Interiör med hemkörda bälten. Tanken var att köra med stängd huv, men även dessa planer fick ändras...
Vingarnas panellinjer fick delvis spacklas igen för att motsvara verkligheten. Men hur var det nu med målningen? Jo, undersidan gick bra, men när det kom till Mr Paints tolkning av den svenska olivgrön 325, visade det sig att den nästan var brun. Så det fick bli att ta till mitt gamla hederliga 325-recept: Gunze 309.
Jag lyckades slarva bort den ena flapsen, så det fick bli att investera i ett nytt par från Quickboost. Dekalerna är förstås Moose Republics finfina, som t o m fixade det rejält uppstickande gångjärnet precis under vingarnas kronmärken. Visst gick det åt massor av Micro Sol, men änd imponerande.
Och hur var det då med den öppna huven? Jo, det visade sig att - ovanligt nog för en Tamiya - huven inte passade ordentligt, det blev en liten glipa mellan frontruta och huv. Så trots den bristande detaljeringen fick det bli nedcabbat.
Det här var tänkt som ett litet snabbt mellanbygge. Trots det tog det över två år från att jag började bygga till jag äntligen tog mig i kragen och avslutade den. Själva byggtiden var däremot inte så lång, så när som på huven var passformen av sedvanlig Tamiyakvalitet. Men med tanke på att det var ett bygge utan större ambitioner, kom ett hedersomnämnade vid AIM 2019 som en överraskning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar