måndag 10 augusti 2020

Mikojan-Gurevitj MiG-17F, Hobbyboss, 1/48 (2020)

Den här lilla godingen blev klar i våras. Själva bygget gjordes i vintras, sedan blev den min vana trogen liggandes ett tag innan jag tog tag i målning och avslut. En trevlig modell, inte alltför komplicerad att få ihop. En hel motor följer med, så den som vill kan detaljera den ordentligt. Själv valde jag att låta den vara dold - dock ihopbyggd för att utblåsröret ska hamna rätt.

 Kompletterade med en Airescockpit.


Var sugen på den östtyska (som så ofta), men lådans DDR-dekaler var ett skämt. Lyckligtvis hade 
jag en hel del användbart tyskt dekalgodis i arkivet. Inga småtexter följde med, så det fick bli till att fixa till det hjälpligt utifrån referenser. Även målningsbeskrivningen var skrattretande, de hade till exempel vänt på färgerna! 


De öppna luftbromsarna är däremot mest lättja, de passar inte särskilt bra. Och det hände faktiskt att de stod öppna när kärrorna var parkerade, så helt fel är det inte. Allt är målat med Mr. Paint (undersidan), Gunze (grönt) OCH Tamiya (brunt)! Jag kan tydligen aldrig bestämma mig för vilket märke jag ska jobba med...


Men som sagt, en trevlig modell och ett relativt enkelt avkopplande mellanbygge.

tisdag 14 juli 2020

Douglas DC-6B, Heller 1/72 (2020)

Hösten 2019 mynnade ut i en rejäl byggsvacka. Tappade sugen och hade dessutom ingen morot då jag inte hade möjlighet att vara med på C4 Open. Men framför allt kände jag att jag hade kört fast. Lösningen blev att prova något annorlunda och hitta en ny utmaning. Lösningen fanns en bit nere i högen av lådor i form av Hellers DC-6B som jag köpte för ganska många år sedan. Inspirationen kom från en kollega som berättade om hennes mormor som varit flygvärdinna på SAS på femtiotalet. Mormoderns nedtecknade berättelser om det glamourösa livet i luften fick igång byggsuget på den här bjässen. Bygget drog igång i mellandagarna 2019 och det dröjde inte länge innan den stod klar! 

Modellen kom på åttiotalet, men har försänkta panellinjer nästan överallt. Den är förstås rätt grovt tillyxad på sina ställen, men på det hela betydligt bättre än jag trodde. Och stor är den, jämför med färgburken! Som synes är det lite Matchboxfeeling, både då den är gjuten i två olika färger, plus att panellinjerna ibland är lite väl breda.

Jag avstod från överdriven detaljering den här gången. Den enkla cockpiten kompletterades med bälten, luftintagen på motorerna borrades upp och motorerna fick de små avgasrören som Heller skippat. Dessutom fick hjulhusen lite inredning, annars hade man kunnat titta rakt in i vingen...





Visst, det här är ingen Tamiya, direkt. Men själva byggandet var betydligt mer smärtfritt än jag befarat, och snart var det dags att måla. Började med det vita, Tamiyas primer toppat med Mr. Paint medan de sju-åtta nyanserna på vingar och motorer är Vallejos metallfärger.

 Det värsta var egentligen dekalerna. Hellers är rätt usla och dåligt tryckta, så jag beslöt mig för att utgå från Stoppels DC-3-ark. Största problemet med det var att vikingaskeppet var 5 cm för kort... (Hellers överst).













Dessutom saknades en del bokstäver saknades.Men med lite pusslande, tålamod och en vass skalpell gick det att få ihop till slut. Några dekaler (främst SAS-loggan på fenan och den sista delen av den blåröda randen) kommer från Hellers ark, men annars är det mesta från DC-3-arket där D, T på i registreringen och S i "Sven Viking" är tillfixade av andra bokstäver. SE-BDT på bakkroppen plockades ihop från dekalarkivet.



Huvudställen fick lite extra detaljer:


























Och rätt som det var var allt klart. Inget mästerverk, men ett roligt - och stort - bygge som både väckte bygglusten och skapade inspiration att bygga fler stora airliners.


























Kan verkligen rekommendera att göra något helt annorlunda om du tappat bygglusten! Efter den här kom byggandet igång på allvar. Så fler uppdateringar följer!

