måndag 4 juli 2016

Saab J 21A-3, Pilot Replicas 1/48 (2016)



En injektionsgjuten J 21 i 1/48... Det hade man inte ens vågat drömma om för bara några år sedan. Och om man hade gjort det trots allt, hade man knappast vågat tro på något av den här kvaliteten. För det ska sägas direkt, detta är en fantastiskt fin liten modell! Formerna är klockrena och ytdetaljering och detaljering rent allmänt helt underbar. Allt finns verkligen på plats!


Med det sagt, har den förstås sina utmaningar. Framför allt handlar det om vingens undersida. Pilot Replicas har låtit cirka 3 mm av vingarnas ovansida sitta på underdelen. Det skapar en fin framkant och en smäcker bakkant, men ger en svårlöst skarv på undersidan då den går mitt i rodren och mitt i vingspetsen. Bättre hade varit att låta roder och vingspetsar sitta på överdelen. 


Bommarna är också lite luriga att få dit, men med lite tålamod, torrpassning och slipning hamnade de på plats till sist. Något spackel behövdes däremot inte.


Jag - och många med mig, är heller inte nöjda med återgivningen av de dukklädda rodren, som känns överdriven. Men det enklaste sättet att komma tillrätta med det är faktiskt att helt slipa bort dem. På originalet syns inte mycket av dukklädseln. En sista detalj som saknas är "läpparna" ovanför och under avgasröret. De var enkla att få dit med små plaststrån, och med lite spackel kunde även partiet framför modifieras så att "läpparna" smälte in med det.


I övrigt var det inga som helst problem med bygget. Landställen sitter fast med pyttesmå nabbar, men med lite tålamod går de att få dit riktigt bra. Cockpit är underbart detaljerad, jag kompletterade bara med instrumentdekaler och två röda skyltar. Fotoetsen som följer med till huvramarnas insida på de öppna partierna gick överraskande enkelt att få dit (nu ska sägas att jag bävade ordentligt inför det, så helt lätt var det inte). De limmades med Gators Glue och nöps fast med ett par vanliga klädnypor som hade nästan exakt rätt form!



Jag har länge velat bygga en J 21 från F 9 med Bonzo-hunden på nosen. Dekalerna kom från Flying Colors J 11-ark. L:et kom från Hobbycenters J 20-ark i 1/72, F 9 målade nämligen på betydligt mindre bokstäver än övriga flottiljer. L:et var en lämplig bokstav då den enkelt kunde göras smal och därmed få rätt proportioner.


Men i övrigt var det ett smärtfritt bygge som inte tog mer än tre veckor totalt. Och detta under en period då jag inte hade mycket tid över för modellbygge.



Men en stor eloge till Pilot Replicas för en fantastisk modell. Nu ska jag snart ta mig an deras Tunnan, något jag verkligen ser fram emot!

Citroën HY 1964, Heller 1/24 (2016)


Märkliga saker hända... Först en amfibiejeep och nu detta. Förklaringen är dock inte så långsökt som man kan tro, jag är passionerad Citroënfantast sedan mer än tjugofem år och redan nu kan ni hitta åtminstone en Cittra till bland mina byggen. Och för var och en som gillar franska bilar i allmänhet och Citroën i synnerhet, är denna fantastiska skåpbil en riktig klassiker. Originalet byggdes från slutet på 40-talet fram till 1981, utan några större förändringar av designen.

Därför var det riktigt kul att Heller släppte den förra året. En modell som har sina utmaningar, men som synes kan även en inbiten flygbyggare få ihop den.


Uppbyggnaden är ungefär som originalet, man börjar från botten och plockar sedan ihop den del för del. Hela nospartiet och fönstren och bakdörren är gjorda i genomskinlig plast, vilket förenklar montage, men som gör det lite svårare att få ihop det. Det största problemet är att Heller missat att göra listen på framrutan, den sitter på insidan, medan utsidan är blank. Det gör att de flesta byggare - så även jag - vänder den delen ut och in, vilket märks när dörrarna kommer på. Lyckligtvis lyckades jag vända den i tid, men på bilden ovan sitter den fel.


En ny list fick tillverkas. Den blev inte helt 100, men det var den nog inte på originalet heller. :-)


Inredningen ser spartansk ut, men det var den även på originalet. Så här såg det ut innan taket skulle på, det gällde att hålla tungan rätt i mun...


Målningen var spännande. I grunden ligger Tamiyas Royal Light Gray på sprayburk. Sedan har jag målat rost med pensel och i övrigt också arbetat mest med pensel (både målning och torrborstning) och torrpastellkritor. En riktigt kul utmaning och för att vara första gången är jag riktigt nöjd med resultatet.



