Mikojan-Gurevitj MiG-21MF, Eduard, 1/48 (2020)

Det var länge sedan jag lade ut något här. Något som inte beror på att byggandet legat nere, utan snarare på att jag inte fått tummen ur att lägga ut. Dessutom har jag haft en del fotostrul och till råga på allt byggt om hobbyrummet. Många bäckar små - men också mycket att ta igen. Vi börjar med ytterligare en sovjetisk i östtysk kostym; Eduards magnifika MiG-21, här i MF-versionen.

De flesta byggen brukar ju börja med cockpit. Men här är det bäst att fixa noskonen först, eftersom den är i stort sett hopplös att måla om man tar den mot slutet.

Cockpit försågs med Eduards eget fotoets...

...och lite extra kablage förädlade hjulhusen. Det mesta är dock rakt ur lådan. Det här är som sagt en fantastiskt fin modell! En av mina favoriter alla kategorier, faktiskt.

Dags att måla. Först en rejäl pre-shade. Det här är ju bara så kul!

Mönstret är ju inte direkt fattigt på former. Maskerade med häftmassa som vanligt.

Färgerna är ett speciellt kapitel på denna. Individen är bevarad på flygmuseet i Oberschliessheim i Tyskland. Där är den mörkgrön och en slags ljust olivgrön. Men på bilder på nätet på exakt samma individ när den var i tjänst, är det ljusgröna snarare brunt. Och eftersom kamouflagemönstret är samma - i öst var man inte så noga med att mönstren skulle vara samma, utan målade på lite hursomhelst - ser det inte ommålat ut. Och maskinen på museet ser heller inte ommålad ut, utan är rätt normalt sliten. Så jag valde de bilder som verkade vara av bäst kvalitet, vilket var de från museet.

Dekalerna är ur lådan, med en del kompletteringar. I stort sett alla småtexter fick bytas ut, då de är röda och blå på arket, medan de i verkligheten var svarta. På bilderna ser det röda lite väl skarpt ut, men det ser bättre ut i verkligheten. Däremot är jag inte helt nöjd med det gula som borde dragit mer åt orange... Jaja...

Som sagt, Eduards ets i cockpit piggar upp ett redan utsökt grundmaterial. Lite utmaning att få till samma färg som det förmålade etset, men det löste sig till slut. Tätningslisten på sidorutorna på frontrutan kan se lite tjocka ut, men de såg faktiskt ut så här. Finishen på de ryska kärrorna från den här tiden är inte alltid högkaratig om man säger så.

Jag brukar inte hänga på så mycket på mina modeller, men den här gången gjorde jag ett undantag. 

Som sagt, en väldigt trevlig modell som rekommenderas varmt! Det här är min tredje Eduard-MiG-21 i 1/48. Och det blir fler, fyra stycken ligger obyggda i stashen.

Chengdu J-7G, Trumpeter 1/48 (2018)

Namnet kanske inte är lika bekant som formerna. Det här handlar alltså om en kinesisk MiG-21. Det som är lite extra kul med just den här är att det är den ultimata utvecklingen ur MiG-21F-13 - alltså den första versionen. Inte en bis eller MF med fet nos, bred fena och rejäl ryggås, utan den smäckra femtiotalaren.

J-7G har bland annat en helt annan huv, modernare cockpit och framför allt betydligt större vingar med en liten dubbeldelta. Den här versionen lanserades som ett lågbudgetjaktplan och flög för första gången i början av 2000-talet! Alltså nästan femtio år efter att den första MiG-21F flög. Ungefär som om de skulle gjort en utveckling och nyproduktion av J 35A Draken med kort bakkropp!

Detta om förebilden. Modellen är en klassisk Trumpeter med allt vad det innebär av för- och nackdelar. På pluskontot finns fin passform, snygg ytdetaljering och cockpit och tunna, lättapplicerade dekaler medan minuskontot är sparsam research (vilket dock inte drabbat denna inhemska maskin så mycket), ganska mjuk, svårbearbetad plast och lite grälla färger på dekalerna.

Byggmässigt var det inga större problem, spackel är i stort sett överflödigt. Så det blir inte så många byggbilder den här gången.

Målningen bjuder inte på så mycket variation. Alternativet är en helgrå kinesisk eller en tvåtonad grå pakistanier. Valde dock den vita, då den har det roligaste dekalalternativet med stora manchuriska tigrar, plus att det var lite kul med ett helvitt jaktplan. Jag vill understryka att detta är en nyproducerad sak, så den får bli skinande ny och måttligt vädrad.

Dekalerna är som sagt både bra och dåliga. Men extremt tunna och lättarbetade. Lite udda med småtexter på kinesiska.

Den som kan sin MiG-21 kan roa sig med att hitta skillnaderna mot originalet. Det är lite "finn fem fel över den". Så varför inte starta en liten tävling: Vem hittar flest skillnader mot en MiG-21F-13? Jag har hittat tolv. Plus ytterligare två som inte syns på bilderna, nämligen att plåten runt utblåset är annorlunda och att huvudställen har andra fälgar. Men vilka är de övriga skillnaderna? Och kan någon hitta fler? :) Kolla gärna in bilderna från båda sidor. Svaret kommer längst ner.

