Supermarine Spitfire HF Mk. IXe, Eduard 1/48 (2021)

 

Efter ett antal kämpa-byggen kände jag att det var dags för något mer byggarvänligt. Dessutom var det på tok för länge sedan jag byggde en Spitfire!  Eduards finfina Mk IX profipack har jag öppnat locket på hur många gånger som helst, men alltid lagt tillbaka den av någon dum anledning. Kom sedan på att det ju vore kul med en dansk, och beställde Stoppels dekalark. Och plötsligt en dag började jag bygga!

 Och varför i hela världen hade jag väntat så länge med den här? Har i och för sig byggt deras Mk XVI, så jag visste vilken njutning som väntade. Så jag borde vetat bättre än att låta bli! Cockpit är ett under av detaljering:

Och rätt som det var, var den både ihopbyggd och primad! Som sagt, den här modellen är en njutning på alla sätt!

Jag  målade med Mr Paint. Deras RAF WWII-gröna är ett kapitel för sig. Först gjorde de en som nästan var Olive Drab. Sedan kom en ny variant, som i princip inte har något brunt i sig allt, nästan gräsgrön. Men genom att blanda de tu, fick jag en nyans som jag var nöjd med:

 
Stoppels dekaler brukar vara lite av ett lotteri på många sätt. Dels eftersom vissa ark silvrar kraftigt, dels då instruktionerna för var småtexterna ska sitta brukar vara i princip obefintliga. Silvringen gick bra den här gången, de var tunna och fina och det löste sig rätt bra, medan småtexttombolan var ett faktum även här. Just på en Spitfire är det dock inte så komplicerat, det mesta gick att räkna ut, så jag tror att det blev hyfsat rätt till slut. 

Lite skräckinjagande var att dekalernas reaktion på Micro Sol var den långsammaste jag varit med om. Flera timmar efter att jag satt dit dem, såg kokarderna fortfarande duktigt skrynkliga ut. Men till slut kröp de ner i panellinjer och nitar på ett förtjänstfullt sätt.

Värst var att hitta referenser på om den streckade linjen på vingarna skulle fortsätta ovanpå kokarden eller inte (det senare fallet á la de flesta andra Spitfire), men till slut lyckades jag hitta ett foto framifrån på en dansk Spitfire som stod på näsan.

En wash på det och snart dags för lack och vädring. Testade lite nya metoder den här gången. Körde med temperafärger utblandade med massor av vatten i sprutan för att få till nedsmutsningen. De avskavda partierna fixades till med en liten bit skumgummi som doppades i Vallejos aluminium. Körde även med några klassiker; torrborstning och torrpastell med pensel.

 

Och så var den klar. Riktigt bra betalt utifrån antalet byggtimmar, den här modellen - och Eduards alla andra Spitfire - kan jag rekommendera alla dagar i veckan!

Det röda i rundlarna är kraftigare på bilderna än i verkligheten, just rött verkar hopplöst att få till på foton, det sticker gärna iväg.

I researchen fick jag lära mig en del om danska Spitfires. Intressant på många sätt. De levererades i en lång rad olika utföranden, men kom gradvis att standardiseras. Det gäller inte minst 407 som ofta flög med klippta vingspetsar. Men med tiden ersattes de av de traditionella rundade, jag har hittat foton på båda varianterna.

I bygghögen ligger även Eduards Spitfire Mk. 1A. Ett bygge jag verkligen ser fram emot! Som sagt, den här modellen rekommenderas verkligen varmt!