onsdag 13 januari 2016

Saab F-35 Draken, Hasegawa 1/48 (2015)


När Hasegawa kom med sin Stordraken 2008 var lyckan såklart gjord. Jag förbeställde den, väntade in Eduards ets som inhandlades i stora mängder, plus Aires cockpit. Här skulle byggas den ultimata Draken. Bygget drog igång, men efter en låååång session med små jävla etsdelar i hjulschakt och på annat håll, försvann bygglusten snabbare än en svensk sommar. Dessutom fick jag enorm ångest inför all detaljmålning av cockpiten, ambitionerna var på tok för höga. Så allt lades i en låda och blev liggandes.


Något år senare köpte jag en till, som byggdes rakt ur lådan (så när som på Maestros raka huv) och sedan dess har det blivit ytterligare fyra. Den senaste lånade en hel del ets från det här projektet, Men häromdagen när jag funderade på om jag inte skulle försöka få till något nytt till C4, snubblade jag över den gamla Draklådan. Och strax efter hittade jag den här överblivna delen från en österrikare som blev svensk:


Iinspirerad av Nordic Airpowers Drakenbok började en idé att gro. Hade jag inte några danska balkar liggandes...? Visst var det dags. Dags för en av dessa underbart väderbitna danska Drakarna från 1970-talet! Den där ångestcockpiten målades klart på en timme. Och med hjälp av lite överblivna dekaler snickrades en dansk instrumentpanel ihop:



Cockpit har fått ett nytt sikte och lite annat jox. Danskarnas orange material piggar upp betydligt mer än det svenska tråksvarta. Som vanligt passade i stort sett allt utom delarna vid kanonerna och luftintagen. Med lite träning och tålamod gick det dessutom att få bort skarven vid yttervingarnas infästning. Är man lite för snabb (tro mig...) blir det lätt en liten skarv och/eller en liten nivåskillnad här. Men inte denna gång. Övning ger färdighet.


Jag är egentligen emot öppna luftbromsar, i synnerhet på Draken där de oftast - men lyckligtvis inte alltid - var stängda på parkerade maskiner. Dessvärre var jag inte det 2008, utan karvade då gladeligen upp hålen. Så det är bara att bita ihop och löpa linan ut. Aires resin passade hyfsat, lite spackel var allt som behövdes. Dessutom har jag scratchat partiet vid rodrens infästning. Rodren är de bortkarvade, jag vet att de finns i resin, men min erfarenhet är att det funkar lika bra att använda de i lådan. Till avdelningen onödiga resindetaljer hör även Aires fena. Enda fördelen med den är att det lilla luftintaget i framkant finns med. Men det är bara att borra upp hålet i lådans fena och peta ner tunna PC-bitar som galler och sedan skära rent när allt har torkat. Enkelt och billigt, dessutom passar Aires-fenan inte särskilt bra.



Genom att först limma stjärtkonen på den övre halvan, fick jag dessutom äntligen bort den förhatliga skarven mellan kon och kropp. En detalj för alla som vill bygga danska Drakar är att de små fenorna under yttervingarna är lika långa, till skillnad från den svenska tripp-trapp-trull-varianten.


Nästa steg var att scratcha radarvarnare till yttervingarna, fixa till landställ (notera att de danska har vita hjulben), stol från Quickboost, scratchade FOD-luckor som piggar upp med sitt röda och en stege från Maestro.





Sedan började det riktigt roliga: Målningen! Efter primern drog jag på lite gult (primer på originalet) som skymtar genom den avskavda färgen därbak.


Sedan målade jag basfärgen, plus lite schatteringar:


...och sedan var det bara att jobba på med sprutan. Vansinnigt roligt är var det! Färgåtergivningen på bilden är inte helt hundra, den mörka är i alla fall Gunze H309 mörkgrön.