Okej? Här kommer svaret:

- Vingarna (Dubbeldelta på F-7G)
- Huven är tudelad med hel framruta
- Partiet bakom huven är inte i glas som på MiG-21:an
- Stolen i cockpit
- HUD av betydligt modernare snitt
- Pitotröret som är placerat ovanför luftintaget som på senare MiG-21 (F-13 hade det under luftintaget).
- Lanternan på ryggåsen
- Bromsfallskärmen
- Antennen bakom huven
- Antennen bakom nosstället
- Små vingar på fenan
- Fyra vapenbalkar under vingarna istället för två

Mikojan-Gurevitj MiG-21PF, Eduard 1/48 (2017)

Precis innan handlarna plockade ihop på AIM 2017 upptäckte jag till min förskräckelse att jag hade trehundra spänn kvar i plånboken. Ett snabbt besök hos Alfa löste den pinibla situationen och 299 kronor senare var jag ägare av Eduards MiG-21PF. Ännu en i den obyggda kollektionen av dylika, tror att jag har fem stycken nu. Men till skillnad från övriga hamnade den här direkt på byggbordet. Och eftersom detta är en dröm som modell, en ren fröjd att bygga, var den klar några veckor senare, faktiskt flera timmar innan det var dags att packa inför C4...

Det här var Weekend Edition-utgåvan, så inget ets följde med. Lite dumt är att etsdelarna som bara är med i Profipackutgåvorna inte finns i någon annan form. Det gör att vissa delar måste scratchas. En onödig plump i Eduards annars så byggarvänliga protokoll. Exempel är skyddet över huvudet på stolen, sidopanelerna i cockpit och delar av huvudställen.

Eduards MiG-21:or är fantastiskt fina, bland de allra bästa modeller jag byggt överhuvudtaget. Bra passform, smarta lösningar, fin detaljering, smäckra panellinjer, suveräna dekaler... Det finns helt enkelt inte så mycket mer att önska sig!

Inga större problem under bygget i övrigt. Målad med Gunze och Tamiyafärger i - som alltid - en salig blandning.Körde ett lager Tamiya silver på burk innan kamouflaget, en bra grund för chippning. Och det fick bli en DDR-kärra den här gången.

Något pris blev det inte på C4, även om jag är mer nöjd med den här än med den prisbelönta Jak-28:an. Men den är ju inte i närheten av att vara så häftig. Fast en MiG-21 är ändå alltid en MiG-21.

Och det blir fler Eduard-tjugoettor. Har en hög MF, en bis och en PFM liggandes. Modeller man ser fram emot att bygga!

Mikojan-Gurevitj MiG-21UM, Trumpeter 1/48 (2016)

MiG-21 är en favorit och då tvåsitsare och nordiska förebilder är två käpphästar blev det givet att införskaffa Trumpeters MiG-21UM när den släpptes häromåret för att sedan bygga den i finsk kostym. Som så ofta blev den liggandes i bygghögen men i år hamnade den äntligen på byggbordet.

Cockpit är ganska okej detaljerad, dock saknas rutan mellan främre och bakre cockpit. Tittade på olika sätt att lösa detta, men bestämde till slut att låta huven vara stängd. Men mer om det senare.

Hjulhusen är riktigt fina, så det enda som lades till var lite kablage i huvudställsschakten.

Största problemet är nosen. Trumpeter skickar med en inredning till avioniken strax framför huven. Men dels är den felaktig (hör till MiG-21MF) och dels är det nog många med mig som hellre låter luckan vara stängd. Dessvärre är det lättare sagt än gjort, men efter en del slipande fick jag ihop det hela. Tyvärr medförde det att huven inte passade den heller (för bred), så det blev ytterligare en hel del finslipande innan allt satt på plats.

Förutom detta ramlar den ihop rätt smärtfritt. Inga större modifieringar behövs heller för att göra den finsk, det enda jag gjorde var att justera och lägga till några antenner samt byta ut de små fenorna på vingarna.

Allt målades med Gunze 303/304 som bas, dock med lite brunt i det gråbruna. Dekalerna är en mix, lodjuren kommer från SBS MiG-15-ark, kokarderna från Eduards MiG-21bis i 1/144 (som hade de ursprungliga, stora, denna har de pyttesmå 20 cm stora low-viz-kokarderna) och resten kom från dekalarkivet.

Däcken är i gummi, vilket ju är trevligt. Dock är noshjulet i plast, så det gällde att hitta rätt nyans!

Men hur var det med huven då? Jo, när allt var målat upptäckte jag att det hamnat en massa skräp på insidan. Grrr... Så det var bara att försiktigt öppna det hela och göra rent dem. När allt väl var öppet tyckte jag att inredningen ändå var hyfsad nog att motivera nedcabbat. Rutproblematiken som jag nämnde ovan blev då dessvärre en utmaning. Trumpeter har missat proportionerna fram/bak, så om jag satte dit en ruta skulle den hamna fel. Det hela löstes med en kompromiss, jag byggde upp "störtbågen" som delar av cockpitarna och lät bli rutan (som skulle sitta i utrymmet mellan bågen och instrumentpanelen). Bågen behövdes dessutom för att den bakre stödpinnen skulle ha något att vila på.

Men förutom de små irritationsmomenten var det ett trevligt bygge som heller inte tog alltför lång tid.

Mikojan-Gurevitj MiG-21MF x 2, Eduard 1/144 (2014)

Eduard har givit ut en serie modeller i 1/144. Som alltid med Eduard är kvaliteten briljant, även i detta lilla format. Två modeller följer med i varje låda och i mitt fall blev det en liten tjeckoslovak från åttiotalet med hajkäft, plus den lilla specialmålade nittiotalsslovaken som kallades "Milka" av teknikerna då man tyckte att den såg ut som en kossa! Först slovaken:

Och här kommer tjecken. Som sagt, briljant detaljering för den lilla skalan. Lite trixigt att maskera, men å andra sidan var det ju inga stora ytor.