Mina byggen stannar ofta av, och så börjar jag med något annat innan jag avslutar dem. Men under 2022 lyckades jag med den för mig ovanliga bedriften att klämma ur mig inte mindre än två byggen som gick från start till mål nästan utan uppehåll. Den ena av dem var Airfix nya De Havilland Vampire. Dock hade jag problem med kameran under bygget, så det får bli enbart bilder på det färdiga resultatet den här gången.
Min modell led lite av den lätt vridna överdelen av kroppen som många vittnat om. Dock inte så farligt, så det hela löstes med hårda klämmor och superlim. Men i övrigt var det ett trevligt bygge av en fin modell. Märkningen är en del av mitt långtidsprojekt att bygga åtminstone så många av F 9:s maskiner som möjligt. Projektet började i 1/72 och kom halvvägs, och är nu uppflyttat en skalstorlek.
Jag lät klaffarna vara i öppet läge. Egentligen inte så mycket för att vara historiskt korrekt (vilket de uppfläkta luftbromsarna är), utan mest för att det var snygg interiör där och för att göra modellen lite mer intressant. Undersidan målades med Mr. Paint, ovansidan fick ett lager av deras aluminium, sedan blev det Gunze ovanpå det för att kunna chippa. Förebilden var rätt så muggig.
Bygget var i stort sett rakt ur lådan, rätt vingspetsar finns med trots att lådan är F.3-modellen. Störst problem var positionsljusen till de avklippta vingspetsarna som inte passade för fem öre. Märkligt nog, när passformen i övrigt var riktigt bra. Stolen fick ett stoppat ryggstöd och bälten.
Dekalerna är Moose Republics fina ark som passade utmärkt trots att det inte var anpassat för just denna modellen. Det gula fältet bakom den röda djävulen bättrades på lite i bakkanten för att få till en mer sprayad känsla.
Om du tänker bygga den här, ta i ordentligt med nosvikt. Jag proppade in så mycket jag fick plats med, men lik förbenat var det ren tur att den tippade rätt när huven kom på plats…
