torsdag 3 september 2015

Westland Wessex HU.5, Italeri 1/48 (2015)


En av mina bröder som är mer inne på RC-flyg hörde i somras av sig. Han skulle göra en beställning från USA, och företaget, som även sålde plastmodeller, hade storrea på Italeri. Svårt att motstå, förstås. Så äntligen blev det av att köpa den där Wessexen som jag sneglat så länge på.


Helikoptrar är ett kapitel för sig. Jag är väldigt förtjust i dem, men luras alltid att tro att det ska gå snabbt att bygga. Inga vingar, inga hjulhus, vad kan egentligen ta tid...?


Svaret är: Massor av annat. Förutom ett hav av antenner (dock inte så mycket på just den här) och allehanda småprylar får man inte bara en cockpit utan en hel kabin på köpet. Men det är en kul utmaning. Detaljnivån är acceptabel, inte mer. Stolarna lite grovt tillyxade, både i kabin och cockpit, men ett tjusigt golv och fint tak. Dessvärre har Italeri helt glömt att cockpitens undersida även är tak i kabinen. Den är nämligen helt odetaljerad och ser väldigt mycket ut som just en baksida. Jag valde att låta det vara, få kommer nog att se modellen snett underifrån. 


Passformen är helt okej, med ett undantag: Nosen. Den är ett femdelat tredimensionellt pussel som är anpassat för flera olika versioner. Dessvärre innebär det att passformen är under all kritik. Inte heller vindrutan passar särskilt bra. Men lite spackel och slipning löste det hela. Extra plus för nätet som följer med till luftintaget i nosen.


Sedan var det dags att måla. Här har Italeri valt att illustrera den ljusare färgen, det grå, med mörkgrått och den mörkare, det gröna, med ljusgrått. Som gjort för att man ska råka ut för detta:

Det vill säga: Först maska alltihop för att sedan upptäcka att allt är spegelvänt. Bara att slita bort allt och börja på nytt. Suck!

 Annars var det mesta ganska smärtfritt. Jag lyckades slarva bort vinschen och fick bygga en ny. Men det gjorde inget, den nya blev nog bättre än den gamla. Lite kablage vid vinschen piggade också upp.



Dekalerna var okej, det största kruxet var att flera av dem var en aning för stora. "Danger"-dekalen på fenan fick till exempel kortas 3-4 millimeter! Det värsta var dock serienumret. Inte nog med att nian ser ut som något från förskolan, serienumret är dessutom fel. XV719 är visserligen en Wessex, men en helt annan version. 


Lyckligtvis fanns både bokstäver och siffror i lådan med överblivna dekaler. Det fick bli XS517 istället. Det gjorde också att jokern på fenan ersattes av ruter (under en period hade den även spader på fenan, men lat som jag var föredrog jag att fixa till ruter...)


En annan utmaning var de dubbla antenntrådarna som täcker 2/3 av kroppen. Modellen är inte direkt lätt att hantera.


Allt målades med Tamiya XF-83 Medium Sea Grey och Gunze H330 Dark Green. Egentligen föredrar jag Gunze, men deras MSG är för blå i mina ögon.

 Pluskontot innehåller ändå en hel del, inte minst de realistiskt hängande rotorbladen.


Som sagt, det är kul med helikoptrar. Och någon gång vore det kul med en mer färgglad Wessex.
Det finns ju både röda och gula och andra varianter, så varför inte? Modellen tog för övrigt hem helikopterklasserna på Art in Miniature i Göteborg 2015 och på 08 Open 2016.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar