De Havilland Mosquito PR.Mk.XVI, Airfix 1/48 (2020)

Här kommer det som var 2020 års första sommarbygge. Och det är en modell som verkligen legat till sig i stashen, jag köpte den och några till 2006 i en leksaksaffär som skulle lägga ner. Det var när jag börjat fundera på att ta upp hobbyn igen, och resten av inköpen fick bli inkörsporten till återkomsten. Mosquiton däremot, blev liggandes. Genom åren har den varit på väg att landa på byggbordet otaliga gånger, och haft ungefär lika många märkningar i min fantasi. Men plötsligt var det tydligen dags (jag undrar alltid var det är som styr mina beslut om vad jag ska bygga. Inte är det då rationella beslut...).

Cockpit blev rakt ur lådan, med enklare bälten av tejp. Misstänkte att inget kommer att synas, och jag kan säga att det var en helt korrekt bedömning. Så titta noga här, genom den tjocka huven och alla dess ribbor syns definitivt ingenting...

Ja, åldern är ju ett kapitel för sig. I grunden är detta Airfix gamla FB. VI från sent sjuttiotal. Någon gång på nittiotalet lade man till delar för fotospanaren PR. XVI. Eftersom den ursprungliga modellen inte alls var planerad för detta, skickar man med rubbet till den, plus de nya delarna - och de nya delarna är inte få. Kropp, huv, motorer, vingarnas ovansida, delar av cockpit är nya. Så det här är alltså inte själva modellen, utan delarna som blev över...

Modellen har rätt många år på nacken, men gick ihop rätt bra. Lite meck att få rätt vinkel på vingarna, men annars funkade det mesta. Och är det sommarbygge, sker det förstås på verandan!

Propellrar och spinners kommer från Tamiyas låda, de blev över från mitt J 30-bygge. Resten är rakt ur lådan. Jag målade allt med Xtracrylics finfina PRU Blue. 

Den som vill bygga en sådan här ska förstås välja Tamiya. Men Airfixen har sina ljusa sidor, lite mer grovhuggen, men ändå rätt okej.

Lådans dekaler var rätt usla, så jag fick plocka ihop märkningen i dekalarkivet.

Trots allt finns en hel del fina detaljer på den här modellen. 

Huven var ett kapitel för sig. Byggde upp "ribborna" under, (syns om man tittar noga...), men dels passade den dåligt - de separata sidorutorna passar inte alls särskilt bra, dels var den ett helsicke att maskera - inte bara det bubbliga, utan alla små rutor, dels var den som sagt så tjock att nästan inget syns. Så maskeringen misslyckades, färg letade sig in och jag fick plocka fram den gamla hederliga penseln och stadiga handen och lösa målningen av ramarna the good old fashioned way.

Men ett kul bygge var det, trots alla modellens tillkortakommanden. Och det var verkligen på tiden att den blev byggd!