Tupolev Tu-144, VEB Plasticart 1/100, 2008

Det här är en gammal goding i dubbel bemärkelse. Bygget är från 2008, men modellen ännu äldre. Den gavs ut av Östtyska VEB Plasticart någon gång tidigt sjuttiotal eller t o m ännu tidigare. Modellen föreställer prototypen, så ett omfattande ombyggnadsarbete tog vid. Än idag fattar jag inte att jag gick i land med detta...

För att få en uppfattning om allt som gjordes kommer här en bild på en annan byggares bygge rakt ur lådan:

Hela nosen fick byggas om, fönstren framåt är helt nya, de existerade inte ens, och området ovanför dem fick också scratchbyggas, liksom canarderna och övre delen av den spetsiga nosen.

 Alla fönster spacklades igen och borrades upp på nytt och vingarna fick ny form. Även nospartiets undersida rundades av, vilket var möjligt tack vare den rejält tjocka plasten. Å andra sidan var den stenhård, nästan som bakelit, vilket inte direkt underlättade... En av vingarna sprack mitt på när jag slipade ner panellinjerna...

Även fenan fick formas om. Dekalerna är hemgjorda och blev inte helt hundra, lite svajig blå linje. 

Undersidan var ett kapitel för sig. Alla ställ fick scratchas (några hjul har lossnat på bilden) och motorgondolerna fick byggas helt från scratch i plasticard. Utblåsen är korkar från tuschpennor...

Ett vansinnigt projekt, förstås. Antagligen det galnaste jag givit mig på. Resultatet håller väl inte för en närmare granskning, men ändå ett kul bygge av en rejäl bjässe, modellen är alltså i 1/100! Jämför med färgburken! Men nästa Tu-144 blir ICM:s finfina i 1/144 som ligger och väntar.

Saab JA 37DI Viggen, Tarangus 1/72 (2018)

Tidigare i år lyckades jag äntligen avsluta den Tarangus JA 37 Viggen i 1/48 som jag påbörjade 2017. När nu Tarangus gav ut samma modell i mindre skala tänkte jag inte vara lika sen. Jag hade nöjet att vinna Tarangus pris på C4 Open, precis i anslutning till att modellen släpptes, och några dagar senare damp den ner i brevlådan.

Modellen är en mycket trevlig bekantskap! I princip är den en nedskalad 1/48, uppdelningen av delarna är i stort sett exakt likadan och detaljeringen likaså. Det senare gör ju att det blir väldigt fina detaljer i den lilla skalan, modellen känns nästan som en modell av en 1/48-modell... 

Så omdömet överlag är positivt. Ännu bättre är att i stort sett alla grodor från 1/48-utgåvan nu är åtgärdade, t ex felaktiga roder på canarderna och fel form på fenan. Man skickar till och med med en fin liten RAT-generator. Det är egentligen bara den felaktiga fördjupningen och upphöjningen på stjärtkonen som fanns på 48:an som är kvar. Men det är lätt fixat.

Dekalerna är oerhört fina, de är rakt nedskalade från 1/48-utgåvan även de och klockrena i både färg och utseende. För att krångla till det lite för mig, valde jag att bygga 37441, F 17-41, så jag fick plocka ett par dekaler från Flying Colors Viggenark. Orsaken till att jag valde just denna är att den var en av de individer som flög med en grönmålad stjärtkon och en blågrå extratank. Kul inslag som piggar upp det jämngrå.

Annars är det som så ofta i mitt fall välvädrat, framför allt med torrpastell, men också en hel del med färgsprutan. De sista Jaktviggarna är mumma för oss som gillar solblekt och nedsmutsat! 

Förutom alla lovord som jag redan skrivit, är passformen utmärkt. Den enda missen i mina ögon är väl egentligen att luftbromsarna på sidan är separata delar som lämnar hyfsat stora glipor runt sig. Lite onödigt då Viggen aldrig hade öppna luftbromsar än precis då de användes. Så det blev till att spackla igen dem och rista nya.

