måndag 20 juli 2015

Saab J 35J Draken, Hasegawa 1/48 (2015)


Att bygga en riktigt väderbiten Drake har varit en idé som jag haft ända sedan Hasegawa gav ut sin finfina trettiofemma i 1/48. Den skulle naturligtvis även vara hyperdetaljerad, så alla nödvändiga tillbehör införskaffades. Bygget påbörjades redan 2009, men stannade snart av då jag råkade ut för det som i modellbyggarkretsar kallas Advanced Modellers Syndrome. Jag hade helt enkelt så stora ambitioner att bygget blev för stort. Så det hela stannade av - ja, den första ligger fortfarande i stort sett obyggd i ett skåp.


Sommaren 2012 försökte jag igen. Ny modell och nya tillbehör köptes och bygget kom igång. Cockpit och hjulbrunnar kom från från Aires, liksom utblås och roder. Dessutom köpte jag Eduards stege.
Nu kom bygget i alla fall ända fram till grundmålningen innan allt avstannade ännu en gång. Men vintern 2014 tog jag mig i kragen och gjorde klart det hela. En lång resa, men resultatet är värt det. I mina egna ögon är detta den bästa modellen jag byggt hittills.



Målningen genomfördes med en uppsjö av tekniker. Saltmetoden, pre- och postshading bland annat. Jag använde även fint sandpapper och slipade fram underliggande färglager. På IPMS Stockholms forum finns en byggtråd med bilder från målningen. Klicka här för att komma dit.



Även luftintagen fick ordentlig vädring. Först grundmålade i en glasfiberliknande färg, sedan målade med grått och ett stänk av silver som delvis slipades bort med fint sandpapper.


Jag hade en hel del fotoets kvar från det första, icke avslutade, bygget som kom väl till pass.


Till målningen användes en uppsjö av färger. Den gröna är framför allt Gunze Olive Drab H52 blandad med Gunze ljusgrå H337 och lite olivgrön H309. Den blå däremot är en hel massa olika nyanser, i botten finns Navy blue H54 och Midnight Blue H55, upplättad med samma ljusgrå som till det gröna. Men dessutom har jag blandat i en del turkos färg. Nos och stjärtkon var ommålade på originalet och är därför betydligt mindre väderbitna än övriga maskinen. Dekalerna kom delvis från lådan, men kronmärken byttes ut mot Flying Colors och siffrorna kom från RBD Decals medan lite småtexter hämtades ur dekalarkivet. Vildsvinet på fenans högra sida kom från Eurodecals.


Den överblivna etsen kom även väl till pass när ställ och balkar skulle detaljeras. Undersidan är riktigt nedsmutsad, men det är gjort efter förebild - de sista Drakarna såg verkligen bedrövliga ut.




Summan av ett långt bygge som både kostade mycket tid och pengar. Men det var värt allt jobb. Själv tycker jag att detta är den bästa modell jag någonsin byggt. Till min glädje belönades den med en klasseger i jetflyg 1/48 på 08 Open 2015 och tilldelades dessutom Generalen för Flygvapnets hederspris för bästa modell av en svensk förebild - vilket faktiskt var andra gången jag tog hem det priset (förra gången var med min Lansen 2012). Dessutom vann den motsvarande klass vid Art in Miniature i Göteborg samma år.


Men tro inte att jag avslutat min romans med väderbitna Drakar bara för detta. Det finns massor av lockande objekt kvar! :)

Mirage IIIE, Kinetic 1/48 (2015)


En av mina absoluta seriefavoriter under sjuttiotalet var Jean-Michel Charliers och Asterix-tecknaren Albert Uderzos "Jaktfalkarna". Spännande äventyr runtom i världen där huvudpersonerna kapten Tanguy och löjtnant Laverdure flög i vackert aluminiumblanka och röddekorerade Mirage IIIC, och senare även E. Jag hade redan byggt Eduards IIIC i lite mer modern, gråtrist tappning (läs mer om den här), men när Kinetic släppte sin IIIE med detta dekalalternativ gick den bara inte att motstå. Inte ens min fobi för aluminiumblanka maskiner kunde hindra mig denna gång!  


Kinetics modell ser finfin ut i lådan. Men sedan börjar problemen. Instruktionerna ser bra ut, men är riktigt usla. Fel siffror, delar som saknas och framför allt en enorm otydlighet i hur grejerna ska sitta. Dessutom anges vissa delar som "optional" utan att tala om vad som gäller. På pluskontot finns skaplig detaljering och ett briljant dekalark designat Syhart och tryckt av Cartograf.