Jag lade inte så mycket energi på undersidan. Referensbilderna var av naturliga skäl få och dessutom syns det ju inte så mycket av det heller. Här får man i alla fall en skymt av den väl dolda motorn.



Trots en hel del småmissar i konstruktion och byggbeskrivning var det ett förhållandevis enkelt bygge. Och framför allt väldigt roligt! Den här bygger jag gärna igen - dock då helst den andra versionen som är möjlig, 1957 års modell med delad framruta. Där sitter nämligen listen på rätt sida!




fredag 1 juli 2016

Canadair CF-104 Starfighter, Hasegawa 1/72 (2015)


Antog en mellandagsutmaning förra året, att ha klart en modell mellan jul och nyår. Eftersom jag var bortrest stora delar av den perioden, tjuvstartade jag lite före jul. Och vips, var allt klart - redan före jul... Vissa modeller är mer lättbyggda än andra!


Hasegawas nittiotalsjets är i mina ögon bland det bästa som finns i 1/72. Enkla men ändå detaljerade, smäckra panellinjer som är de mest realistiska jag sett i skalan och dessutom kalaspassform. Inte undra på att den här norska, kanadensiskbyggda Starfightern nästan ramlade ihop av sig självt.


Cockpit är inte stor, men ändå helt okej med tanke på skalan och att huven skulle vara stängd. Smart att gjuta instrumentpanelen i genomskinlig plast, det hade jag gärna sett fler tillverkare göra!




När allt trillat ihop var det dags att måla. Norska Starfighters var inte lika slitna som de danska, men inte mindre roligare för modellbyggare för det. Norrmännen bättringsmålade nämligen med en rätt så avvikande färg, vilket skapar ett kul liv i det jämngröna.



Dekalerna kommer från Vingtor och var oerhört bra. Tunna och fina och perfekt tryckta av Cartograf. Dessutom räcker de till fler byggen - ska bara försöka leta upp den där tvåsitsaren också. Tyvärr är den rätt sällsynt.



Ett trevligt bygge som från början mest var tänkt som avkoppling, men som flöt på så bra att ambitionerna gradvis höjdes, även om det inte innebar att det tog särskilt lång tid, max 20 timmar. Och allt kröntes med att modellen tog hem klassen för jetflyg i 1/72 på 08 Open 2016. Bra utdelning på det som var tänkt som ett lite opretentiöst mellanprojekt!





Ford G.P.A Amfibiejeep, Tamiya 1/35 (2016)


Okej, vad är då detta??? Ja, den som brukar följa mina byggen höjer nog på ögonbrynen här. Men det finns en förklaring. På 08 Open 2015 hamnade jag i diskussion med några pansarbyggare. I ett tillfälligt anfall av sinnesförvirring hasplade jag plötsligt ur mig att det skulle vara roligt att prova på något markmålsaktigt någon gång, men att det där med att pilla ihop larvband inte riktigt kändes som min grej. Jag hann väl inte mer än avsluta meningen innan en av dem plötsligt slet fram en låda med en märklig tingest på omslaget. "Vi gör så här: Bygg den här och ställ ut den på nästa Open. Om du inte gör det, får du betala den." Okej. Deal. Och plötsligt satt jag där med något jag aldrig sett förut, än mindre tänkt bygga.


Så i vintras var det dags att sätta igång. Eftersom jag aldrig byggt något liknande hade jag ingen aning om varken hur svårt det var, eller hur lång tid det skulle ta. Nu var detta en utmärkt nybörjarmodell, så trots dess relativt höga ålder innebar själva bygget inga större problem.


Den enda egentliga modifieringen var att byta ut ett nät vid motorhuven från ett inristat till ett riktigt. Instrumentpanelen fick även några dekalinstrument. Från en gammal Hawker Hurricane... 


I övrigt nöjde jag mig med att lägga på en rem(!) på dunken därbak. Resten fick bli rakt ur lådan innan det var dags för den stora utmaningen: Målning och vädring.


Grunden för målningen var Gunze 52 Olive Drab. Sedan sprayade jag lite olika nyanser av olivgrönt innan jag var nöjd. Det var riktigt roligt att få prova sig fram. Vädringen genomfördes med en wash, samt att spraya brunt innan jag provade mig fram med olika mängder av torrpastellkritor.




Helt enligt vadet ställdes den ut på 08 Open 2016. Visserligen gick den ganska spårlöst förbi i resultatlistorna, men vad gjorde det? Kul var det att prova på, och det är inte osannolikt att det blir fler liknande vidunder i framtiden. 


