Saab J 21A (prototyp), Heller, 1/72 (2011)

Parallellt med min Special Hobby J 21R plockade jag ihop 21A-prototypen från en av de hamstrade Hellerlådor som inte känns lika angelägna att spara längre.

Ambitionsnivån var lägre än 21R-bygget, så de upphöjda panellinjerna fick vara kvar, dock något nedslipade. Ibland är de upphöjda faktiskt inte så illa, åtminstone inte jämdfört med de diken man ser nuförtiden.














Det mesta är rakt ur lådan, förutom de modifierade fenorna och några andra småsaker, bl a stolen som fått lite extra detaljer.












Huven är faktiskt från Special Hobby. Den officiella förklaringen är att jag tyckte att Hellerhuven var mer korrekt. Den inofficiella att jag knäckte SH-huven när jag försökte dela den. Det blev en liten spricka som var för stor för R-byggets ambitioner, men helt OK för Hellerns lägre dito. A-frontrutan följer ju med i R-lådan.

Fast med facit i hand tror jag faktiskt att den officiella förklaringen stämmer, de bakre, rundade, rutorna känns för korta på SH-huven (dvs den ni ser här).

Märkningen var inte direkt avancerad... :-) Och lite kul med en silverfärgad 21-fågel.

F-16A (DK), Hasegawa, 1/72 (2011)

Ett mellanbygge som ändå drog ut på tiden. Blev inspirerad av den danska F-16-uppvisningen på Göteborg Aero Show 2010 och inhandlade denna strax efteråt. Ett drygt år senare var jag äntligen klar med ett bygge som egentligen inte stötte på några större svårigheter. Det enda var hur jag skulle få till den rökfärgade huven, vilket till sist löstes med lite Gunza brun uppblandad med Johnson Pledge. Dekalerna är ett hopplock och bokstäverna på ryggen målade.

Folland Gnat, Airfix 1/72 (2011)

Airfix vs. Tipsextra: Red Arrows Folland Gnat:

Märklig rubrik, men den har sin förklaring. Den alltmer översvämmade modellgarderoben ställd i jämförelse med antalet färdigställda leder till den frustrerade slutsatsen: Det tar för lång tid! Förr var ju detta inget problem. Då kunde man gå upp åtta på morgonen och ha en modell klar när Tipsextramatchen drog igång klockan fyra. Endast avbruten av ungefär en timmes paus för frukost och lunch. Sju timmars byggtid måste väl räcka? Hur svårt kan det vara?

Jättesvårt, är förstås svaret. Av den enkla anledningen att jag idag har högre krav på både byggkvalitet, men framför allt torktider. Men OK, om vi fuskar lite, då? Och endast räknar effektiv byggtid, borde det inte då gå att få ihop en modell på sju timmar effektiv tid? Och ha den klar när lördagens tipsmatcher drar igång?

Sagt och gjort. Valet av fabrikat var givet: Här duger endast Airfix serie 1, i form av denna lilla sötnos som jag fick av hustrun förra julen.

 

OK! Då kör vi!

Nu var det måndag kväll och tidsoptimisten tog över direkt. Jag började med att rista nya panellinjer och vips så rök första timmen. Nåja. Sex timmar kvar.

Stolarna i lådan är i klenaste laget. Fyllde på med lite detaljer och fixade lite med de felaktiga luftintagen innan jag insåg att det gått över två timmar. Hög tid att montera ihop delarna! Mot mitten av veckan närmade det sig halvtid. Dags för spackling och slipning.



 Torsdag kväll och fyra timmar efter byggstart var det dags för målning. Någon timme senare tog jag ur Gnaten ur sprutboxen. Nästan två timmar kvar! Allt verkade hur lugnt som helst.

Men lackandet på fredagkvällen tog mer tid än jag räknat med. Och när lördagen kom med dekalerande, mer lack (det här skulle bli högblankt!) och montering av landställ, insåg jag hur mycket tid slutfinishen egentligen tar. Det är knappast en slump att så många modeller stannar av på målsnöret.

