Den som har lite koll på mitt byggande vet att jag är svag för det väderbitna. Och är man som jag och en gång har fått syn på en dansk Starfighter, ja, då är man förlorad. Måste bara bygga!
Ja, sedan ska det ju bli av också... Men här är den äntligen. Ett av de roligaste målningsjobben någonsin!
Modellen är Hasegawas finfina TF-104G. Den finns visserligen i en utgåva med danska dekaler, men den är utgången sedan ett par år. Så jag fick köpa den tysk/italienska och komplettera med dekaler från Stoppel i Köpenhamn. De är snygga och funkar riktigt bra, men är inte helt hundra i trycket. Men de fick duga.
Cockpiten blev rakt ur lådan plus bälten. Vilket inte är det sämsta, här finns gott om detaljer att gotta sig i. Tur det, för även om huven skulle vara stängd, är det mycket som syns genom de stora glasytorna.
Och så var det målningen då... Allt grundmålades med gult, för att det gula skulle kunna lysa igenom den slitna färgen, precis som på originalet. Så värst svårt var det egentligen inte, svårast var nästan att inte ta i ordentligt.
Dekalerna tonades ner något med rejält utspädd ljusgrå. De tunna och fina huvarna doppades förstås i Johnsons Pledge, och blev rejält genomskinliga.
De danska tvåsitsarna var för det mesta kanadensiskbyggda CF-104D. Skillnaderna mot TF-104G är små, några bulor (radarvarnare?) vid utblåset och diverse antenner. Egentligen även hjul och luckor, men dessa byttes ut mot samma modell som de amerikanska, dvs sådana som fanns med i lådan. Tur för oss modellbyggare att de gjorde så...
En annan detalj var de små positionsljusen på bakkroppen som var annorlunda mot de amerikanska, infällda, ljusen.
Modellen är briljant, fin detaljering och utmärkt passform. Egentligen inga svårigheter alls, så den rekommenderas varmt.
Tja, så mycket mer finns väl inte att säga. Förutom att jag gärna bygger fler slitna danskar. Draken, förstås. Men även F-100, vore något det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar