Citroën 2CV6, Heller 1/24 (2015)

En bil?!? Vad är nu detta? Egentligen är det inte så konstigt som man kan tro. Dels har jag en liten förtjusning för bilar, dels har jag en mångårig kärlek till franska bilar i allmänhet och Citroën i synnerhet, ett märke som jag kört sedan 1989. Dock har jag aldrig ägt någon Lillcittra, 2CV, men när jag fick möjlighet att köra en för några år sedan blev jag stormförtjust och inhandlade omedelbart en egen - fast i 1/24...

Modellen blev dock liggandes, men i våras råkade jag ut för en utmaning från en pansarbyggande kollega. "Bygg den här militärbilen till nästa års Open, så slipper du betala den". Utmaningen var antagen! Men jag måste ju testa lite att bygga annat än flygande ting. Så fram med Cittran!

Hellers modell kom 1991 och är hyfsat moden. Formerna är korrekta och detaljeringen hyfsad. Min enda modifiering var att skulptera fram stänkskydden på framskärmarna, här hade Heller bara låtit skärmarna fortsätta utan någon kant.

Motorhuven passade lite sådär, så jag beslöt mig för att visserligen måla motorn i träningssyfte, men att låta huven vara stängd. Bra träning inför kommande projekt.

 Citroën- och 2CV6-märkena på bakluckan var både för stora och i fel typsnitt och ersattes med egentillverkade dekaler.

 Allt målades med Tamiyas Park Green på sprayburk. Resultatet blev överraskande bra!

Någon kan invända att den ser väldigt välvårdad ut. Och efter att ha varit på Korsika i somras och sett bruks-2CV, var jag böjd att hålla med. Men några veckor senare snubblade jag in på en entusiastträff i Sverige och såg då minitiöst välskötta exemplar - som detta. Dessutom är den inte så gammal som den ser ut, detta är troligen en 84:a eller liknande.

Det hela var ett riktigt roligt bygge och det blir garanterat fler bilar i framtiden. Några ligger redan på hyllan hemma, bland annat Hellers sprillans nya Renault 4 - en bil som jag faktiskt ägt ett exemplar av. Dessutom inhandlades just Tamiyas Lillcittra. Och senare i år ger Ebbro ut den legendariska Paddan, Citroën DS...

J 26, North American P-51B Mustang, Revell 1/144 (2014)

Eduards 1/144:or är briljanta. Det kan man inte säga om Revells Mustang (även om jag vet att Revell gjort fina 144:or också). Bedrövlig passform och rätt som det var hade man slipat rakt igenom plasten... Men till slut gick den att få ihop också.

Mikojan-Gurevitj MiG-21MF x 2, Eduard 1/144 (2014)

Eduard har givit ut en serie modeller i 1/144. Som alltid med Eduard är kvaliteten briljant, även i detta lilla format. Två modeller följer med i varje låda och i mitt fall blev det en liten tjeckoslovak från åttiotalet med hajkäft, plus den lilla specialmålade nittiotalsslovaken som kallades "Milka" av teknikerna då man tyckte att den såg ut som en kossa! Först slovaken:

Och här kommer tjecken. Som sagt, briljant detaljering för den lilla skalan. Lite trixigt att maskera, men å andra sidan var det ju inga stora ytor.

Mikojan-Gurevitj MiG-23MF, Trumpeter 1/48 (2015)

MiG-23 har alltid hört till mina absoluta favoriter. Tyvärr har det saknats bra modeller av den, men på senare år har vi både fått RV Aircrafts hyggliga i 1/72 och ett gäng fantastiska Trumpeter i 1/32 och - som i det här fallet - 1/48. Fler är dessutom på väg, bland annat de anknosförsedda MiG-23BN och MiG-27 som jag är ännu mer förtjust i. Men MF-versionen duger finfint i väntan på dem.

Förebilden är en sen MiG-23MF ur det polska flygvapnet, någon gång runt år 2000, några år innan typen togs ur tjänst.

Passformen är utmärkt, så när som på en lätt misspassning mellan nossektion och kropp. Men det går att slipa bort hyfsat. Dessutom är det lite trixigt att få ovansidan och undersidan att passa bakom vingarna. Men efter en hel del torrpassning och med lite extra stöd går det att få ihop det riktigt fint.

Dekalerna är fina att jobba med, men har sina brister. Dels är de inte 100% korrekta, t ex ska de små siffrorna ("1000") på nos och fena vara kursiva. Emblemen är heller inte helt korrekt återgivna. Men det fick duga. De polska nationalitetsbeteckningarna gav mig däremot vissa problem...

Efter att jag petat dit alla dekaler, slog det mig nämligen att det var något med den polska nationalitetsbeteckningen, att den gjordes om på nittiotalet. Kollade upp det och mycket riktigt, de vred den ett kvarts varv. Men hur såg det då ut på modellen? Jo, Trumpeter hade gjort någon slags halvmesyr på beskrivningen, två av fyra märken var vridna, men inte resten. 

