Saab J 35Ö Mk II Draken, Hasegawa 1/48 (2017)

Ännu en Draken i samlingen. Den här gången en österrikare, i det slutliga utförandet med dansk fentopp och stjärtkon. Och kanske i det snyggaste av alla Drakenkamouflage, jag gillar skarpt kontrasten mellan de tre grå nyanserna och de klarröda siffrorna.

Körde Aires cockpit denna gång, för omväxlings skull i den grå nyans som österrikarna hade. Färgen är lite väl ljus på bilderna, den syns bättre på bilder längre ner.

Cockpiten saknar korrekt sikte och registerkamera, så de fick scratchas. Lade även till de ribbor under framrutan som saknas.

Hjulhusen fick lite extra detaljer...

...precis som ställen. De österrikiska är de gröna, de vita hör till min danska F-35 som jag parallellbyggde.

Allt målades med Gunzefärger. Dekalerna är ur lådan, tryckta av Cartograf och riktigt fina. Dayglowen är klockren, mycket bättre än bilderna visar. Jag kompletterade även med några småtexter som saknas på arket.

Förebilden är hämtad från hur de såg ut på sluttampen, så det fick bli ganska så ordentligt vädrat. 

Cockpiten med stol och andra detaljer från Aires. Pitotrör från Master.

Jag kompletterade även med ett litet ljusblått emblem på fenans vänstersida som hämtades från Eduards Drakenutgåva och som en vänlig byggkollega skickade till mig.

Riktigt bra blev det, om jag får säga det själv. Det här är nog en av de modeller som jag är allra mest nöjd med! Vilket var extra roligt när det är en så kär förebild. Modellen tog hem ett silver på AIM i Göteborg 2017.

Och det blir förstås fler Drakar. Har fem-sex stycken liggandes. På idéstadiet finns en svensk grå, en finsk, en svensk D, eventuellt omålad, en riktigt resintung S 35E, en SK 35 och prototypen... Ja, idéer saknas inte. Men man kan aldrig få nog av Drakar!

Saab A 36, Broplan 1/72 (2017)

Här kommer en riktigt udda fågel, en skapelse som aldrig blev av. Det handlar om den mystiska "36" mellan Saab 35 Draken och Saab 37 Viggen, den nedlagda atombombaren A 36. Projektet inleddes i början av femtiotalet men lades ner ungefär tio år senare då kostnaderna skulle blivit alltför höga. Dessutom hade Sverige då sagt nej till att utveckla kärnvapen. Saab påbörjade då istället utvecklingen av det som skulle komma att bli Viggen.

Jag byggde en A 38/B3LA för några år sedan. Inspirerad av den drog jag igång en omfattande konvertering som förhoppningsvis skulle resultera i en A 38. Corsair, Delta Dart, F-16 var några av de typer som fick låna delar till projektet. Men just som jag var mitt i det, släppte Broplan en vacumformad modell. Efter en stunds övervägande, hamnade mitt konverteringsprojekt på hyllan och jag gav mig istället på att bygga vacumformat för första gången på trettio år.

Modellen såg ju inte så avancerad ut. Bra för oss som är noviser på vacumformat. Några väldigt grovt tillyxade injektionsdelar följde med. Till slut kom jag inte att använda någon av dem, istället fick skrotlådan länsas på både det ena och det andra.

Cockpit hämtades från Draken i 1/48. I övrigt började jag bygga upp luftkanal, hittade en turbinfläkt från en DC-10 i 1/144 och ett lämpligt utformat nosställsschakt.

Ett lämpligt utblås hittades i skrotlådan och en kvartett fotoetsade luftbromsar - även de från Draken i 1/48 - passade perfekt.

Cockpit byggdes upp som en mix mellan Viggen och Draken. Efter moget övervägande och goda råd, fick det bli en Viggenstol.

Vingarnas undersida hämtade också inspiration från Viggen. Själva modellen gick hyfsat att få ihop. Passformen var okej, och det krävdes inte mer spackel än på många injektionsgjutna modeller. Dock är det alltid klurigt med vacumformat eftersom plasten är så tunn. Inte mycket att slipa på, liksom.

Så var då det mesta klart. Ser det ut som. Men åtskilligt småplock återstod, inte minst den delikata processen att få dit huven på ett snyggt sätt. 

Efter totalt tre byggperioder över fem år blev den äntligen klar. Orken tröt emellanåt, men till sist tog jag mig i kragen och drog på en långspurt till Open 2017.

Målningsmönstret hämtades från ett aldrig utfört alternativt förslag till Viggen. Dekalerna är i huvudsak Moose Republics Lansen-dekaler. F 6 kändes som en lämplig flottilj för en sådan här skapelse, dessutom var det snyggt med emblemet på fenan!

Extratankarna hämtades från F-16 medan en F-14 fick släppa till huvudstället. Nosstället kommer från en Starfighter i 1/48. Radarvarnarna på de yttre vingbalkarna kom från en Airfix Viggen och var i samma stuk som på de första Viggenprototyperna. Slängde även ihop en nödgenerator modell Viggen/Draken.

En udda skapelse blev det. Och det var värt slitet! Det är riktigt kul att ha den här i samlingen! Modellen har dessutom plockat hem två silver, på Open och AIM 2017.

Till sist en bild på en duo som kunde ha varit. Här syns också hur stor A 36:an hade blivit, något större än Viggen och betydligt tyngre.

Och nu blir man ju sugen på att få till en i 1/48 också... Men det får nog vänta ett tag.

