Det här är förmodligen det mest vansinniga jag gjort sedajag gav mig på att rista panellinjer på Airfix Draken trots att Hasegawas låg på hyllan. Att jag ens köpte den för något år sedan berodde på ren nostalgi. Men ack, vad roligt det var att bygga den!
Målet var att bygga den så som jag hade gjort den dagen då jag köpte min första Matchboxviggen 1978 - om jag kunnat bygga så som jag kan idag. Tekniken och tänket skulle däremot vara helt sjuttiotal. Dvs (enligt reglerna) inga aftermarketdelar, utan alla tillägg skulle vara scratchbyggda.
Ambitionen med de få tillägg jag gjorde var att även de skulle ha "Matchbox-feeling", dvs lite överdrivet klumpigt. Tilläggen gällde framför allt cockpit och stol, men även noshjulhuset, utblåset (som i och för sig blev fel eftersom luckorna är stängda, men alternativet var ännu sämre) och ställen fick några små extra tillägg. Luftintagen yxades till hjälpligt, men att justera de felaktiga vingframkanterna var överkurs. Någon måtta får det vara.
De som sett mina tidigare byggen noterar kanske att det - märkligt nog - hänger prylar på balkarna. Men ska det vara 1978 style så ska det! Samma logik gjorde att jag för första gången på länge fick tillfälle att måla en pilot.
Det värsta av allt är att jag under byggets gång faktiskt började gilla modellen. En psykolog skulle väl kalla det Stockholmssyndromet. Men här finns mycket fint som jag hade glömt. Den - ofta - fina passformen, den föredömligt tydliga bygg- och detaljmålningsbeskrivningen och - inte minst - den underbara boxarten.
Målning
Att måla kamouflaget med pensel var en självklarhet. I och för sig med lite fusk, dvs till undersidan och grundfärgen (det ljusgröna) använde jag sprutan. Men efter några timmars slit med penseln gav jag efter en aning och körde några varv med sprutan för att jämna till de större fälten - naturligtvis utan att maskera. När jag sedan lackade alltihop upptäckte jag till min stora förvåning att resultatet blev långt över förväntan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar