De Havilland Mosquito PR.Mk.XVI, Airfix 1/48 (2020)

Här kommer det som var 2020 års första sommarbygge. Och det är en modell som verkligen legat till sig i stashen, jag köpte den och några till 2006 i en leksaksaffär som skulle lägga ner. Det var när jag börjat fundera på att ta upp hobbyn igen, och resten av inköpen fick bli inkörsporten till återkomsten. Mosquiton däremot, blev liggandes. Genom åren har den varit på väg att landa på byggbordet otaliga gånger, och haft ungefär lika många märkningar i min fantasi. Men plötsligt var det tydligen dags (jag undrar alltid var det är som styr mina beslut om vad jag ska bygga. Inte är det då rationella beslut...).

Cockpit blev rakt ur lådan, med enklare bälten av tejp. Misstänkte att inget kommer att synas, och jag kan säga att det var en helt korrekt bedömning. Så titta noga här, genom den tjocka huven och alla dess ribbor syns definitivt ingenting...

Ja, åldern är ju ett kapitel för sig. I grunden är detta Airfix gamla FB. VI från sent sjuttiotal. Någon gång på nittiotalet lade man till delar för fotospanaren PR. XVI. Eftersom den ursprungliga modellen inte alls var planerad för detta, skickar man med rubbet till den, plus de nya delarna - och de nya delarna är inte få. Kropp, huv, motorer, vingarnas ovansida, delar av cockpit är nya. Så det här är alltså inte själva modellen, utan delarna som blev över...

Modellen har rätt många år på nacken, men gick ihop rätt bra. Lite meck att få rätt vinkel på vingarna, men annars funkade det mesta. Och är det sommarbygge, sker det förstås på verandan!

Propellrar och spinners kommer från Tamiyas låda, de blev över från mitt J 30-bygge. Resten är rakt ur lådan. Jag målade allt med Xtracrylics finfina PRU Blue. 

Den som vill bygga en sådan här ska förstås välja Tamiya. Men Airfixen har sina ljusa sidor, lite mer grovhuggen, men ändå rätt okej.

Lådans dekaler var rätt usla, så jag fick plocka ihop märkningen i dekalarkivet.

Trots allt finns en hel del fina detaljer på den här modellen. 

Huven var ett kapitel för sig. Byggde upp "ribborna" under, (syns om man tittar noga...), men dels passade den dåligt - de separata sidorutorna passar inte alls särskilt bra, dels var den ett helsicke att maskera - inte bara det bubbliga, utan alla små rutor, dels var den som sagt så tjock att nästan inget syns. Så maskeringen misslyckades, färg letade sig in och jag fick plocka fram den gamla hederliga penseln och stadiga handen och lösa målningen av ramarna the good old fashioned way.

Men ett kul bygge var det, trots alla modellens tillkortakommanden. Och det var verkligen på tiden att den blev byggd! 

J 30 De Havilland Mosquito Mk. XIX, Tamiya 1/48 (2010)

Jag sjunker allt djupare ner i 1/48-träsket... Här Tamiyas fantastiskt fina Mosquito som jag hittade i en leksaksaffär. Antagligen ett av de sista fynden man kan göra på sådana ställen.

Trots hundratals modeller genom åren och åtminstone ett sextiotal som vuxen byggare var det här min första stora Tamiya. Märklig känsla, ovant när allt passar klockrent och detaljeringen är så bra att inget finns att tillägga!

Svårt med färgåtergivningen på bilderna, den här från hobbyrummet ger en bättre bild av hur färgerna ser ut.

Cockpiten är en fröjd att montera. Tyvärr syns alltför lite genom huven. Jag kompletterade med de ramar som sitter innanför glaset, det gjorde mycket för helhetsintrycket. Huven kommer från Paragon eftersom originalhuven saknar "bubblan" på vänstersidan.

I övrigt är det mesta ur lådan. Passformen är en fröjd, bara att bygga på. Här behövdes nästan inget spackel alls!

Detaljeringen är också klockren. Ett av få tillägg är "nätet" framför det lilla luftintaget på motorns undersida.

De fyrbladiga propellrarna (som satt på de svenska Mosquitos) och spinners kommer även de från Paragon.

Målad med Gunze H335 och H73. När jag maskerade, lade jag tunn sytråd strax under maskeringstejpens ytterkant. Resultatet blev en känsla av att färgen är spraymålad, vilket stämmer bra med originalet. Det här var första gången jag provade tekniken och resultatet blev över förväntan!

Dekalerna är en blandning av Flying Colors (kronmärken), lådans (småtexter, på tidiga J 30 satt de engelska texterna kvar) och egna. Röd I var för övrigt en av få som hade gul flottiljsiffra istället för svart.



Röd I, 30009, var en av de först levererade J 30 som kom till F 1 i Västerås efter krigsslutet. Flygplanet hade tidigare tjänstgjort i Royal Air Force under kriget. Många J 30 havererade, men Röd I var en av de som gjorde tjänst i flygvapnet innan det kasserades några år in på femtiotalet. Radarutrustningen i J 30-planen monterades då ur och installerades i den nya J 33 Venom som ersatte som nattjaktsflygplan.

På dörren sitter en fladdermus vid fullmåne, flottiljemblemet för 1.div F 1.