 Men i elfte timmen blev jag i alla fall klar. Trodde först att allt var lugnt, inte mer än 6:40 hade gått när modellen var klar. Men då insåg jag att jag glömt fylla i roder med svart. Ner i hobbyrummet igen! En stark slutspurt kunde till sist dra projektet i hamn, en bit in på lördageftermiddagen. Faktiskt hamnade slutet i stort sett exakt i tid mot om jag hade börjat på morgonen, dvs strax före fyra.

Projektet i hamn således. Lugnt kunde jag avnjuta fotbollen med en välförtjänt pilsner. Dessvärre gick det inte lika bra. Everton fick bara 1-1 mot Norwich sedan Leon Osman kvitterat i 81:a. En räddad poäng, men ändå en besvikelse. Igen. Inga Blue Arrows där inte.

 

Kul nostalgi! Men nästa Gnat blir nog Airfix nya. :-)

J 20 Reggiane Re 2000, Special Hobby, 1/72 (2011)

När Italeri kom med sin J 20 tänkte jag först att det var lite synd att man redan hade den här. Men när jag jämför dem, tycker jag nog att Special Hobbys faktiskt ser bättre ut i formerna.














Det här är en äldre SH, dvs med vacumhuv. Trodde först att det skulle vara svårt att få en bra övergång mot kroppen, men det funkade över förväntan. I övrigt är det som vanligt en hel del resin och fotoets.

















Trots att det är en kortseriebyggsats, var den lättare att bygga än jag hade trott, vilket också gjorde att bygget gick snabbare än förväntat.














Dekalerna är Hobbycenters/Emil Lindbergs. Om dem kan jag bara säga gott. Perfekt i tryckningen, tunna och fina och riktigt bra i utseendet.














Målningen är med diverse Gunze. Mönstret var lite trixigt att få till, men även det var faktiskt enklare än jag först trodde.
(Som ni kanske märker hade jag lite byggångest inför det här bygget. :-) )

Ett besök på FV-museet visade att jag missat antennlinan till högervingen, hade för mig att det bara var till ena vingen. Så den ska dit, i övrigt är allt klart.

Edit 2014. Hösten 2014 fick denna lilla maskin följa med på tävling för första gången. Det kanske borde ha hänt tidigare, för den tog faktiskt hem ett silver på C4 Open i Malmö.

Saab J 21R, Special Hobby, 1/72 (2011)

Special Hobbys J 21R var ett välkommet nytillskott under 2011. Äntligen kunde man skippa konverteringen med Broplans vacumbakdel. Det har skulle bli mycket enklare. Vilket det förstås blev. Men inte hur lätt som helst.

Rätt mycket plockande blev det trots allt och jag kan inte direkt påstå att det var det roligaste bygget i år. Men vad sjutton, man ska inte klaga när det äntligen finns en 21R i modell. Såg en bild på Göran Sebardts scratchade mästerverk i AoH:s jubileumsbok från -76 igår och inser hur lyckligt lottade vi svenskbyggare är numera.

Problemet är inte att det är så mycket felaktigheter, mer att det är en del småpill som känns i överkant med tanke på skalan, samtidigt som andra, större detaljer, saknas. T ex är det lite fånigt med extremt fin fotoets som ska petas dit inne i landställsluckorna när samma luckor är rätt grovt tillyxade. Bättre hade varit att göra ordentliga luckor på etsen - och framför allt stegen!

 Bland felaktigheterna jag hittat är vingspetsarna som jag försökt justera - såg förresten på FV-museum härom veckan att även J 21A med vingtankar hade likadana spetsiga vingspetsar! Även vingtankarna har ju varit uppe till diskussion. Vad jag kan se funkar lådans tankar, men de behöver flyttas framåt rätt mycket, tror att jag flyttade dem minst 5-6 mm. Har även format om luftintagen som kändes lite för raka. Utblåset är rätt dåligt, dels är det markerat i plasten, dels en liten grund cylinder. Oklart hur SH tänkt att det ska bli snyggt... Jag ersatte mitt med ett från en gammal Vampire.

 
En annan detalj är att stagen till "paddan" är bakochframvända på byggbeskrivningen. Inte helt svårt att fixa till, men värt att tänka på för den som ska bygga den.

