Dassault Mirage IVP, Heller 1/48 (2021)

Det finns coola flygplan. Och så finns Mirage IV. En osannolik maskin, i grunden helt enkelt en uppskalad Mirage III och ett flygplan så konstruerat att det inte ens hade räckvidd för att återvända från de uppdrag de skapades för att utföra. Jag har länge velat bygga en i 1/48, men inte riktigt förmått mig att ta mig an den utmaning som det innebär att bygga det enda alternativet på marknaden: Hellers, med rötterna i det sena sjuttiotalet. Men en dag var det äntligen dags.

Den första utmaningen blev att rista nya panellinjer. Ett arbete som inte direkt underlättades av att större delen av modellen var gjuten i en hård plast som inte alls var sugen på att bli ristad i.Började med det tråkigaste: Att rista nya panellinjer. Inte blir det lättare av att delar av modellen är gjuten i en hårdare plast än Heller normalt sett använder, en plast som mer påminner om den som Airfix använde på nittiotalet. Lite märkligt är att den är gjuten i tre olika sorters plast. De nya delarna som kom när man gjorde om den till P-versionen är vita, medan de gamla från första utgåvan runt 1980 är i två olika slags grå.

Införskaffade Neomegas cockpit. Inte Aires-klass, direkt, utan ganska grovhuggen i sina fina detaljer om ni är med på vad jag menar... Instrumentpanelerna är helt blanka, så här fick det bli till att leta dekaler i arkivet. Men ändå ett enormt lyft mot den spartanska cockpit som följer med i lådan.

Eftersom det här är P-versionen, bör fördjupningen som anpassades till den första bombmodellen täckas med en platta. En platta som (såklart) inte passar särskilt bra. Men det här är ingen modell man bygger om man inte är redo med slippapper och spackel, så det var bara att sätta igång.

En fördel med den här modellen är dock att det inte är särskilt många delar som ska passa ihop. Så även om passformen är lite sisådär, gick det relativt enkelt att få ihop den. Svårast var luftintagens infästning mot kroppen, alltså den bakre delen. När allt var nedslipat till en jämn övergång återstod bara en närmast papperstunn del av luftintagsdelen. 

Stjärtkonen var heller ingen höjdare. Här fanns det däremot gott om tjock plast att slipa bort. Så det löste sig.

Pitotröret, eller snarare, tankbommen, ersattes av en ny från Master. Ribborna i nosen fick också läggas till, de saknas på modellen.

Huvudställens schakt funkar hyggligt rakt ur lådan, nosställets dito är det värre med. Där är det helt tomt. Något som det definitivt inte är hos originalet. Alla som lyft på motorhuven till en fransk bil från samma tid, vet att fransmännen älskar sina slangar och kablar. Och det enorma främre hjulhuset på Mirage IV är inget undantag. Så med utgångspunkt från förebilden och med lite artistisk frihet, fick jag till det så här:

Efter timmar av slipande och spacklande och finslipande och mer spacklande, var den äntligen klar för primer. Till min stora förvåning - och olikt mig - var det nästan inget mer arbete som behövdes när primern väl satt på plats.

Efter en lätt preshade, var det dags för kamouflaget. Mirage IV hade ett lite skumt mönster med helgröna vingar. Jag körde Mr Paint och de brittiska Dark Green och Dark Sea Grey. som i mina ögon är tillräckligt lika de franska grön/grå färgerna.

Min ovana att göra en del av researchen under själva bygget slog till även här. Det sitter någon slags mojänger strax innanför vingspetsarna (ser ut som lampor) på P-versionen. Vilket Heller struntat blankt i, eftersom dessa inte fanns på A-versionen som modellen ursprungligen visar. Jag funderade på att göra samma sak, men detaljnissen i mig var för stark. Så de hamnade där ändå till slut.

Dekalerna var nästa kapitel. Hellers dekaler var som så ofta oanvändbara. Så jag införskaffade att ark från Model Art. Det såg helt okej ut, men kvaliteten visade sig vara sådär när jag väl satte igång. Ömtåliga som insektsvingar, dessutom visade det sig att limmet nästan försvann om de låg mer än typ fem sekunder i vattnet. Så det blev snabbdopp. Kokarderna var helt oanvändbara, men lyckligtvis hittade jag ersättning i dekalarkivet. Så efter en halsbrytande dekalering, satt de i alla fall på plats.

Sedan var det dags för en wash och lite vädring. 

Mirage-fyrorna var inte särskilt slitna, lite synd för en som gillar sånt! :) Lyckligtvis hittade jag bilder på fina exemplar med rejält slitna extratankar. Så med hjälp av lite hårspray och Gunze-grå blev det så här:

Ställen är helt okej som de är, så det räckte med lite extra kablage. Hjulen däremot är helt oanvändbara, så de ersattes med nya från Res-Kit.

Och plötsligt var den klar!

Kanske var det ett av de kämpigaste byggen jag givit mig in på. Särskilt om man tänker in hur stor den är. Modellen är nästan en halvmeter lång, med gott om stora ytor som röjer alla dess tillkortakommanden. Men trots det blev jag nöjd med slutresultatet. Jämfört med den Airfix/Heller-Concorde jag just kämpat mig igenom, var detta om inte rena semestern, så i alla fall betydligt enklare. 

Dessutom ÄR det ett grymt coolt flygplan! Mirage IV är som nämnts en i stort sett en uppskalad Mirage III. Också det en kul lösning på en konstruktionsutmaning. Och släktskapet blir minst sagt tydligt när man jämför med den Mirage IIIE jag byggde häromåret:

Det är trångt i cockpit, men trots det gör sig Neomegacockpiten riktigt bra och bidrar till helhetsintrycket.

Modelsvit har en ny Mirage IV i 1/48 på gång. Faktiskt var det det som fick mig att dra igång den här. En tidig metallblank IV A står högt på önskelistan!