måndag 14 augusti 2017

Saab 37 Viggen: Prototyp 37-1, Airfix 1/48 (2017)


2017 fyller Viggen 50 år. Samma gäller mig själv, så det kändes logiskt att dra igång ett Viggenprojekt. Och vad kunde vara lämpligare än att bygga den första prototypen? Den har ju dessutom ett dubbelt nostalgiskt skimmer över sig då jag byggde en hel hög sådana som barn. Modellen då var förstås Airfix klassiska, med den ännu mer klassiska boxarten signerad Roy Cross:


Det här var inget enkelt projekt, men samtidigt också mest en kul grej. Cockpiten hämtades från Tarangus nya Viggen och målades i den gröna som fanns på just den här individen. Instrumentpanelen scratchades delvis.


Trixigast var att få bort bulan på ryggåsen. Jag började med att såga bort den:


Delarnas kanter slipades ner och limmades dit igen, med en bit plasticard ovanpå för att jämna till det hela:


Sedan slipades allt jämnt:


Vingarnas sågtand kapades bort:


Nya radarvarnare scratchades. En större bukfena fick också fixas till:


Canardvingarna gavs den V-form som prototypen hade under de första flygningarna. Fenan kom från Tarangus Viggen och fick förlängas i framkant. Pitotröret är Maestros från Gamma-Lansen:

Förutom detta fick en massa smådetaljer fixas till, bland annat fälgarna på de hjul som jag tog från Tarangus Viggen. Och om någon undrar över varför jag hämtar så många delar från den, beror det på att de blivit över vid ett parallellt bygge som inte är klart ännu. Dessutom ristades alla panellinjer om.



Täckluckorna för luftintagen scratchades, det var ren självbevarelsedrift eftersom de döljer de usla luftkanalerna, skarvar och annat man inte gärna visar... Dessutom blev de en färgklick! Stolen kommer från Maestro.


Dekalerna är Flying Colors kronmärken, Maestros Fara-märken och egen produktion.



Ett lite udda, men ändå kul bygge. Tanken är att den ska kompletteras med den allra sista Viggen, Tarangus JA 37, som ska bli 37449. Men den är fortfarande på byggbordet.






Saab Safir, SK 50, Tarangus 1/48 (2014)


När jag lade ut Tarangus-Bulldogen insåg jag att jag glömt lägga ut deras Safir som jag byggde för några år sedan. Så här är den!


Först vill jag bara slå fast: Det här är ingen dålig modell. Definitivt inte. Men det är heller ingenting för nybörjaren. Om vi börjar med gnället, kan vi lika gärna avverka det värsta först: Huven. Den passar inte. Eller i alla fall inte så bra som krävs med tanke på hur dominerande den är. Bakre delen sticker ut och den främre vill inte riktigt sitta där den ska. Efter att ha försökt tvinga dit den med allehanda lim som bara släppte, var jag i stort sett redo att klämma dit den med cyanoakrylat, innan jag sansade mig. En lång slipsession senare, lyckades jag få dit den hjälpligt. Långtifrån perfekt, men ändå hyfsat.


Resten av gnället handlar om att man som byggare i ett par fall blir lämnad i sticket. Nosschaktet ska limmas fast i cockpitdelen, men ingenting anger exakt var den ska sitta. Så antingen få man chansa, alternativt limma dit den samtidigt som man limmar cockpiten i ena kroppshalvan. Jag valde det senare, men den hamnade en smula snett ändå. Ingen katastrof eftersom nosstället döljer det mesta, men helt hundra blev det inte.

 Samma sak gäller motordelen. Den ska limmas fast i ena kroppshalvan, och när kroppshalvorna är ihoplimmade, ska nosdelen fästas mot motorn som då ska sticka ut en liten bit. Problemet är att man inte får någon vägledning exakt hur mycket den ska sticka ut när man limmar fast den. Jag löste det hela genom att först limma motorn mot nosdelen, därefter fästa dem i ena kroppshalvan och till sist montera ihop kroppen. Lite milt våld krävdes, men det funkade. Det tredje felet är redan välkänt, fenan ska vara en smula vriden, vilket Heller lyckades med, medan Tarangus skippat det. Ingen jättegrej, men ändå. Jag spolade fenan i kranvatten (vårt är VÄLDIGT varmt...) och lyckades vrida till den en aning.


