tisdag 5 augusti 2014

Supermarine Spitfire Mk. XII, Airfix 1/48


Efter MiG-27-träningen i vädring, ville jag fortsätta att testa lite nytt. Jag hade läst om hårspraymetoden att skapa känslan av avskavd färg, och även sett imponerande resultat. Detta måste testas! Som lämpligt försöksobjekt utsågs Airfix fina Spitfire XII i 1/48.


Kortfattat går metoden ut på att modellen grundmålas i aluminium, varefter allt sprayas med ett par lager hårspray. Därefter målas allt som vanligt. När målningen är klar används vatten och en tunn pensel för att lösa upp kamouflaget och få fram den underliggande färgen. Metoden funkade bra och resultatet blev över förväntan!


Ambitionen var att efterlikna en av de Spitfire XII som sattes in i strider 1943. Just Mk. XII är ju inte en av de mest kända Spitfireversionerna, den var en mellanmodell där den nya Griffonmotorn användes för första gången, kombinerad med klippta vingar för bättre lågflygningsegenskaper.


Prio var målning. Interiören blev därför rakt ur lådan - vilket inte är det sämsta, detta är en riktigt fin modell. Jag kompletterade enbart med bälten, samt lite ofrivilligt även ett nytt sikte eftersom det andra flög all världens väg under bygget... 


Modellen är som sagt riktigt fin. Det behövdes i stort sett inget spackel alls. Även dekalerna är i toppklass, vältryckta och passar utmärkt. 



Bygget var dessutom en liten uppmjukning inför ett kommande bygge av Eduards utsökta Spitfire Mk. IX. Och snart även Airfix nya Mk. Vb. För att inte tala om en S 31 Spitfire i 1/48... Många Spitfires blir det!



MiG-27 Bahadur, Italeri/Zvezda 1/72


I en stund av vansinne köpte jag Italeri/Zvezdas MiG-27 på 08 Open 2013. En femtiolapp var inte mycket, men allt man fick var en grovt tillyxad maskin med upphöjda panellinjer som snabbt förpassades till stashen och avdelningen "kommer sannolikt aldrig att byggas". Men efter diverse konverterings- och detaljeringsprojekt inför 08 Open kände jag för något helt annat. Jag snubblade över en bild på en häftigt väderbiten indisk MiG-27 och plötsligt var jag igång! 


Det indiska ursprunget, dessa licensbyggdes av Hindustan, gör därför att maskinen kallas "Bahadur" (väktare) och inte "Flogger". Syftet med bygget var helt och hållet att testa lite olika vädringstekniker. Hur det gick till kan man läsa i denna byggtråd från IPMS Stockholms forum.


Trots att målningen var prio ett, blev det lite modifieringar av modellen. Nosen slipades om och nya panellinjer ristades. Dock ska sägas till dess försvar att den formmässigt är rätt okej och definitivt den bästa MiG-27 på marknaden. Märkligt med tanke på vilket vackert - eller åtminstone häftigt - flygplan det är.



Dekalerna kom från arkivet. Och slutresultatet? Tja, det var kul att testa lite nytt. Men all vädring gjorde att kärran nog blev lite väl mörk. Men kul ändå att ha en indier i samlingen, min första!




Saab J 35A Draken, Hasegawa 1/48


Förra sommaren byggde jag en Hasegawadraken med Roy Cross klassiska Airfixboxart som förebild. I år körde jag en ny variant på samma tema. Den här gamla Revellådan köpte jag på sjuttiotalet och trodde länge att Revell fått kamouflaget helt om bakfoten. Långt senare insåg jag att det inte alls var så, Revell hade istället valt det provkamouflage som testades 1961, och både målning och märkning var helt korrekt.


En bild i en Facebookgrupp om Draken väckte bygglusten och lyckligtvis hade jag redan köpt på mig allt som behövdes. Så det var bara att bygga. Allt tog inte mer än några veckor, rekordtid för mig. Men det är klart, jag har ju byggt några Drakar vid det här laget...