North American P-51D Mustang, J 26, Tamiya 1/48 (2019)


Det var länge sedan jag uppdaterade här. Men nu kommer strax ett helt gäng. Vi börjar med den här. En svensk Mustang hör väl till obligatoriet i kollektionen hos en som åtminstone delvis kallar sig svenskbyggare. Egentligen var den tänkt som ett test av Mr Paints färger. Insåg att eftersom alla pratade så väl om dessa, var det väl dags att prova. Nu blev det inte riktigt så, men mer om det strax. Men därav valet av denna udda, kamouflerade, individ. Någon gång ska det väl bli en metallblank J 26 i 1/48 också.


Interiör med hemkörda bälten. Tanken var att köra med stängd huv, men även dessa planer fick ändras...



Vingarnas panellinjer fick delvis spacklas igen för att motsvara verkligheten. Men hur var det nu med målningen? Jo, undersidan gick bra, men när det kom till Mr Paints tolkning av den svenska olivgrön 325, visade det sig att den nästan var brun. Så det fick bli att ta till mitt gamla hederliga 325-recept: Gunze 309.



Jag lyckades slarva bort den ena flapsen, så det fick bli att investera i ett nytt par från Quickboost. Dekalerna är förstås Moose Republics finfina, som t o m fixade det rejält uppstickande gångjärnet precis under vingarnas kronmärken. Visst gick det åt massor av Micro Sol, men änd imponerande.



Och hur var det då med den öppna huven? Jo, det visade sig att - ovanligt nog för en Tamiya - huven inte passade ordentligt, det blev en liten glipa mellan frontruta och huv. Så trots den bristande detaljeringen fick det bli nedcabbat.

Det här var tänkt som ett litet snabbt mellanbygge. Trots det tog det över två år från att jag började bygga till jag äntligen tog mig i kragen och avslutade den. Själva byggtiden var däremot inte så lång, så när som på huven var passformen av sedvanlig Tamiyakvalitet. Men med tanke på att det var ett bygge utan större ambitioner, kom ett hedersomnämnade vid AIM 2019 som en överraskning!

söndag 16 februari 2020

Mikojan-Gurevitj MiG-25RBT, ICM 1/48 (2019)



MiG-25 är en av mina absoluta favoriter alla kategorier. Kombinationen hyperfart och grovhuggenhet och dessutom en rätt snygg design är svår att stå emot. Jag byggde Revells gamla i 1/48 som tonåring, men när ICM kom ut med sin nya fotospaningsversion för några år sedan slog jag till direkt.  Lite för direkt, visade det sig. ICM hade nämligen missat bulan under nosen, som jag fick fixa till på egen hand:


Dessutom fick jag ordna den något felaktiga formen, "knäcken" på nosen saknades. Det hela löstes med en bit sprue som limmades fast, som tryckte ut nosen till rätt form.

Om jag hade kunnat vänta lite, hade jag kunnat köpa ICM:s uppdaterade, eller Revells rebox med korrekt nos... Nåja. Nosen monterades på framkroppen. En hyggligt stor modell är det, jämför med Mirage F1:an i 1/72.






















Det är en ganska komplicerad konstruktion, men det mesta passar riktigt bra. Tur det!






















Så mycket mer byggbilder behövs egentligen inte, resten gick ihop rätt bra. Ställ och hjul målades och fick lite extra detaljer. Dessutom justerades vinkeln något så att planet fick rätt vinkel, utan justering står det lite för upprätt.



Sedan dags att måla. Först en ordentlig pre-shade. Det här skulle bli en riktigt härligt sliten sak.

Det här var premiär för mig med Mr. Paint. En upplevelse med blandade känslor. Fantastisk att måla med, men hemsk doft!






















Och så på med dekalerna som tonades ner något, lite extra vädring och sedan var allt klart.


























Några detaljbilder:



Ett kul bygge av en legendarisk förebild och ett bygge som jag blev riktigt nöjd med. Domarna på utställningarna var inte lika nöjda, men ett brons blev det i alla fall på 08 Open 2019.

torsdag 18 juli 2019

Aero L-39ZA Albatros, Trumpeter 1/48 (2019)

Jobbar vidare med att redovisa årets byggen. Och här är en till som blev klar i våras, Trumpeters nya L-39 Albatros (eller "Albatro" som de envisas med att kalla den själva). Min tredje tjeckiska tvåsistsare sedan i höstas. Man anar ett tema... L-39:an är en riktig favorit, den känns lite som en flygande sportbil, en riktigt läcker design!