Och polackerna då? Jo, de hade blankt struntat i att märka om denna maskin, den var alltså märkt på det gamla sättet med ett rött fält längst upp till vänster. Suck! Lyckligtvis hittade jag nya polska märken i rätt storlek i Eduards MiG-21bis-låda. Och efter allehanda slit och svordomar lyckades jag få bort de mycket väl ditsatta Trumpeterdekalerna - som självklart var i toppklass vad gällde fäste och satt som berget. Till slut blev det i alla fall rätt och jag har nu än en gång lärt mig läxan att det är bättre att göra research INNAN man bygger än efter.

Nåväl. I övrigt var det ett bygge utan större problem. Allt målades med Gunze- och Tamiyafärger och vädrades med oljefärger och torrpastell.

Så lite bilder från bygget: Cockpiten ser kanonfin ut innan man börjat bygga, men en närmare titt visar på en hel del förenklingar. Ändå helt okej för mina krav, så vi skippar resinet denna gång. För övrigt är det alltid lika underbart att blanda till denna bisarra interiörkulör. Trumpeter har dessutom den goda smaken att skicka med ett litet etsark med bälten och annat smågodis.

En detalj som saknas i lådan är de små täckluckor som stängs när vingarna är i lågfartsläge. Eftersom jag dels tycker att den blir bra mycket fräckare med utbredda vingar och dels inte ser något behov i att kunna röra på vingarna, kompletterade jag med denna.

Hjulhusen är fina som de är, men lite slangar skadar inte. En märklighet med MiG-23 (och även med MiG-21) är att höger och vänster hjulhus skiljer sig en hel del åt. Så på andra sidan blir det andra slangar:

 Märkligt nog saknas landningsstrålkastare, detta då de är stora och iögonfallande. Så de borrades upp och försågs med lämpligt glas ur skrotlådan, lyckades faktiskt hitta rätt dimensioner!

Lite bilder på hjulhusen innan ställen kom dit, som visar alla slangar och kablar som jag petade dit:

En kul detalj på dessa sena MiG-23:or är att de faktiskt tjänstgjorde i NATO, eftersom Polen blev medlem där på nittiotalet. Därför blandas ryska med engelska på småtexterna, allt fint återgivet på dekalarket.

Och så här blev ställen. Konstruktionen i verkligheten är minst sagt komplicerad och det är inte mycket enklare på modellen. Många stag och vinklar är det som ska hamna rätt innan man är klar. Men till slut fick jag dit dem. Ett problem med modellen är att täckluckan på hjulet har fel vinkel, den lutar för mycket. Tyvärr är det svårt att justera på ett bra sätt, så det fick vara.

På bilderna syns även de extra kablage som jag satte dit på ställen.

Även noshjulet fick lite extra kablage.

Insidan av huven fick lite extra detaljer. Stolen däremot, är rakt ur lådan med finfina etsbälten. Den fantastiska färgen i cockpit är Gunze H46 Emerald Green med lite Tamiya ljusblått i.

Luftbromsarna fick vara i utfällt läge. Inte för att det är korrekt, utan för att passformen var sådär. Dessutom blir det lite extra liv i ytan så.

Sammanfattningsvis är det en mycket trevlig modell som visserligen har sina brister, men dessa är lätt förlåtna med tanke på allt det positiva som överväger.Jag kan verkligen rekommendera den, världen ser gärna fler byggen av denna vackra, och lite bortglömda, maskin.

Inköpt: Daedalus HKP 1

Tänkte börja lägga ut en del lite udda inköp på bloggen. Först ut är Daedalus HKP 1, en riktig raritet som jag hittade i webbshopen hos den nyöppnade svenska hobbybutiken Din och min hobby i Borås- De har även en fysisk butik, och för min del är det lite kul med Borås. I tonåren bodde jag i trakten och letade ibland modeller på både klassiska Barnvaruhuset och - såklart - Hobbex. Så det är roligt att det kommit en ny handlare där, i synnerhet som de har gott om andra rariteter. Kolla gärna på deras hemsida.

Hursomhelst: Över till modellen. För några år sedan byggde jag Special Hobbys H-21 som en svensk HKP 1 i 1/48. Egentligen var ursprungsplanen att bygga den i 1/72, men jag saknade de flottörer som fanns större delen av tiden på de svenska maskinerna. De hade funnits i en enda utgåva, nämligen denna, men den var utgången sedan många år och något jag letat länge efter. Den som söker han finner!

Här är de eftertraktade delarna! Dekaler har jag redan från Belcher Bits, men de här ser fina ut också. Ska se vilka jag använder till slut. Dessutom behöver rotorbladen bytas ut, de kommer jag att plocka från en gammal Airfix.

Plasten är Hobbycrafts gamla utgåva, ser hyfsad ut, men jag kommer nog att använda Italeris betydligt mer detaljerade modell - som inhandlades för många år sedan för detta projekt som nu äntligen kan bli verklighet. Tanken är att bygga en grön, sen HKP 1 från 2. Helikopterdivisionen på Säve i början av sjuttiotalet.

När bygget drar igång vete sjutton, Men planerna är att det ska ske i år i alla fall. Diggar dessa maskiner skarpt, ska bara bygga undan lite annat först.