Supermarine Spitfire PR.Mk. XIX, S 31, Airfix 1/48 (2017)

Spitfire är (förstås) en ständig favorit. Möjligen kan jag ha byggt fler Draken, men det är tveksamt. Troligen är det denna brittiska skönhet som ligger på nummer ett på min bygg-maratonlista. Och ändå känns det som om man alltid vill bygga en till så snart man är klar. Att den dessutom går att göra svensk gör ju dessutom knappast saken sämre!

Jag hade laddat upp i många år för att konvertera Academys Mk. XIV till en S 31 när Airfix plötsligt gav ut en som gick att bygga rakt ur lådan. Och då Airfix och Spitfire är nästan synonymt var det bara att tacka och ta emot! Ingen kan sina Spits så som Airfix, så att formerna är korrekta är nästan onödigt att kolla. Dessutom fanns svenska dekaler i lådan, men då dessa inte är helt korrekta, byttes de ut mot ett suveränt ark från Moose Republic Decals.

Allt målades med Xtracrylics PRU Blue. En suverän färg, enda problemet var att när jag hade tömt den ena burken, hade den andra en något annorlunda nyans... Så istället för kompletterande bättringsmålning blev det till att måla om rubbet. Lyckligtvis är målningsschemat inte alltför komplicerat!

Interiören är utsökt och döljs tyvärr när allt byggs ihop. Men en del går att skönja ur den öppna huven och kameraluckan. Enda problemet var att jag - mot bättre vetande, avstod från Airfix grundkonstruktion för öppen huv. De skickar med en del där allt är ihopgjutet. Jag har testat den tidigare, på deras Mk.XII, men var inte helt nöjd och hade dessutom läst att man kunde använda den lösa huvdelen trots allt. Vilket man inte kunde... Den passade inte. Lyckligtvis hade jag en vacumhuv liggandes, så det hela löste sig, faktiskt till det bättre,

Lådans hjul ersattes med resinhjul från Eduard. Förutom rätt antal ekrar har de mönster, vilket är bättre än lådans släta, femekrade hjul.

Sammanfattningsvis ett mycket trevligt bygge av en riktig klassiker!

Vickers Supermarine Spitfire PR Mk XIX, S 31, Airfix, 1/72 (2011)

Airfix relativt nya Spaningsspitfire är en trevlig modell som är mycket lättbyggd och med bra passform. Cockpiten är visserligen rätt spartansk, men det är inte mycket som syns i den här lilla skalan.













Petade in lite extra detaljer i hjulbrunnarna, annars är den byggd rakt ur lådan.



'










Airfix djupa panellinjer är ju inte helt lyckade i den här lilla skalan. För att få bort den värsta leksakskänslan spacklade jag hela modellen med vanligt vattenlösligt latex-snickerispackel och torkade sedan av med en rätt fuktig trasa. Resultatet blev att panellinjerna fanns kvar, fast i betydligt grundare skick. Inte en perfekt lösning (de är fortfarande rätt breda), men resultatet blev ändå betydligt bättre än om jag inte hade gjort något alls.

Den är målad med Xtracrylics PRU Blue. Första gången med Xtracrylics, men jag måste säga att det var en trevlig färg som jag gärna använder igen.

Hade tänkt använda Flying Colors gamla Spitfireark, men tyvärr var mitt ark i rätt dåligt skick. Dessutom är färgen på kronmärkena inte helt rätt. Just kronmärkena är ju ett problem på Spitfire, eftersom de inte följer de normala storlekarna. Men jag löste problemet genom att använda Flying Colors kronmärkesark i 1/48. Där fanns storlekar som passade i stort sett perfekt. Ibland har man tur!













Även siffrorna kommer från Flying Colors, resten av dekalerna är ur arkivet. Sörmlandsgriparna är dock från Spitfirearket. Allt lackades sedan med Oceanlack för att få till den riktigt blanka känslan som S 31:orna hade - åtminstone i början. Att få det blankt är inte lätt, jag är grymt imponerad av alla bilbyggare!!!













Som sagt, en trevlig liten modell som jag gärna rekommenderar. För den som vill detaljera mer än jag, finns en resincockpit och dito huv från Pavla. Men som sagt, det blir rätt smått.

Vickers Supermarine Spitfire PR Mk XIX, S 31, Daedalus, 1/72 (2009)

Inte helt lättbyggd, men - vad jag kan se - klockren i formerna. Fujimis hade väl varit enklare, alternativt att vänta in Airfix. Men vem har sagt att modellbygge ska vara enkelt? Ett kul bygge var det hursomhelst.

Passformen är verkligen ömsom vin, ömsom vatten. Kroppshalvor och den tudelade motorhuven glider ihop lydigt och fint, medan vingen först inte ens tycks höra ihop med resten av byggsatsen. Men efter mycket spackel och slipning, gick även det att få ihop. Detaljeringen är överraskande bra, även om delar av cockpit behöver scratchbyggas.

Fina panellinjer och snygg detaljering av kroppen ger många plus. Minus däremot till att tillverkaren helt missat de nedåtriktade kamerorna. Möjligen kan det vara en teknisk fråga, de kan inte vara helt lätta att få till mitt i gjutskarven.

Landställ, avgasrör och propellerblad i vitmetall. Min första erfarenhet av det materialet, så det var lite ovant men blev ändå hyfsat till slut.

Målning och vädring
Allt målades i en blandning som utgick från Gunze H56. Vädringen var i stort sett obefintlig, jag har gjort den som relativt nyanländ.

DekalerDekalerna kommer från Flying Colors ark. Sköra, men snygga. Enda problemet är att individsiffrorna är vita, inte gula. De är ersatta av andra FC-siffror, som tyvärr har en annan (visserligen mer korrekt) gul nyans än den något blekgula på Spitfirearket. Olika gula färger ser lite trist ut, men jag hittade ingen annan utväg eftersom kronmärkena ju inte är i normalt format och därmed svårutbytta.

Förebilden
31031 kom till Sverige efter kriget och flögs på F 11 en bit in på 50-talet då den - i likhet med alla svenska Spitfire - ersattes av S 29C Tunnan.