Som vanligt på nya Trumpeter/Hobby Boss är passformen ljuvlig, vilket inte alltid gäller researchen - vilket inte minst visas av att de missat namnet! Men formmässigt ser den ändå rätt okej ut, åtminstone vad jag kan se. Jag byggde den i stort sett rakt ur lådan, lade bara till lite extra småjox i cockpit. Originalet är rätt spartanskt, så Trumpeter hade ändå fått med det mesta.

I övrigt var det bara några små antenner som lades till, plus luckorna för huvudstället som Trumpeter missat (det sitter ett par extra luckor innanför den ordinarie luckan som sitter på stället. Dessa fälls automatiskt ut när stället är ute, vilket gör att hjulbrunnarna inte syns alls.




Jag valde en slovakisk variant. Småtexter och annat är samma som på den tjeckiska som finns med i lådan, medan nationalitetsbeteckningar och siffror plockades från AMK:s L-29.



Det är ett märkligt bygge det här. Dels var den ett snabbygge, jag kunde nog ha detaljerat mer och dessutom har den en del småmissar som får skyllas på tidsbrist och lite slarv. Sedan är den inte särskilt vädrad, kombinationen högblank och chippning stämmer faktiskt med originalet. Och högblankt gör sig sällan på utställningar, det blir lätt lite leksaksfeeling.

Men ändå är jag grymt nöjd med den. Trots allt får den mig att känna att den mer känns som en förkrympt kopia av originalet än många andra av mina byggen. Svårt att förklara, den är ju inte särskilt märkvärdig. Men ändå en favorit hos mig - däremot inte hos domarna, av lätt insedda och ovan beskrivna skäl. :)

onsdag 17 juli 2019

Supermarine Spiteful FR. XIV, Trumpeter 1/48 (2019)






Supermarine Spiteful? Ja, trots att jag nog få säga mig vara hyfsat kunnig i flyghistoria, var det först för några år sedan som jag fick upp ögonen för denna märkliga maskin. Som synes är det nästan en Spitfire. Men bara nästan.

Efter Andra världskriget ville Supermarine inte riktigt släppa Spitfire. Trots att jetflygets intåg stod för dörren, fortsatte man utvecklingen av sin legendariska ikon. Man utgick från Mk. XIV, i mångas ögon den bästa Spitfiren, men försåg den med en ny vinge med brett placerade landningsställ á la Mustang.



Vingen placerades något längre fram än på Spitfire och ytterligare några små justeringar gjordes. Dock hade man hamnat så långt från grundkonstruktionen, att man beslöt att ge den nya konstruktionen ett nytt namn; Spiteful. En version för marint bruk, Seafang, togs också fram.

Redan när prototypen flög, stod det klart för de flesta att det här var ett stickspår i flygets utveckling. Endast ett fåtal exemplar byggdes innan Supermarine övergav konstruktionen till förmån för jetflyg. Dessvärre ville man inte riktigt släppa Spiteful, så när dess efterträdare Supermarine Attacker ritades, återanvände man konstruktionen för vinge och landställ och gav den dessutom sporrhjul(!)



Efter att ha byggt Attackern tidigare i våras, fick jag inspiration att slänga ihop Spitefulen på några dagar, rakt ur lådan. Något som inte var särskilt svårt, eftersom modellen har utmärkt passform och inte så många svåra detaljer. Cockpit är mattsvart, så inte ens om huven hade varit öppen hade man kunnat se särskilt mycket. Och med stängd huv duger definitivt lådans cockpit. På sätt och vis är det tur att inget syns, eftersom Trumpeter som så ofta slarvat med researchen och skapat en cockpit som till stor del är fri fantasi.



Men snabbyggen är också kul som avkoppling. Och roligt att införliva denna märkliga maskin i samlingen.

fredag 7 juni 2019

Supermarine Attacker FB.2, Trumpeter (2019)


Saknade färger till min Meteor och i väntan på att de skulle dyka upp fick jag plötsligt lite byggtid över. Vad göra? Jo, kasta ihop något mer såklart. :) Trumpeters Attacker hade legat på hyllan ett tag som ett potentiellt snabbygge. Lade inte någon tid på att justera de grodor som finns, utan byggde den rakt ur lådan. Bälten fanns t o m med som ets, så inte ens de behövdeläggas till. Så det här tog inte många minuter:


Passformen är i stort sett felfri. Spacklet på nosen är mest en säkerhetsåtgärd, i övrigt behövdes bara lite spackel vid luftintagens infästning i kroppen. Så bortsett från lite meck med att få en snygg övergång mellan hjulhus (separata delar) och vingens undersida, ramlade det mesta ihop av sig självt.


