lördag 18 april 2009

Boeing Vertol 107-II, Hkp 4, Fujimi 1/72 (2009)



Fujimis Vertol KV 107-II är rena drömmen för oss som växte upp med Airfix gamla Vertol. Boxarten av Roy Cross var visserligen bland det läckraste som skådats, men innehållet i ärlighetens namn inget vidare. Men Fujimi har fått till denna vackra skapelse på ett betydligt bättre sätt. Därmed inte sagt att den är lättbyggd, passningen är lite sisådär emellanåt.











Med dekalarket från Flying Colors följer noggranna instruktioner över vad som krävs för att bygga en svensk Hkp 4. Främst handlar det om Deccaradarn på undersida, plus ett hav av antenner.




Hoppade över att inreda kabinen, det syns knappt ändå. Täckte istället fönstren med de nät och rullgardiner som var så vanliga på Hkp 4:orna.







Cockpit fick lite extra detaljering. Om någon undrar varför kroppen redan här är grönmålad, beror det på en korkad idé jag hade att måla kroppshalvorna innan de monterades ihop. Detta för att slippa maskera bubbelfönstren, för att sedan bara kompletteringsmåla där så krävdes (efter slipning och annat). Var och en - i synnerhet de som byggt denna - kan räkna ut att det inte var den mest briljanta av idéer.

Kan istället rekommendera att vänta med monteringen av lastluckan till sist och montera bubbelfönstren med hjälp av en lång sticka efter att modellen är målad. Lite pilligt, men det funkar. Tro mig, eftersom jag provade även det då fönstren - förstås - ramlade ur efter ett oförsiktigt lyft.




Vet inte om brandsläckaren och livbåten(?) fanns även på FV:s maskiner, hittade bara detaljbilder från Marinens. Å andra sidan livar de upp rätt bra.



Målning och vädring
Kroppen är airbrushad med Gunze (309), bortsett från rotorbladen som är målade på gammalt hederligt vis med pensel. Allt är försiktigt vädrat med Tamiyas vädringsset.



Dekaler
Arket kommer alltså från Flying Colors och många dekaler är det. Kvaliteten är rätt OK, men när dekalerna blöttes uppstod en märklig hinna, ungefär som potatismjöl blandat med vatten. Varje dekal fick därför tvättas av. Färgpassningen är inte helt klockren, vilket främst syns på dayglowfälten på nosen som väl borde klippts rent bättre än vad jag gjorde.



Förebilden
Vertol 107 har alltid betytt lite extra för mig. I barndomen, i mitten av 70-talet, bodde jag i Tuve på Hisingen. Min bästa kompis bodde inne på Sävefältet (fd F 9), eftersom pappan var mekaniker på Marinens Hkp 4. Jag var ofta där och lekte, och även om vi hade order att hålla oss borta från startbanorna, hände det mer än en gång att vi smög oss iväg och tjuvtittade på när helikoptrarna landade. Jag fick också titta in i en av helikoptrarna, så begripligt nog var just Vertolen favoriten hemma på byggbordet under några år.

Just denna kärra har inget med Säve att göra, den hörde till Flygvapnet och var baserad på F 21 i Luleå. När FV fick sina Hkp 10, överfördes den däremot till Marinen och flyger alltjämt, numera för Försvarets Helikopterflottilj.

Edit 2013Modellen har ju hängt med i några år. Eftersom jag hade ett litet bananhelikoptertema på 08 Open 203, tog jag med den trots åldern. Till min glädje belönades den med ett hedersomnämnande i klassen för helikoptrar. En äldre modell har jag aldrig vunnit pris med!

torsdag 16 april 2009

Fiat CR 42, J 11, Italeri 1/72 (2008)



Här ett av mina sommarbyggen från juli 2008. Den lilla Fiaten är en trevlig bekantskap som jag rekommenderar varmt. Enda kruxet är motorkåpan som är lite pillig, i övrigt bygger den sig själv. Att få dit övervingen när allt är målat är också lite lurigt, men vad vore denna underbara hobby utan utmaningar?


Bilder från bygget. Cockpiten har en helt OK detaljnivå för att vara 1/72.


Byggsatsens "bälten" bestod av en dekal, så de har jag gjort själv med tidningspapper och en tunn ståltråd.



Samma ståltråd, fast rödmålad, fick utgöra den hyfsat synliga röda slang som finns på J11-motorn.




Färger och vädringDet här var första gången jag gav mig på att måla annat än släta ytor och maskerat kamouflage typ J30/33. Trettonde sprutmålningen någonsin blev inget olyckstal, visst finns skavanker och visst är duttarna på flygkroppen i största laget, men på det stora hela är jag nöjd. Vädringen blev väldigt sparsam, J 11:orna flög ju inte särskilt länge innan de kasserades i slutet av kriget. Färgerna är Gunze som vanligt.



Dekaler

Dekalerna är från Flying Colors, dock inte J11-arket, utan ett hopplock av olika ark. Bonzo kommer från ett gammalt Specialtryckark medan den blå cirkeln är egen (Specialtrycks var nästan turkos).



ByggtidJuli 2008.



Förebilden

F 9-23 flögs fram till krigsslutet då den överlämnades till en yrkesskola för flygmekaniker i Majorna i Göteborg.


Edit 2014: Hösten 2014 fick denna veteran i min samling äntligen följa med på tävling, C4 Open i Malmö. Och till min förvåning fick den med sig ett silver, vilket gör den till den äldsta prisbelönta modell jag har byggt! Även om det skedde långt senare, men den som väntar på något gott...