Saab F-35 Draken, Hasegawa 1/48 (2017)

De som känner mig som byggare, vet att jag alltid återvänder till mitt favoritobjekt: Draken. En dansk F-35 i 1/48 har stått på att göra-listan länge. Och efter att ha hjälpt Maestro Models med ett konverteringsset, fick jag till slut tummen ur och drog igång bygget.

Modellen byggdes som ett mellanting ur lådan och med extra omsorg. Cockpit fick bli det förstnämnda, med undantag av en scratchad dansk instrumentpanel. Huven skulle ändå vara stängd, så det räckte så här.

I övrigt gick bygget smärtfritt, det skedde parallellt med bygget av min österrikiska Drake. Gjorde de obligatoriska justeringarna (separat inlägg om hur man bygger Hasegawas Drake kommer). Jag utgick från RF-35-utgåvans som innehåller allt man behöver för en dansk F-35 bortsett från balkar och WDNS-nos som kommer från från Maestro Models. Plus några enstaka scratchade detaljer.

Extra guldstjärna till Hasegawa som har koll på att danskarna hade andra fälgar än de svenska! Hjulhus och ställ fick lite extra detaljer.

Modellen målades med Gunze 309, plus en del andra gröna nyanser. De danska 35:orna ser enfärgade ut vid en första anblick, men har blekts lite olika och dessutom bättringsmålats, så egentligen är det ett myller av nyanser.

Den blanka ytan var en utmaning. Men allt fixades med flera lager Johnsons Pledge och massor av polering.

Dekalerna är en mix av lådans, Maestros samt lite överblivet från ett Stoppel-ark. Och för en som bor i Örebroområdet, kändes 019 som ett lämpligt nummer. Om någon nu minns riktnumren...

Mikojan-Gurevitj MiG-21PF, Eduard 1/48 (2017)

Precis innan handlarna plockade ihop på AIM 2017 upptäckte jag till min förskräckelse att jag hade trehundra spänn kvar i plånboken. Ett snabbt besök hos Alfa löste den pinibla situationen och 299 kronor senare var jag ägare av Eduards MiG-21PF. Ännu en i den obyggda kollektionen av dylika, tror att jag har fem stycken nu. Men till skillnad från övriga hamnade den här direkt på byggbordet. Och eftersom detta är en dröm som modell, en ren fröjd att bygga, var den klar några veckor senare, faktiskt flera timmar innan det var dags att packa inför C4...

Det här var Weekend Edition-utgåvan, så inget ets följde med. Lite dumt är att etsdelarna som bara är med i Profipackutgåvorna inte finns i någon annan form. Det gör att vissa delar måste scratchas. En onödig plump i Eduards annars så byggarvänliga protokoll. Exempel är skyddet över huvudet på stolen, sidopanelerna i cockpit och delar av huvudställen.

Eduards MiG-21:or är fantastiskt fina, bland de allra bästa modeller jag byggt överhuvudtaget. Bra passform, smarta lösningar, fin detaljering, smäckra panellinjer, suveräna dekaler... Det finns helt enkelt inte så mycket mer att önska sig!

Inga större problem under bygget i övrigt. Målad med Gunze och Tamiyafärger i - som alltid - en salig blandning.Körde ett lager Tamiya silver på burk innan kamouflaget, en bra grund för chippning. Och det fick bli en DDR-kärra den här gången.

Något pris blev det inte på C4, även om jag är mer nöjd med den här än med den prisbelönta Jak-28:an. Men den är ju inte i närheten av att vara så häftig. Fast en MiG-21 är ändå alltid en MiG-21.

Och det blir fler Eduard-tjugoettor. Har en hög MF, en bis och en PFM liggandes. Modeller man ser fram emot att bygga!

Folland Gnat F.1, Special Hobby 1/72 (2017)

Mitt i allt ryskt slängde jag ihop den här lilla sötnosen. Special Hobbys Gnat i finsk uniform. Inte så mycket att säga om, allt byggdes ur lådan och det mesta passade fint. Ska försöka få till lite fler bilder på den. Hade mycket teknikstrul vid det här bygget, såväl kamera som färgsprutan hade lagt av. Så den här är målad med en gammal Clas Ohlson-spruta och fotad med mobilen.

Tupolev Tu-160, Zvezda 1/144 (2017)

Det har varit mycket ryskt på sistone. Så varför inte fortsätta på den inslagna vägen? På Grevens Glue Galore 2017 somras vann jag Zvezdas Tu-160, en lagom liten kärra i 1/144. Med några veckor kvar till C4 tänkte jag att det kunde vara ett lämpligt bonusbygge. Och med någon dag kvar till avresa, blev den klar. 

Förebilden, som ryssarna kallar "Vita svanen" (i kontrast till NATO:s kodnamn "Blackjack") är en maffig sak, världens största överljudsflygplan och även världens största flygplan med variabel vinggeometri. Den svängbara delen i 1/144 är större än på MiG-23 i 1/48..

Fixade till en fin liten cockpit med instrument och allt. Fullständigt osynligt när allt var klart. Nåja. Det finns där. Jag lovar.

Modellen var inte särskilt lättbyggd. Mycket passade lite halvdant, å andra sidan var det inte så många delar att få dit. Dekalerna var också ganska usla, de fäste dåligt.

"Ivan Jarygin", som planet heter, var för övrigt rysk brottare som tog OS-guld i München 1972 (tack, Wikipedia!). En värdig förebild för denna bjässe. För även om detta är 1/144, innebär det inte att maskinen är liten. Jämför med MiG-21:an i samma skala. Och ett brons på C4 blev det.