2020-2021 byggde jag äntligen Heller/Airfix väldiga Concorde
i 1/72 (länk). Den är ju lång, men kändes lite klen i spännvidd. Dessutom fanns
det faktiskt lite plats kvar på byggbordet. Så jag tänkte att det är bäst att
ta tag i något som är rejält åt alla håll. Och har man fixat att få ihop både
den och Hellers DC-6, så borde väl Hellers klassiska Boeing 707 vara en lämplig
kandidat för att avsluta ett trippel-airliner-bygge. Jag hittade utgåvan med dekaler till Lufthansas klassiska dekor, så då var det bara att slå till.
Och jämfört med de båda andra, var den faktiskt om inte en
fröjd, så åtminstone betydligt enklare att få ihop. Förutom att jag hela tiden
slår vingar, fena och stabbe mot allehanda tingestar som råkar komma i vägen.
Lyckligtvis är just dessa delar gjutna i en silverfärgad, lite mjukare, plast
som klarar av en del smällar.
Kroppen däremot, är gjuten i tämligen stenhård
plast. Lite meck och spackel behövdes för att få till skarven mellan vingar och
kropp och motorerna var inte helt enkla att få dit. Men i övrigt funkade det
mesta rätt så bra. Överraskande bra med tanke på att modellen kom redan på
sjuttiotalet. Och med tanke på det är det ännu mer överraskande att den
faktiskt har nedsänkta panellinjer! 
Resten av bygget gick relativt smärtfritt. Jag bestämde redan från början att det här fick handla om att få ihop modellen överhuvudtaget. Någon detaljorgie blev det inte tal om, utan rakt ur lådan. Jag lade till några nerdragna och halvt nerdragna gardiner.
Efter renovering av hobbyrummet hamnade den här slumrande
bjässen under skrivbordet så länge. Lite irriterande var att den hela tiden var
i vägen, så till slut kapitulerade jag och insåg att det kanske ändå är bäst
att göra klart den. Efter primer med både Tamiya vit primer och Bare Metal på
sprayburk, blev det ett antal lager med Mr Paints vita, deras aluminium och
deras Boeing 707-grå (jodå, det finns en sådan!). De allra silverblankaste
partierna målades med Vallejos aluminium:
Sedan var det dags för dekalerna. Hellers dekaler brukar sällan hålla särskilt hög klass, men de fick duga den här gången. Fönstren passade ändå hyggligt och även om det blå partiet runt fönstren är för brett, valde jag att köra ändå. "Stuttgart"-vapnet saknade gul bakgrund, så det ordnades till med en dekal som skars till i rätt storlek. Fenan målades i en mix an Tamiyas blankblå X-4 och svart X-18, vilket blev rätt bra.
Hjulen fick några extra - nästan osynliga - detaljer
Att peta dit ett par vindrutetorkare var såklart oemotståndligt!
Vädring på trafikflygplan handlar framför allt om vingarna, där det brukar bli en del smuts runt klaffar och roder. I övrigt fick den bli rätt så vältvättad.
Och till slut var den äntligen klar!
Sammanfattningsvis var det en ganska rejält grovt tillyxad modell som mest kändes som en uppskalad 1/144. Rekommenderas för den som vill ha en maffig airliner i hyllan med lite lagom avstånd till betraktaren. Den som vill detaljera på ordentligt 1/72-manér däremot, har att göra... Det överlåter jag åt andra.
En jämförelse med Hellers Viggen i samma skala ger en uppfattning om storleken:
Och tro det eller ej, den fick faktiskt ett hedersomnämnande på 08 Open 2022! Size DOES matter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar