MiG-23MF ur det polska flygvapnet, någon gång runt år 2000, några år innan typen togs ur tjänst.



Passformen är utmärkt, så när som på en lätt misspassning mellan nossektion och kropp. Men det går att slipa bort hyfsat. Dessutom är det lite trixigt att få ovansidan och undersidan att passa bakom vingarna. Men efter en hel del torrpassning och med lite extra stöd går det att få ihop det riktigt fint.



Dekalerna är fina att jobba med, men har sina brister. Dels är de inte 100% korrekta, t ex ska de små siffrorna ("1000") på nos och fena vara kursiva. Emblemen är heller inte helt korrekt återgivna. Men det fick duga. De polska nationalitetsbeteckningarna gav mig däremot vissa problem...



Efter att jag petat dit alla dekaler, slog det mig nämligen att det var något med den polska nationalitetsbeteckningen, att den gjordes om på nittiotalet. Kollade upp det och mycket riktigt, de vred den ett kvarts varv. Men hur såg det då ut på modellen? Jo, Trumpeter hade gjort någon slags halvmesyr på beskrivningen, två av fyra märken var vridna, men inte resten. 

Och polackerna då? Jo, de hade blankt struntat i att märka om denna maskin, den var alltså märkt på det gamla sättet med ett rött fält längst upp till vänster. Suck! Lyckligtvis hittade jag nya polska märken i rätt storlek i Eduards MiG-21bis-låda. Och efter allehanda slit och svordomar lyckades jag få bort de mycket väl ditsatta Trumpeterdekalerna - som självklart var i toppklass vad gällde fäste och satt som berget. Till slut blev det i alla fall rätt och jag har nu än en gång lärt mig läxan att det är bättre att göra research INNAN man bygger än efter.



Nåväl. I övrigt var det ett bygge utan större problem. Allt målades med Gunze- och Tamiyafärger och vädrades med oljefärger och torrpastell.


Så lite bilder från bygget: Cockpiten ser kanonfin ut innan man börjat bygga, men en närmare titt visar på en hel del förenklingar. Ändå helt okej för mina krav, så vi skippar resinet denna gång. För övrigt är det alltid lika underbart att blanda till denna bisarra interiörkulör. Trumpeter har dessutom den goda smaken att skicka med ett litet etsark med bälten och annat smågodis.


En detalj som saknas i lådan är de små täckluckor som stängs när vingarna är i lågfartsläge. Eftersom jag dels tycker att den blir bra mycket fräckare med utbredda vingar och dels inte ser något behov i att kunna röra på vingarna, kompletterade jag med denna.


Hjulhusen är fina som de är, men lite slangar skadar inte. En märklighet med MiG-23 (och även med MiG-21) är att höger och vänster hjulhus skiljer sig en hel del åt. Så på andra sidan blir det andra slangar:



 Märkligt nog saknas landningsstrålkastare, detta då de är stora och iögonfallande. Så de borrades upp och försågs med lämpligt glas ur skrotlådan, lyckades faktiskt hitta rätt dimensioner!


Lite bilder på hjulhusen innan ställen kom dit, som visar alla slangar och kablar som jag petade dit:


En kul detalj på dessa sena MiG-23:or är att de faktiskt tjänstgjorde i NATO, eftersom Polen blev medlem där på nittiotalet. Därför blandas ryska med engelska på småtexterna, allt fint återgivet på dekalarket.



Och så här blev ställen. Konstruktionen i verkligheten är minst sagt komplicerad och det är inte mycket enklare på modellen. Många stag och vinklar är det som ska hamna rätt innan man är klar. Men till slut fick jag dit dem. Ett problem med modellen är att täckluckan på hjulet har fel vinkel, den lutar för mycket. Tyvärr är det svårt att justera på ett bra sätt, så det fick vara.


På bilderna syns även de extra kablage som jag satte dit på ställen.



Även noshjulet fick lite extra kablage.






Insidan av huven fick lite extra detaljer. Stolen däremot, är rakt ur lådan med finfina etsbälten. Den fantastiska färgen i cockpit är Gunze H46 Emerald Green med lite Tamiya ljusblått i.



Luftbromsarna fick vara i utfällt läge. Inte för att det är korrekt, utan för att passformen var sådär. Dessutom blir det lite extra liv i ytan så.




Sammanfattningsvis är det en mycket trevlig modell som visserligen har sina brister, men dessa är lätt förlåtna med tanke på allt det positiva som överväger.Jag kan verkligen rekommendera den, världen ser gärna fler byggen av denna vackra, och lite bortglömda, maskin.