Efter sprutandet jobbade jag vidare med fint slippapper för att få ner de luddiga kanterna en aning, så att det påminner mer om originalet. Efter lack var det dags för dekaler. Det mesta kommer från Stoppels ark, men har kompletterats med dekaler från både Hasegawa (siffrorna) och Maestro (emblemet i nosen).


Och sedan var den klar! Här kommer ett långt bildsvep:




Vän av ordning kan tycka att den ser övervädrad ut, Men faktum är att de danska Drakarna såg ut så här under en period. Den matta färg som de målades med vid leveransen kunde inte alls stå emot det danska klimatet, i synnerhet inte som de stod parkerade utomhus. Med tiden fick de detta fantastiska utseende som är rena drömmen för oss som gillar slitna målningar.




En liten poäng är siffrorna på fenan. De fanns i Hasegawas RF-35-utgåva, men är i fel typsnitt för den. Däremot stämmer det bra för just den här individen, då typsnittet ändrades i samband med ommålningen i slutet av 70-talet då de danska Drakarna fick den blanka gröna färg som de hade resten av tiden i tjänst och som stod emot klimatet betydligt bättre.


I slutfasen av bygget bestämde jag mig för att lägga dit dessa små övningsbomber som blir små färgklickar i det gröna. De scratchades från framför allt Atoll-robotar från Eduards MiG-21 i 1/144.


Extratankarna är i resin från Mastro och som synes nymålade och lackade på originalet, vilket ger en kul kontrast.


Tja, det var det. Ett oerhört roligt bygge som jag dessutom är väldigt nöjd med. Det här var absolut mitt bästa bygge under 2015 och jag skulle nog säga att den i mina ögon är den bästa modell jag någonsin byggt.

Saab J 29F Tunnan, Hobbyboss 1/48 (2015)


Rubriken är egentligen fel. För det största problemet med denna modell är nämligen att den inte alls är i skala 1/48, utan i 1/52. Hobbyboss har helt enkelt mätt fel. Synd på en modell som i övrigt faktiskt är rätt trevlig. Och definitivt bättre än AZ Models så kallade Tunna som kom ut häromåret, se mitt förra inlägg om den resa jag gjorde med den. Dock hade AZ åtminstone prickat skalan.

Modellen är dock fin, med bra ytdetaljering som dessutom är korrekt vad jag kan se.


Bygget är inte så mycket att säga om, här en bild på cockpit som är rätt okej. Det enda tillägget är ett handtag på stolens övre del. Dessvärre är pansarplåten bakom sätet i fel form, och även svårt att få till rätt eftersom konstruktionen är som den är.



Sammanfattningsvis kan sägas att det här är en trevlig modell. Passformen är briljant och den som bygger den och kan stå ut med skalamissen får en bra återgivning av ett klassiskt flygplan. 






Tittar man närmare finns dock en del små brister. Luftintaget är något för stort, huven är inte helt korrekt och huvudställens hjul är för stora.



Jag valde att avbilda en av de få kamouflerade Tunnor som fanns på F 3. Det råder lite delade meningar om det fanns helgröna, men jag stöder mig på ett par bilder i SFF:s bok om F 3. Orsaken att den blev grön är dels att jag inte är så road av att måla metallrent, dels att jag ändå kommer att göra det på min kommande Pilot Replicas-Tunna. Men framför allt eftersom jag tycker att det är väldans snyggt.



Dessutom fick jag ändå chansen att måla metallrent på undersidan...


Allt målades med en mix av Tamiya-färger och dekalerna kommer från Flying Colors (kronmärken), RBD Decals (siffror) och en mix av småtexter från arkivet. En del är faktiskt Tunnandekaler i 1/72. Man tager vad man haver. Dekalerna i lådan däremot är helt oanvändbara. Faktiskt det sämsta jag någonsin sett, rena parodin.


Men som sagt, ett trevligt bygge som inte tog alltför lång tid. En bra nybörjarmodell, helt enkelt.



Saab J 29F Tunnan, AZ Models 1/48 (2013)


Här är ett bygge från lite drygt två år sedan. Detta var innan både Hobbyboss och Pilot Replicas släppte sina Tunnor och det enda alternativet för en Tunna i 1/48 var Neomegas i resin. Glad i hågen köpte jag AZ:s Tunna när den kom och blev lika besviken som alla andra på hur man totalt missat formerna. Så här ser den ut (detta är inte min):


Det hade varit en hel del diskussioner om nosen och även jag hade sneglat på Maestros resinnos. Men samtidigt hade de byggen jag sett med den heller inte känts helt hundraprocentiga. Att sälja kändes meningslöst. Ge bort? Vem vill ha den? Men så fick jag syn på den här bilden. Och snart började märkliga tankar slå rot i skallen. Är det verkligen nosen det är fel på? Är det inte huven som är problemet? 

Det fanns bara ett sätt att ta reda på detta. Att bygga skräpet. Fast med extremt låga ambitioner, då. Det här är liksom inget att lägga tid på. Men kanske skulle det gå att få något som åtminstone påminde om en Tunna. Så några timmar kunde man i alla fall offra.

Sagt och gjort. Lådan letades fram och sittandes i solen på uteplatsen började jag karva. Och slipa. Och karva. Stora delar av nederkanten på huvens främre del slipades ner, nästan ända ner till där den markerade rutan börjar. Samtidigt karvades huvens öppning ner på kroppssidan så att "hacket" försvann. Dessutom smalnades nosen av ungefär en millimeter, för att huven skulle passa i den breddade öppningen. Jag karvade mest på måfå tills det såg någotsånär ut. 

Allt tejpades ihop och såg ut så här:



Faktiskt något bättre i verkligheten, kamerans vidvinkel luras lite (vilket man ser i huvudställsschakten). Dagen efter skaffade jag ordentliga ritningar. Det fick bli Karlströms. Och ja, jag vet att de kan ha sina brister. Men här handlade det inte om exakthet. Och till min stora förvåning såg det ut så här:


Om inte spot on, så i alla fall oändligt mycket bättre än väntat. Samtidigt ser man också en annan detalj, AZ har dessutom missat formen på buken. Ritningen är nämligen en J 29A, med helt annan form. Och där är denna F spot on... 

Resten av bygget gick hyggligt smärtfritt. Med ett visst mått av våld kom vingarna på plats, men i övrigt var det inga större problem, om man jämför med motsvarande kortseriemodeller. Men förstås ljusår från Hasegawa och grabbarna. Så spacklet kom mest till användning i nos- och huvpartiet.




Den främre delen av huven har alltför stora sidofönster. Så hela nedre delen av huvramen slipades ner och rutorna maskades om till ett mer korrekt utseende. En förändring som betydde mer än jag trodde. Med hjälp av spackel förvandlades nedre delen av huven till flygkropp. Åsså en massa slipning:



Till slut blev den så här.



Dekalerna är en blandning av Flying Colors och de faktiskt ganska hyfsade dekalerna i lådan.



 Jag valde att avbilda den allra sista Tunnan i tjänst. Maskinen var en gammal måldragare från F 3 som sparats för att visas upp på FV:s 50-årsjubileum. Men natten inför flygningen i Östersund bytte mekarna på F 4 ut trean mot en fyra och smällde dit F 4-vapnet på nosen.




Att säga att det är perfekt är långt från sanningen. Men med hyfsat små medel gick det faktiskt att skapa något som åtminstone påminner hyfsat om en Tunna. I alla fall om man jämför med AZ:s första utgåva. Men nu två år senare är detta bara kuriosa. Den som vill bygga en ordentlig Tunna i 1/48 har äntligen ett bra alternativ i Pilot Replicas. (I synnerhet som Hobbyboss totalt missade skalan!) Den var värd att vänta på. Nu ska jag bara bygga den också...