Vingen är lite trixig att få dit, men i övrigt är passar det mesta som det ska. Ytdetaljeringen är fin (även om Safiren väl har rätt synliga nitar, vad jag minns), men panellinjerna är lagom grunda och ger ett bra intryck.Lanternorna slipades bort och ersattes med nya i klarplast. Även pitotrören byttes ut, men resten är rakt ur lådan så när som på bältena. Det går dessutom åt en hel del tyngd i nosen.


Men som sagt, förutom huven är det egentligen inget fel på modellen. Den är bara svår att bygga, i alla fall i just de ovan nämnda momenten. Och nu övergår vi till plustecknen. För de är desto fler. Först och främst - och viktigast: Formerna är mycket bra. Den ser ut som en Safir ska. Och det är ju det som det hela handlar om. Cockpiten är riktigt fin med extra plus för instrumentbrädan. Det enda som egentligen saknas är en spak mellan framstolarna, vilket är lätt åtgärdat. Extra plus för delen i taket. Det är många tillverkare som skulle skippat den!


Jag valde att göra en fyrsitsare. Mest för att jag väntar in fotoetsen för att senare bygga en tresitsare. Tanken är då att bygga den maskin som min styvfar ofta flög under sin (senare avbrutna) flygutbildning på F 5. Eftersom den var gul, valde jag att kamouflera den här. Tyvärr hade Maestros dekalark inte kommit än, så jag fick plocka ihop dekalerna från arkivet. Trampa ej här-dekalerna är t ex från Revells Draken i 1/72.

 Färgerna är Gunze, samma som på Draken - och jag är lika fascinerad här som på originalet hur känslan av färgerna skiljer sig från 35:an trots att de är exakt samma. Jag valde en lite udda förebild, från F 11, och ville göra den som den såg ut när den var rätt nylevererad. Ingen vädringsorgie den här gången, alltså.


Sammanfattningsvis ett bygge som var lite mer krävande än väntat. Men ändå inte särskilt farligt, och resultatet är värt jobbet. Och framför allt är det fantastiskt roligt att kunna bygga en Safir i 1/48.

S.A. Bulldog, SK 61, Tarangus 1/48 (2016)


Tarangus Bulldog i 1/48 var en välkommen nyhet när den dök upp. Jag köpte den direkt, började bygga, men sedan blev den liggandes. Det som såg ut som ett enkelt bygge var lite trixigare än jag först trodde.


Cockpit är hyfsat detaljerad, instrumentpanelen (som jag glömde fota...) är riktigt fin. Dock saknas det lilla extra "baksätet", men den kanske inte fanns på alla? Jag är ingen SK 61-expert. Passformen var sådär, lite typisk kortserie. Vingarna var kluriga att få dit och att få ihop kroppshalvorna krävde en hel del våld...


Förebilden fick åter bli den SK 61 som jag muckarflög i 1990, se mitt tidigare SK-61-bygge.



Målningen blev enligt mitt beprövade Draken-recept, Gunzes Olive Drab och Tamiyas Sea Blue ordentligt mixat med andra färger för att få fram den rejält väderbitna känslan.




De blekta dayglowfälten är vitt i grunden med tunna lager Vallejo lysorange blandat med rött. 



Några saker att tänka på för den som tänker sig ett bygge:
-Förlängningen av fenorna (stråken utmed kroppen) är lite för långa).
- Utsläppet på höger sida av bakkroppen är felplacerat enligt ritningen, det ska sitta längre bak.
- Nosvikt. Jag säger bara: Nosvikt. Den här kräver massor. Ett tips är att vänta med att sätta dit delen ovanför instrumentpanelen så länge som möjligt, för att kunna komplettera med mer nosvikt. Det kommer att behövas...


Men i övrigt var det en trevlig modell som rekommenderas varmt.




Renault 4TL -84, Heller 1/24 (2017)


Någon gång händer det att jag bygger annat än flygplan, då främst standardbilar i allmänhet och franska sådana från 50-70-talet i synnerhet. En favorit är Renault 4, en riktig klassiker som jag faktiskt ägt ett exemplar av själv. Min första bil var en 4L från 1975. Så när Heller presenterade den i modell var den förstås ett givet köp!


Det var förstås lockande att bygga just min bil, men Hellers modell är något senare med andra fälgar, så det fick bli en -84 års modell istället. R4:an som kom i början av sextiotalet tillverkades faktiskt ända fram till 1994!


Modellen är ömsom (bordeaux)vin, ömsom (taskigt vichy)vatten. Formerna är spot on vad jag kan se och passformen för det mesta okej. Däremot är detaljeringen ibland lite grov, modellen känns ungefär som Hellers Citroën 2CV som kom på nittiotalet och hade jag inte vetat att denna var ny, hade jag trott att de kom samtidigt.