Interiören försågs med Maestros instrumentpanel för A/B-versionen. Jag lade inte ner extremt mycket jobb eftersom huven fick vara stängd. Diverse efterforskningar (tack till Peder Thorell!) visade att de tidiga Drakarna hade en annan stol. Dock gick den ganska lätt att konvertera från en vanlig stol. Den gamla stolen till vänster, intill den typ som senare användes på alla Drakar.


En annan detalj på A-versionen (även på B och C) är att nosen är spetsigare. Inget man tänker på, men vid en jämförelse med senare versioner syns det tydligt. Pitotröret var också längre. Jag scratchade några FOD-luckor, både för att dölja det rätt tomma innanmätet och för att pigga upp den inte helt färgglada målningen.


Jag scratchade även några skyddsluckor till flygkroppen:


Tidiga Drakar hade andra fälgar, även dessa finns som fotoets från Maestro och passade riktigt bra. Ställ och hjulhus fick lite extra detaljer och slangar.


Ett av de fräckaste inslagen hos detta målningsschema är undersidan! Så här hade vi gärna sett alla Drakar!


 Lite smådetaljer kompletterade nödgenerator och nosställ, och -schakt.


Dekalerna (och de är ju inte många...) kom från arkivet, från diverse Flying Colors-ark. 



"Trampa ej här" på luftintagens ovansida kom från Hasegawas S 35E-ark. Från samma modell hämtades även den platta tidiga huven.


Målningsschemat var inte så avancerat. Desto svårare var det att få fram rätt kulörer. Men jag hoppas och tror att jag träffade hyfsat rätt. Någon större vädring blev det inte frågan om, då maskinen avbildas som rätt nylevererad.


Ett kul bygge var det i alla fall. Inspiration betyder mycket för byggtempo och slutresultat. Modellen belönades med ett särskilt hedersomnämnande vid Modellexpo 08-Open 2014 i klassen jetflyg 1/48. En klass som för övrigt vanns av en annan av mina Drakar, den ovan nämnda "Airfixdraken".



Gloster Javelin FAW.9, Airfix 1/48


Man kan bli glad över ett nytt modellsläpp. Men det är sällan man ropar högt när man nås av nyheten att en tillverkare äntligen bestämt sig för att göre modell av ett efterlängtat objekt. Men så var det när jag fick reda på att Airfix skulle göra en Gloster Javelin i 1/48. Detta fantastiska flygplan i denna maffiga skala! Helt underbart! Lite drygt ett år senare stod den där i hyllan, färdigbyggd och oerhört brittisk.


Jag kan vara indoktrinerad av min flygintresserade styvfar, som under ungdomsåren predikade Javelinens förträfflighet. Men det är verkligen ett fantastiskt flygplan. Desto roligare då att Airfix gjort en lika fantastisk modell.

Först några cockpitbilder. Svart, svart och åter svart... Stolarna sparade jag dock till sist. Notera även den udda konstruktionen där inloppen för luftintagen först monteras på framkroppen, innan allt sedan monteras ihop. 


Fler bilder från bygget finns i denna byggtråd på IPMS Stochkolms forum


Modellen har många detaljer som ofta bara finns som aftermarket. Till exempel den lite annorlunda stegen och de vackert röda FOD-luckorna som piggar upp rejält. De senare hade dessutom den goda smaken att dölja en av modellens få brister: Passformen på luftkanalerna.  



Det mesta byggde sig självt, men hjulhusen fick lite extra detaljering. Ett problem är tyngden, modellen väger en hel del och all tyngd vilar egentligen på de tunna ställen, knappt en millimeter i diameter på smalaste stället. Föga förvånande säckade ena stället ihop under första transporten... Metallställ rekommenderas varmt.