Så på det hela taget en mycket trevlig modell som dessutom var riktigt rolig att bygga. Jag hoppas och tror att Tarangus kommer att sälja pallvis av denna. Det är den värd!

Aero L-29 Delfin, AMK 1/48 (2018)

Fortsätter uppdateringen med lite byggen från i år. Fick ett plötsligt sug efter tjeckiska tvåsitsare i höstas och parallellt med min CS-92 byggde jag denna lilla godbit. Det var min första modell från AMK, men definitivt inte den sista. En fantastiskt fin modell med många fina detaljer och utsökt passform.

Om bygget finns inte så mycket att säga, det mesta passade som sagt bra och detaljnivån i cockpit matchar väl originalet som inte heller är ett hav av prylar.

En hel hög märkningsalternativ följer med i lådan, men jag fastnade för DDR-versionen. Dekalerna var fina, men lite knepiga i färgerna. kanske skulle jag bytt ut dem, men de fick duga.

Modellen är svår att plåta från undersidan, det är mycket ömtåliga delar. Synd, eftersom det döljer klaffarnas fina detaljering med fotoets - som följer med i lådan. Som så ofta valde jag en rätt hårt vädrad stil, vilket är tacksamt på dessa robusta östmaskiner som sällan vårdades särskilt ömt. Så här gick det utmärkt att gå lös med alla möjliga vädringstekniker.

Enda minuset var bristande research från AMK, där de utgått från en renoverad och ommålad warbird - men inte ens där fått alla detaljer i målning och märkning helt rätt. En del gick att justera, annat fick vara som det är, t ex siffrorna på nospartiet som egentligen borde vara större. 

Men förutom dessa små missar var det som sagt en mycket trevlig liten modell av en riktig Kalla kriget-klassiker som belönades med ett silver på C4 Open 2018.

Avia CS-92, Hobbyboss 1/48 (2018)

Den som inte kan sin tysk-tjeckiska flyghistoria kanske hajar till lite när den ser detta. Va?
Det här är väl en Me 262B? Och visst är det så. Men under krigets slutskede byggdes delar av dessa i Tjeckoslovakien och när kriget var slut byggde Avia ett antal en- och tvåsitsiga 262:or av de delar som fanns kvar, samt handbyggda delar i övrigt. Trots vissa modifieringar hade man rätt så stora problem med tillförlitligheten och i början av femtiotalet ersattes de av den betydligt modernare MiG-15.

Jag är inte så road av flyg från Nazityskland, men det finns undantag. Och 262:an är en sådan. Så när jag fick nys om dess tjeckiska historia och Hobbyboss dessutom gav ut en utgåva med tjeckiska dekaler, var det bara att slå till! 

Nu var det inte fullt så bra som det verkade. Hobbyboss hade (som vanligt) slarvat med researchen och missat att CS-92 var ett rent skolflygplan och inte med en radaroperatör där bak som i den tyska utgåvan. Ännu värre var att man av någon anledning skickar med BMW-motorer som har delvis helt andra motorgondoler än de Junkersmotorer som är typiska för Me 262 och som även satt i CS-92- Ett exemplar lär ha testats med BMW-motorerna, men knappast i den omfattningen så att det motiverade att man skulle välja dessa för modellen. Så det blev helt enkelt till att köpa en låda till med en tysk 262:a med rätt motorer och slakta den. Som bonus fick jag rätt delar till baksitsen. Alltid något...

Lite extra detaljer i hjulhuset:

I övrigt behövde kanonportarna i nosen sättas igen med luckor, så som det såg ut på originalet. Färgen är en omtvistad historia. De flesta källor anger att de målades i RLM 02, så det gick jag på. De bevarade är målade i en grönare färg, jag har sett uppgifter om att de målades om, men också att den gröna nyansen var den som användes från början. Ord stod mot ord och RLM 02 fanns i färglådan, så det fick bli den. Dekalerna var tunna och fina, men i fel typsnitt. Håhåjaja... Men de fick duga ändå.