Att avbilda med öppen motorhuv är något jag inte riktigt vågar mig på ännu. Många slangar behöver dras, så jag nöjde mig med att smälla ihop motorn rakt ur lådan. Att ha en lös motorhuv är dessutom svårt då den inte passar riktigt.



Som flygbyggare gillar jag det vädrade, så det fick gälla även här. En R4 känns mest rätt som lite smårostig och lätt smutsig. Dock ska sägas att trots rosten kunde de rulla i princip hur långt som helst, det här var en problemfri bil och det som gick sönder var lätt att laga.


Det som skiljer 84:an från äldre modeller är främst avsaknaden av all krom. Stötfångare och handtag var grå, backspeglarna svarta och grillen som på sjuttiotalet var svart, blev grå även den. Lamporna fick naturligtvis bli franskt gula!


Även Ebbro har gjort en R4, dock en äldre version. Den finns i bygghögen och ska bli inressant att jämföra. Men det här var på det stora hela ett trevligt bygge av en klassisk bil.


måndag 26 juni 2017

Supermarine Spitfire PR.Mk. XIX, S 31, Airfix 1/48 (2017)


Spitfire är (förstås) en ständig favorit. Möjligen kan jag ha byggt fler Draken, men det är tveksamt. Troligen är det denna brittiska skönhet som ligger på nummer ett på min bygg-maratonlista. Och ändå känns det som om man alltid vill bygga en till så snart man är klar. Att den dessutom går att göra svensk gör ju dessutom knappast saken sämre!


Jag hade laddat upp i många år för att konvertera Academys Mk. XIV till en S 31 när Airfix plötsligt gav ut en som gick att bygga rakt ur lådan. Och då Airfix och Spitfire är nästan synonymt var det bara att tacka och ta emot! Ingen kan sina Spits så som Airfix, så att formerna är korrekta är nästan onödigt att kolla. Dessutom fanns svenska dekaler i lådan, men då dessa inte är helt korrekta, byttes de ut mot ett suveränt ark från Moose Republic Decals.


Allt målades med Xtracrylics PRU Blue. En suverän färg, enda problemet var att när jag hade tömt den ena burken, hade den andra en något annorlunda nyans... Så istället för kompletterande bättringsmålning blev det till att måla om rubbet. Lyckligtvis är målningsschemat inte alltför komplicerat!


Interiören är utsökt och döljs tyvärr när allt byggs ihop. Men en del går att skönja ur den öppna huven och kameraluckan. Enda problemet var att jag - mot bättre vetande, avstod från Airfix grundkonstruktion för öppen huv. De skickar med en del där allt är ihopgjutet. Jag har testat den tidigare, på deras Mk.XII, men var inte helt nöjd och hade dessutom läst att man kunde använda den lösa huvdelen trots allt. Vilket man inte kunde... Den passade inte. Lyckligtvis hade jag en vacumhuv liggandes, så det hela löste sig, faktiskt till det bättre,




Lådans hjul ersattes med resinhjul från Eduard. Förutom rätt antal ekrar har de mönster, vilket är bättre än lådans släta, femekrade hjul.


Sammanfattningsvis ett mycket trevligt bygge av en riktig klassiker!


English Electric Lightning F.6, Airfix 1/72 (2017)


Lightningen är en Kalla Kriget-favorit som jag tidigare byggt två stycken av. Dels den helgröna Airfix F.2A, dels den grögröna Trumpeter F.6. Återstår gör två alternativ, den metallblanka och den åttiotalsgrå (som fanns i flera olika nyanser). Fick Airfix F.6 av sonen i julklapp 2015 och efter att ha legat till sig några månader var det dags att bygga den. 


Övervingstankarna är dessutom svåremotståndliga. Med dem lyckades britterna göra denna märkliga konstruktion ännu märkligare. En bedrift i sig.


Det mesta om bygget finns i mitt inlägg om F.2A-versionen. Det mesta passar bra men lite trixigheter finns. 




Allt är rakt ur lådan. Stolen fick lite extra detaljer med hjälp av en skalpell och lite plast. Plus bälten. Strax efteråt upptäckte jag en betydligt bättre stol i reservdelslådan... 



Allt målades med Gunzes grå och Vallejos nya metallfärger, även den kromade nosen. Allt funkade bra och modellen tog hem ett silver (Särskilt hedersomnämnande) vid 08 Open 2017.