Allt målades med Gunzefärger. Målningsritningen förstorades upp till rätt skala och användes som mall när jag skar ut masker ur Tamiyatejp som dessutom hade den goda smaken att lossna från papperet när maskerna var utskurna. Jag höll ner vädringen en del, de flesta Javeliner verkar ha varit rätt välskötta.



Dekalerna var sedvanligt fina, men stora! Vis av andra byggares skador, såg jag till att det inte fanns något grönt under det vita, då detta inte täcker till 100%, men funkar fint mot det grå. Däremot var det svårt att få ner dekalen i panellinjerna. Dessa är inte farligt djupa, men dekalerna var samtidigt rätt tjocka. På fenan fanns dessutom en del nitar som krånglade till det ytterligare. Mycket jobb blev det, men till sist blev det acceptabelt, om än inte perfekt.


Men som sagt, stor och fin är den och den pryder numera sin plats i vitrinen intill Airfix Sea Vixen. Två underbara britter med rötterna i femtiotalet. 


Avro Lancaster B.1, Tp 80 - Revell 1/72



Det är något visst med brittiska kärror i svensk dräkt. Tp 80 Lancaster, använd under åren 1951-56 som testflygplan för svenska jetmotorer och EBK, är en av mina absoluta favoriter, men konverteringen har varit väl mastig att ge sig på. Det fanns ett set från Top Gun som var utgånget sedan länge - men plötsligt gjorde de en liten serie på nytt. Jag slog till direkt och inhandlade samtidigt Revells nya Lancaster. Lite retligt att Airfix kom med en ännu bättre något år senare, men Revellen är ändå riktigt fin.


Enda problemet med grundmodellen är att "knäcken" på yttervingarna är för dåligt markerad. Efter moget övervägande beslöt jag mig för att låta det vara. En ombyggnad skulle troligen inte bli bättre, att få till rätt vinkel överstiger nog min byggskicklighet. Dessutom var det tillräckligt med jobb med konverteringen.


Och det var det verkligen! Konverteringssetet hade många år på nacken och kvaliteten var verkligen inget vidare. Formen är väl hyfsad, men gjutningen usel med massor av små gropar. Det är dessutom anpassat för Matchbox Lancaster. Jag fick lägga in ett par millimeter plasticard mellan gondolen och flygkroppen för att allt skulle passa. Plus massor av spackel. Dessutom saknas inredning i gondolen, så den fick scratchbyggas. Visserligen syns inte så mycket, men helt tomt hade känts konstigt.

Nosen i setet är hel, dvs modellens nos ska kapas helt, men jag nöjde mig med att skära ut den övre delen, den som ersätter nostornet. Bakkroppen är det minst svåra, men inte heller den passade helt, den var något för smal.


Till slut fick jag ihop det i alla fall, och en häftig modell är det!


Jag valde det tidiga målningsschemat i Medium Sea Grey och svart, istället för det senare, avlutade i aluminium.


Hjulhusen fick lite extra detaljering, dock är det mesta osynligt. Hela konstruktionen var en märklig blandning av smäcker detaljering och grovt tillyxade detaljer, något som för övrigt gäller hela modellen.



En läcker detalj i Revells modell är att det följer med två små Merlinmotorer. Jag valde att låta den ena synas och detaljerade lite extra med diverse rör och slangar. Balkarna som håller fast motorn fick också scratchbyggas då de som följde med var alldeles för grova.


Dekalerna var ett hopplock från arkivet och från arket i lådan. Allt vädrades lätt, Tp 80 verkar ha varit rätt välskött.

Ja, så var det ju det här med maskeringen av fönstren... Ett par timmars jobb blev det. Nästa gång jag bygger en Lancaster, köper jag färdiga masker!


Till sist en bild bakifrån som visar Lincolnfenorna och det dubbla sporrstället, båda följde med i konverteringssetet. Sammanfattningsvis ett rätt kämpigt bygge, men jag blev ändå mycket nöjd med slutresultatet.