På pluskontot ligger finfin cockpit och landställen, och inte minst hjulen, som är riktigt fina. Därtill härlig ytdetaljering och smäckra panellinjer. Plus att den känns helt korrekt i formerna (en detalj som ju är av viss vikt...)













Synd att inte huven var delad, med tanke på klantar som jag som lyckades knäcka den i det första delningsförsöket. Fick ersätta med en Heller - vilket visade sig vara ett lyckat byte eftersom "bubbelfönstren" på SH:an är för korta i mina ögon.

Dekalerna är fina, men (jo, jag vet, det är många "men" här...) som så ofta är det blå för mörkt. Eftersom jag ville bygga Ö, använde jag dem trots allt. Kronmärkena ville jag däremot inte använda, så för att det inte skulle bli för stor skillnad mellan färgen på Ö:et och kronorna, använde jag de feltryckta (lite för mörka) kronorna i Flying Colors J 29-ark. Sjuan är från Specialtryck, resten är Special Hobbys ark. Se upp bara, de är tunna som tusan!

Sammanfattningsvis en fin modell som kräver lite av byggaren. Men det var det värt! Och kul också att få bygga en individ märkt "Ö". De var inte många!

EE Canberra PR.9, Airfix 1/72 (2011)

Äntligen blev det dags för en Canberra! Ett infall gjorde att jag inhandlade den här spanaren.Tänkte först bygga den rakt ur lådan och till en början var Airfixen också en trevlig bekantskap. Men lite enkel research visade på massor av småfel. Och ju mer jag byggde, desto mer jobb blev det.

Först det positiva: Passformen är för det mesta riktigt bra. Formerna likaså, vad jag kan se har Airfix fått det mesta rätt. Hjulen är också bra, de är så där lagom tillplattade. Det som irriterar är att det saknas en massa småsaker, antenner mm, och att de som väl finns där antingen är felaktiga eller så grovt tillyxade att de måste bytas ut. Dessutom hade fenan fel form, men det var lätt fixat.

Modellen blandar högt och lågt att man får känslan av att det här är en provmodell, innan de slutliga justeringarna har gjorts. Även byggbeskrivningen har en del småfel, bl a blev jag lurad att sätta in en stol som bara finns på bombversionen. Som tur är syns den inte...

Dekalerna var också duktigt misspassade. En vänlig byggkollega skänkte en uppsättning från hans Xtrakit samt från Model Alliances ark. Många dekaler blev det. Nosen är rena klotterplanket.

Sedan har vi ju det här med panellinjerna. På nosen och vingarna funkar det ändå hyfsat även om det väl är lite i djupaste laget. Fast på lite håll blir det ändå rätt snyggt efter en wash. Men på mitt- och bakkroppen var de nästan komiskt breda. Spacklade igen dem halvvägs med vanligt snickerispackel, så att det blev kvar en liten grop. Fortfarande på tok för bred, men ändå betydligt bättre än innan.

Annars är det gott om fina detaljer. Hjulhusen är fina (drog bara några extra kablar), liksom de lösa klaffarna som med fördel placeras i utfällt läge.

Lite modifieringar gjordes, bl a vingspetsarna som försågs med vaddetnuärförnågonmekanism.

Den synliga delen av motorn såg lite för leksaksaktig ut, så det fick bli täckluckor. Det röda piggar dessutom upp modellen rejält.

Allt målades med Gunze 336 Hemp och ljusgrå 332 och lackades sedan med en blandning av blank och halvblank Oceanlack.

Sammanfattningsvis ett svårare bygge än jag först trodde. Men det gav många bra erfarenheter, inte minst målningen, som jag tar med mig till fortsättningen av min Nimrod.
 

 

Messerschmitt BF 109E, Airfix 1/72 (2011)

Ett litet snabbygge som pryder sin plats intill min Spitfire 1A. Airfix gamla drake i nyutgåva med dekaker långt bättre än resten av modellen.

Nåja. Bra målningsträning var det. Och en gammal Airfix är aldrig fel.