Mikojan-Gurevitj MiG-15UTI, Trumpeter 1/48 (2016)


När min finska tvåsitsiga MiG-21:a var klar återstod några veckor till 08 Open 2016. Inspirerad av temat, rotade jag fram Trumpeters MiG-15UTI som inhandlats för ett par år sedan. Tanken var redan då att bygga den finsk, men först i år släppte SBS Models en uppsättning dekaler som gjorde bygget betydligt enklare.


Modellen är äldre än Trumpeters MiG-21UM, vilket märks. Ändå har den sina klara fördelar. Märkligt nog är den ganska enkel att bygga - detta trots att det inte är mycket som passar utan lite finslipning. Men lite trimning av delarna löser det mesta och så värst mycket spackel gick inte åt. En komplett motor följer med - hela bakpartiet är möjligt att göra löstagbart - men det fick vara för min del. Dock sitter allt på plats där inne, för att allt ska gå att få ihop, men det är inte målat.



Cockpit är lite spartansk, men livades upp med Kuivalainens fotoets. Detta är förmålat, vilket visserligen underlättar mycket, men då det är målat i en lite för skarp färg innebar det att jag tvingades kompromissa på skalenligheten och måla allt i en lite för kraftigt blå. 


Ett klart plus är huven. Tunn och fin och med bra passform. Betydligt bättre än den tjocka huv som följer med 21:an. 




Allt målades med Vallejos finfina nya aluminiumfärger, i lite olika nyanser. Dekalerna var grymt bra, tunna och vältryckta. Funkade hur bra som helst.




Ett trevligt mellanspel som tog runt två veckor. Trots sin ålder rekommenderar jag absolut ett bygge av denna fina, klassiska maskin.






Mikojan-Gurevitj MiG-21UM, Trumpeter 1/48 (2016)


MiG-21 är en favorit och då tvåsitsare och nordiska förebilder är två käpphästar blev det givet att införskaffa Trumpeters MiG-21UM när den släpptes häromåret för att sedan bygga den i finsk kostym. Som så ofta blev den liggandes i bygghögen men i år hamnade den äntligen på byggbordet.



Cockpit är ganska okej detaljerad, dock saknas rutan mellan främre och bakre cockpit. Tittade på olika sätt att lösa detta, men bestämde till slut att låta huven vara stängd. Men mer om det senare.


Hjulhusen är riktigt fina, så det enda som lades till var lite kablage i huvudställsschakten.

Största problemet är nosen. Trumpeter skickar med en inredning till avioniken strax framför huven. Men dels är den felaktig (hör till MiG-21MF) och dels är det nog många med mig som hellre låter luckan vara stängd. Dessvärre är det lättare sagt än gjort, men efter en del slipande fick jag ihop det hela. Tyvärr medförde det att huven inte passade den heller (för bred), så det blev ytterligare en hel del finslipande innan allt satt på plats.


Förutom detta ramlar den ihop rätt smärtfritt. Inga större modifieringar behövs heller för att göra den finsk, det enda jag gjorde var att justera och lägga till några antenner samt byta ut de små fenorna på vingarna.


Allt målades med Gunze 303/304 som bas, dock med lite brunt i det gråbruna. Dekalerna är en mix, lodjuren kommer från SBS MiG-15-ark, kokarderna från Eduards MiG-21bis i 1/144 (som hade de ursprungliga, stora, denna har de pyttesmå 20 cm stora low-viz-kokarderna) och resten kom från dekalarkivet.


Däcken är i gummi, vilket ju är trevligt. Dock är noshjulet i plast, så det gällde att hitta rätt nyans!


Men hur var det med huven då? Jo, när allt var målat upptäckte jag att det hamnat en massa skräp på insidan. Grrr... Så det var bara att försiktigt öppna det hela och göra rent dem. När allt väl var öppet tyckte jag att inredningen ändå var hyfsad nog att motivera nedcabbat. Rutproblematiken som jag nämnde ovan blev då dessvärre en utmaning. Trumpeter har missat proportionerna fram/bak, så om jag satte dit en ruta skulle den hamna fel. Det hela löstes med en kompromiss, jag byggde upp "störtbågen" som delar av cockpitarna och lät bli rutan (som skulle sitta i utrymmet mellan bågen och instrumentpanelen). Bågen behövdes dessutom för att den bakre stödpinnen skulle ha något att vila på.


Men förutom de små irritationsmomenten var det ett trevligt bygge som heller inte tog alltför lång tid.