Huven fick bli öppen till slut, när jag avmaskerade den visade det sig att det hade kommit imma på insidan. Så det blev till att plocka loss den (länge leve vattenlösligt lim!) och när den ändå var borttagen kunde den lika gärna få förbli öppen. Inredningen är rätt spartansk, men i det typiskt brittiskt svartmurriga hålet syns ju ändå ingenting...


Tamiyas böjbara maskeringstejp är grym. Det grå på nosen är maskat med en enda tejpbit som gick från luftintag till luftintag.


Bytte ut Trumpeters svartblå rundlar mot nya med en mer korrekt blå färg. Målat med Gunze och som vanligt lackat med Ocean, även den här gången ovanligt välstädat för att vara mig. Men dessa var ju inte i tjänst tillräckligt länge för att bli särskilt nedslitna.


När jag började bygga den, tyckte jag att den var hiskeligt ful - det var egentligen därför jag köpte den. Fult kan vara så fult att det nästan blir snyggt. Men nu vete sjutton om jag inte börjar se tjusningen med denna märkliga skapelse. Antagligen ett exempel på Stockholmssyndromet. :)

SEPECAT Jaguar GR.3A, Airfix 1/48 (2019)


Det har blivit en hel del brittiskt på sistone. Så här kommer en av mina absoluta favoriter: Jaguar. Har alltid gillat dess former och hade egentligen tänkt bygga en Kittyhawk, men blev bortskrämd av dess usla recensioner. Istället kom jag för något år sedan över två Airfix, säkert betydligt sämre som modell sett, men så grovt tillyxad så att inte så mycket borde kunna bli fel. Tänkte jag. Och fick delvis rätt, det var inte så svårt att komma så här långt:


Passformen är faktiskt rätt okej. Spacklet döljer inga större glipor. Modellen kom 1994 och har nedsänkta panellinjer - kanske lite grova, men de får duga. Dock behövde den lite uppfräschning. Gjutningen är lite sisådär, så hela ytan fick slipas med fint våtslippapper. En resincockpit från Neomega piggar upp rejält.



Här är allt spacklat och slipat. Även om det inte var några större glipor i passformen är det här en sådan modell där allt bara nästan passar ihop. Så varenda skarv behövde någon form av översyn. Modellen är dessutom ganska grovt tillyxad, den känns lite som en 1/144-modell som någon kört i en förstoringsapparat.


Grova panellinjer och alla smådetaljer är extremt grovt tillyxade eller helt utlämnade, inte minst på undersidan. Till exempel är typ bara hälften av panellinjerna markerade i plasten, så det blev till att komplettera - vilket inte var det lättaste eftersom modellen är gjuten i en märklig halvhård plast.

Vissa intag och utblås är från Quickboost, främst det stora intaget bakom cockpit som i Airfix tappning var mer symboliskt än ett försök att avbilda verkligheten. Har även fixat ett pitotrör från Master, men resten fick scratchas. Men nu är det mesta fixat och de flesta skavankerna dolda under ett par lager primer.

Lådans dekaler var av Airfix typiska nittiotalsstandard (=rätt usla), så räddningen fick bli ett ark från Modell Alliance.


Snidade till ett par FOD-luckor för att dölja hålen rakt in. Plus för att få en liten färgklick i det grå.


Ställen (som faktiskt var förhållandevis fina i lådan) fick lite extra kablage.


Neomegacockpiten skadade verkligen inte, även om allt är murrigt svart, lyfter den detaljkänslan då cockpit är ganska dominerande på Jaggan, den är större än man tror i relation till övriga flygplanet.


Det här är ju ett bygge av den typen där man egentligen hade kunnat hålla på hur länge som helst och justera, korrigera och byta ut delar. Men den här nivån fick räcka för mig. Trots modellens svagheter var det ett kul bygge av en flygmaskin som i alla år tillhört mina absoluta favoriter. Det är något med kantigheten som tilltalar mig, jag tycker att det är en av kalla krigets absoluta designlyckträffar. I synnerhet den brittiska, den franska med spetsnosen når inte riktigt samma höjder. Och sedan är det ju alltid extra bonus när man får sätta balkar och last ovanpå vingarna! Då vet man att man bygger brittiskt!


Jaggan var ju ett synnerligen kompetent attackplan, däremot inte lika motorstark som många andra jetkärror. En historia från en flygövning i Storbritannien berättar att Phantompiloter satte upp ett anslag på basen att det inte var tillåtet för Jaguarpiloterna att använda EBK:n under taxning. :)