Hkp 4 Boeing Vertol 107-II, Academy, 1/48 (2011)

Att bygga en stor Hkp 4 är något jag drömt om ända sedan jag som sex-sjuåring bodde ett stenkast från 2. Helikopterdivisionen på Säve på sjuttiotalet. Då såg man dessa vackra skapelser dagligen, inte minst då min bäste vän bodde inne på området(!) då hans pappa var helikoptermek. Vi lekte inte sällan nära landningsplattan och någon gång fick jag storögt följa med och titta in i helikoptrarna. Då fanns bara Airfix 1/72 att tillgå (och jag byggde också en hög sådana), men sedan några år finns Academys utgåva i 1/48.

Att bygga den som en av de japanskbyggda Sävemaskinerna, Hkp 4C, innebar lite för mycket jobb, så det fick bli en av de USA-byggda Hkp 4B, från Berga. Och givetvis i det gamla målningsschemat!

¨

Lite om bygget: Att scratcha interiören översteg mina ambitioner, i synnerhet som det skulle ha inneburit att alla väggar skulle ha behövt täckas med ett täckjackeliknande material. Lösningen blev att bygga den med stolar, vilket gjorde att "näten" kunde täcka fönstren. Stolarna finns faktiskt därinne någonstans...

Det som lagts till för att få den svensk (kan kanske vara till hjälp för den som vill bygga en likadan):

- Backspeglar
- Antenn under nosen
- Strålkastare under nosen samt avskärmningsplåtar intill dem (modellens strålkastare sitter fel och behöver spacklas igen)
 - Antenner på framkroppens båda sidor
- En liten strålkastare mellan höger bakdörr och den första runda rutan
- "Bula" under framkroppen
- Tjock antenn (?) på kroppens undersida

(Det mesta, även det på undersidan, skymtar på bilden nedan)

Även cockpiten fick lite extra detaljer:

 

En del andra antenner, t ex den på ryggen, fanns med i lådan. Vänster framdörr behöver dessutom förstoras. Den som är sugen kan gärna maila, så kan jag delge fler erfarenheter (och lätt gjorda misstag som bör undvikas...).

Rotorhuvudena har fått lite extra detaljer. Här var jag lite väl framgångsrik när det gällde att få bort skarven på kroppen, under rotorerna finns luckor som delas utåt, så en tydligare skarv mellan kroppshalvorna hade för en gångs skull varit på sin plats.

Vindrutetorkarna i lådan var lite väl grovt tillyxade (och dessutom lyckades jag slarva bort dem...), så det blev till att scratcha nya. Nästan lika pilligt som backspeglarna.

Märkningen är från sent 60-tal/tidigt 70-tal och dekalerna är ett hopplock. "Marinen" och emblemet kom från Belcher Bits Hkp 1-ark. Ska man vara petig är bokstäverna en aning för små, men skillnaden är inte så stor. Bokstäverna behövde dessutom flyttas isär något, så det blev betydligt mer pillande än man först kan tro. (Märkligt nog skiljde sig detta mellan de olika individerna, på Y63 satt de betydligt glesare än på övriga Vertoler.)

Kronmärken och siffror är från Flying Colors. Egentligen ska trean vara fetare än sexan, men just den detaljen sprack för min del. Småtexterna är från dekallådan. Några få kommer också från modellens ark, bland annat de (icke synliga på bilderna) texter som sitter på rotorbladens undersida.

Modellen är på många sätt en trevlig bekantskap. Passformen är bra - för det mesta. Två stora minus finns.

- Eftersom den här även finns som en CH-46 utan tankar på stubbvingarna, sitter dessa separat på en stor del som dessvärre inte alls passar särskilt bra. Inte heller följer den några naturliga panellinjer, vilket gör att just det här partiet nästan är hopplöst att få riktigt bra.

- Panellinjerna är nästan i Matchboxklass. Hade jag byggt den här idag, hade jag spacklat igen dem helt. Just vad gäller ytstruktur är faktiskt Airfix gamla nitmonster i 1/72 betydligt närmare verkligheten. Mest irriterande är "korsen" vid vissa fönster. De har visserligen en slags motsvarighet i verkligheten, men den är inte på långa vägar så tydlig som på modellen.

 

Men bortsett från detta är det mesta positivt. Rekommenderar verkligen det här bygget, den blir rätt maffig när den är klar! Och till min stora glädje vann den helikopterklassen på IPMS Open 2012.