På pluskontot fanns - som det nästan alltid är när det gäller Hobbyboss - finfin passform. Så trots de missar som fanns, var det ett enkelt och smidigt bygge som belönades med ett brons på C4 Open 2018.

Saab JA 37DI Viggen, Tarangus 1/48 (2018)

För något år sedan lyckades jag ro hem Tarangus pris på Open med min Saab Safir. Priset var deras Viggen lastad med godis. Märkligt nog hade jag den inte, jag hade ju redan byggt en JA 37 och hade egentligen tänkt avvakta tills SF 37:an, men det här såg ju inte så lite läckert ut.

Hos Rebell Hobby såg jag till att komplettera lite ytterligare, så till slut satt jag med den här ganska imponerande uppställningen:

Lite bilder från bygget: Cockpit är fin, i synnerhet med fotoetset, men partiet bakom stolen är dessvärre helt slätt (som så ofta, även på väldigt väl detaljerade modeller). På Maestros etsark finns en del som ska kompensera detta - för övrigt faktiskt på mitt initiativ. Smällde dit den, men blev inte helt nöjd. Även om mycket försvinner när stolen kommer dit, känns den lite för tvådimensionell.

Med stängd cockpit funkar den nog utmärkt, men här ska det vara öppet. Så jag plockade bort den och satte igång med att scratcha. Ett par timmars jobb senare kändes det hela betydligt bättre:

Pilot Replicas RAT och stol är riktigt fina:

Hjulhusen fick lite extra kablage. Dessutom fylldes de märkliga fördjupningarna bakom hjulhusen igen.

Fenan är Maestros i resin. Jag justerade också partiet vid utblåset som är alltför "bulligt" i mina ögon:

Ställen fick lite kablage:

Sedan var det dags för det som nästan är det roligaste av allt: En rejält omfattande vädring: 

Och så var det klart! Här en liten lista över allt som lades till:

- Fotoets i cockpit från Maestro
- Fotoets i utblåset från Maestro
- Fena från Maestro
- FOD-luckor och stege från Maestro
- Hjul från Maestro
- Stol från Pilot Replicas
- RAT (nödgenerator) från Pilot Replicas
- Pitotrör från Master
- Dekaler från Moose Republic Decals
- Stege från Maestro

...och så här blev det:

FOD-luckorna var ett enkelt sätt att slippa krångligt slipjobb i luftintagskanalerna...

Till slut fixade jag till en basplatta:

Mycket jobb var det, men slitet fick sin belöning med en klasseger på AIM i Mölndal 2018!

Eurofighter Typhoon, Revell 1/48 (2018)

Årets sommarsemester avnjöts vid den toscanska kusten, en plats som bjöd på sol, värme bad, fantastisk italiensk mat och dryck och dito glass. Men som en extra synnerligen trevlig bonus fylldes himlen emellanåt av en till fyra lågtflygande Eurofighters från flygbasen i Grosseto bara någon mil bort. När en flygentusiast och modellbyggare utsätts för sådana njutningar, är konsekvensen naturligtvis given: Denna maskin måste förstås byggas.

Lyckligtvis finns Revells utgåva - den enda vettiga i 1/48 - med dekaler från just basen i Grosseto. Bingo! Trodde jag. Tills jag insåg att den utgåvan var hopplös att få tag på. Desto lättare var det att hitta "Bronze Tiger"-utgåvan som kom häromåret. Och som tur var, lyckades jag få tag i dekalerna från Revells originalutgåva via en byggkollega. Ibland har man tur!

Det här är verkligen en maskin jag aldrig trodde att jag skulle bygga! Den är egentligen för modern för min smak, dessutom tycker jag att att den är ganska ful. Som om någon försökt rita en F-16, men ändrat sig och gjort en Gripen istället. Och sedan blev det pannkaka av alltihop. Men har man väl sett den i luften är den rätt häftig i sin brutalitet.

FOD-luckorna gjordes av plasticard. Ett enkelt sätt att komma undan en av denna modells största svagheter.

Men det var kul med en utflykt i det moderna. Nu åter till lite mer välkända Kalla Kriget-jaktmarker..