Grundmodellen används till en rad olika versioner av Mirager och olika israeliska varianter. Det gör att man i vissa fall kompromissat med vad som är en logisk nedbrytning av delar. Detta kombinerat med bristande passform och en inte helt hundraprocentig gjutning gör att byggaren drabbas av återkommande huvudvärk under byggets gång

Nåväl, till slut gick den ihop och det var dags för målning. Jag beundrar ofta kollegors fina aluminiummålning, men är ingen vän av Alclad. Dels eftersom jag ogillar lösningsmedelsbaserade färger, men framför allt då jag tycker att de blir för blanka. Originalen är oftast betydligt mattare än dessa vackra modeller. Men Mirage är ett undantag. De måste ha polerats friskt, för alla bilder jag ser visar vackert blänkande maskiner. Vad göra för en Alclad-bojkottare?


Lösningen blev Tamiyas AS-12 Gloss Aluminium på sprayburk. Hela modellen fick ett par lager av denna innan utvalda paneler maskades och målades med Xtracrylics Silver i olika blandningar med svart och vitt. Resultatet blev faktiskt över förväntan!


En överbliven stege från Eduards Mirage piggade upp färgprakten ytterligare. Och dekalerna var som sagt ljuvliga!


Modellen har fått en del kritik, men är också värd att hyllas. Med allt sagt om bristande passform och annat, är detaljeringen som sagt riktigt fin. Under bygget längtade jag ofta till Eduards Mirage, men när den här var klar ställde jag dem bredvid varandra och såg då att Kineticen kändes vassare i det mesta.





Till sist behöver det väl knappast tilläggas att detta är ett av världens vackraste flygplan alla kategorier. Marcel Dassault lär ha sagt att flygplan måste vara vackra för att kunna flyga bra. Mirage lever verkligen upp till hans ord!



Citroën 2CV6, Heller 1/24 (2015)


En bil?!? Vad är nu detta? Egentligen är det inte så konstigt som man kan tro. Dels har jag en liten förtjusning för bilar, dels har jag en mångårig kärlek till franska bilar i allmänhet och Citroën i synnerhet, ett märke som jag kört sedan 1989. Dock har jag aldrig ägt någon Lillcittra, 2CV, men när jag fick möjlighet att köra en för några år sedan blev jag stormförtjust och inhandlade omedelbart en egen - fast i 1/24...


Modellen blev dock liggandes, men i våras råkade jag ut för en utmaning från en pansarbyggande kollega. "Bygg den här militärbilen till nästa års Open, så slipper du betala den". Utmaningen var antagen! Men jag måste ju testa lite att bygga annat än flygande ting. Så fram med Cittran!


Hellers modell kom 1991 och är hyfsat moden. Formerna är korrekta och detaljeringen hyfsad. Min enda modifiering var att skulptera fram stänkskydden på framskärmarna, här hade Heller bara låtit skärmarna fortsätta utan någon kant.


Motorhuven passade lite sådär, så jag beslöt mig för att visserligen måla motorn i träningssyfte, men att låta huven vara stängd. Bra träning inför kommande projekt.


 Citroën- och 2CV6-märkena på bakluckan var både för stora och i fel typsnitt och ersattes med egentillverkade dekaler.


 Allt målades med Tamiyas Park Green på sprayburk. Resultatet blev överraskande bra!


Någon kan invända att den ser väldigt välvårdad ut. Och efter att ha varit på Korsika i somras och sett bruks-2CV, var jag böjd att hålla med. Men några veckor senare snubblade jag in på en entusiastträff i Sverige och såg då minitiöst välskötta exemplar - som detta. Dessutom är den inte så gammal som den ser ut, detta är troligen en 84:a eller liknande.



Det hela var ett riktigt roligt bygge och det blir garanterat fler bilar i framtiden. Några ligger redan på hyllan hemma, bland annat Hellers sprillans nya Renault 4 - en bil som jag faktiskt ägt ett exemplar av. Dessutom inhandlades just Tamiyas Lillcittra. Och senare i år ger Ebbro ut den legendariska Paddan, Citroën DS...


J 26, North American P-51B Mustang, Revell 1/144 (2014)


Eduards 1/144:or är briljanta. Det kan man inte säga om Revells Mustang (även om jag vet att Revell gjort fina 144:or också). Bedrövlig passform och rätt som det var hade man slipat rakt igenom plasten... Men till slut gick den att få ihop också.





Mikojan-Gurevitj MiG-21MF x 2, Eduard 1/144 (2014)


























Eduard har givit ut en serie modeller i 1/144. Som alltid med Eduard är kvaliteten briljant, även i detta lilla format. Två modeller följer med i varje låda och i mitt fall blev det en liten tjeckoslovak från åttiotalet med hajkäft, plus den lilla specialmålade nittiotalsslovaken som kallades "Milka" av teknikerna då man tyckte att den såg ut som en kossa! Först slovaken:


Och här kommer tjecken. Som sagt, briljant detaljering för den lilla skalan. Lite trixigt att maskera, men å andra sidan var det ju inga stora ytor.